torsdag 26 maj 2016

En clown, med rätt att roa.

Ni som känner mig någorlunda vet att jag har problem med clowner. Jag gillar dem inte. De skrämmer mig. Min rädsla har jag burit på sedan början av sjuttiotalet när min far var stationerad i Bulgariens huvudstad Sofia. Nej nej nej, jag menar på intet sätt att min pappa är en clown. Nej, inte alