lördag 23 juli 2016

Vem är Kabul?

24Malmö kan ni läsa om min och Magnus underbara utflykt till Forsakar. Det är verkligen en plats jag vill återvända till. Grönskan och ljudet av vatten i rörelse är lockande och behaglig. I alla fall för mig. 

Dessutom fanns en stor simbassäng klädsamt inlemmat i omgivningarna som idag, föga förvånande, var välbesökt.


Det som mobilkameran inte kan förmedla måste jag förmedla
med ord. Tänk er ett scenario där allt är grönt.
Mitt i grönskan lyser något starkt turkost. 

När vi kände oss färdiga med uppgiften satte vi oss i en bil där det var omöjligt att frysa och styrde västerut. Hemåt. Vi pratade om det här att känna empati. Att känna broderskap. Systerskap. Jag hade just läst på Omni att ett terrordåd drabbat Afghanistans huvudstad Kabul. Magnus och jag satt tysta i någon minut. Vi tänkte varandras tankar. Samtidigt sa vi: "Vem kommer att ha Afghanistans flagga som profilbild? Vem kommer att på sin statusrad skriva "Je suis Kabul"? Ingen.

Nej, vi kan givetvis inte ta på oss hela världens tyngder på våra axlar. Möjligen är det så som jag skrev här, att vi endast orkar hantera det som sker i vår närhet. I en kultur som liknar vår. 

Att engageras oss i klotets alla eländen är oss övermäktigt, ingen kan begära detta. Men om vi ska slösa med "je suis" på våra facebookstatusar tänker jag idag vara Kabul. Je suis Kabul.

fredag 1 juli 2016

Den fria viljan - sponsrad video

Ubåtsmackan, är inte det en enastående smart uppfinning? Jag gillar idén med ett gott bröd - som exempelvis pita, injera, tunnbröd och baguette - som vi kan fylla med det vi tycker bäst om. Utvalda godbitar i en ätbar förpackning. Lysande!

När vi är hemma kan vi i hemlighet gå bananer och fylla brödet med tokiga ingredienser som egentligen inte passar ihop och som vi inte vågar berätta för våra vänner av rädsla att de avsäger sig bekantskapen på grund av att de inte bara upplever ett visst mått av illamående om de får veta att vi gillar salami med hackade nypon och bark från björkträd, utan också av rädsla. För oss.

Går vi på restaurang får vi ofta hålla oss till de menyer som restaurangerna erbjuder. På somliga håll är det dock slut med det.





Fyrtio olika ingredienser. För säkerhetsskull har de även fem olika brödsorter att välja mellan. Är du den veliga sorten som föredrar sovjetversionen av valmöjlighet, det vill säga att man får välja mellan bröd och ingenting, är det tveksamt att Subway är det rätta stället att gå till om du vill undvika ett sammanbrott och göra en "falling down" på kuppen.

Men om du, som jag, styrs av kreativitet och hänger oss till den fria viljan, vågar jag påstå att Subway är det rätta stället att vistas på när hungern är ett faktum. 

När jag var ett litet sött flickebarn på sjuttiotalet gick jag och mina kompisar till närmaste kiosk för att peka på vilken godis vi ville ha. Innehavaren stod redo med den lilla papperspåsen och den lilla tången medan saliven rann till i våra små munnar: "en sån, två sånna, en sån, tre sånna och en sån". Lördagsgodis för det facila priset av 1,25.

Nu kan jag göra samma sak hos Subways. De står redo med sina engångshandskebeklädda händer och det uppfläkta nybakade brödet medan de fyller fräscha ingredienser enligt mitt önskemål. What's not to like?


Sponsrat inlägg.


fredag 3 juni 2016

Klippt och skuret

Ni vet när ni tappar fattningen över er egen dumhet? Alltså ni vet hur smarta ni egentligen är men det är som om någon, eller något, tar över spakarna och saker bara sker. Medan ni passivt ser på? Där har jag befunnit mig idag.

Ni undrar givetvis vad jag menar. Well, jag råder er att läsa vidare här, där jag försökt att förklara så utförligt jag kan.

torsdag 26 maj 2016

En clown, med rätt att roa.

Ni som känner mig någorlunda vet att jag har problem med clowner. Jag gillar dem inte. De skrämmer mig. Min rädsla har jag burit på sedan början av sjuttiotalet när min far var stationerad i Bulgariens huvudstad Sofia. Nej nej nej, jag menar på intet sätt att min pappa är en clown. Nej, inte alls. Eller alltså nja... eller nej! Utan mer att... jag menar... det var där jag upplevde, eller bättre uttryckt, genomled en cirkusföreställning. Min första cirkus.

På 24Malmö kan ni läsa mer om mina reflektioner av denna konstform men innan ni klickar er dit, låt mig bara fråga er en sak: är clowner verkligen roliga? Jag är faktiskt osäker på om det verkligen är deras grej. Att vara roliga. För mig är de sorgliga figurer som av någon anledning känner att behov av att få oss att skratta. Well, på mig fungerar det inte, jag mår bara dåligt när jag ser dem.

Lyckligtvis är vi inte många som känner så. Som tur är gör clowner nytta. För många sprider de glädje. Flertalet tar emot clownens utplånande vilja att underhålla med lättnad över att få ledigt från sina demoner och orosmoln som jagar dem. Exempelvis oskyldiga barn som inte får utnyttja rättigheten att vara barn. Som inte har förmånen att leva i fred. I frid.







torsdag 19 maj 2016

Grälsjuka

Det är aldrig roligt att gräla. Det är tråkigt, energikrävande och upprörande. Därför är det tur för mig att jag sällan hamnar i sådana situationer. Men även att lyssna på folk som bråkar påverkar mig. Det är tråkigt. 

Vi har ett par grannar som rätt ofta ägnar sig åt denna form av kommunikation. Det är tråkigt. 

I och med gårdagens gräl, som vi var tvungna att lyssna på, insåg jag en intressant sak om mig själv. Undrar ni vad? Ni vet vad ni ska göra, det är bara att segla in på 24Malmö där jag avslöjar min reaktion på kvinnogräl vs mansgräl.

onsdag 18 maj 2016

Tummen upp

Har ni också hört att tummen inte skulle vara ett finger? Men vad skulle det annars vara? En tentakel som hamnat fel? Nej, det låter inte klokt. Klart att tummen hör till fingersläktet. Eller?

Ja, som ni hör har jag spenderat lite tid att fundera på... väsentligheter. Och tandläkare. Vad de har gemensamt? Ingenting. Mer om ingenting har jag som vanligt skrivit om på 24Malmö. Hoppa in och läs vetja.

lördag 14 maj 2016

Kommer vi att vara sorry i morgon?

Kommer rätt låt vinna ikväll? Jag hoppas det. Vore oerhört tråkigt om exempelvis Georgien vann. Har ni inte hört bidraget? Well, det låter väldigt... jobbigt. Milt uttryckt.

Ni vet väl vad jag pratar om? Årets stora sångtävling - Eurovision Song Contest!

Jag har ägnat en liten stund åt att lyssna på låtarna som gick vidare till den stora finalen som sänds ikväll. De flesta tycker jag är rätt så slätstrukna. Vissa är direkt frånstötande. Medan andra är lika underbara som en bal på slottet.

Är ni nyfikna på vilka jag menar uppmanar jag er att läsa vidare här. Är ni inte alls undrande tycker jag ändå att ni ska klicka in er på 24Malmö för att ta del av vad jag skrivit. Ni vet att ni vill. Se så, in med er! Det tar bara någon minut att ögna igenom.

Dagen till ära har jag lackerat mina naglar i glitter. Det ser ut som om jag har en liten discokula på vardera finger. Det är väl passande för en kvinna i min ålder?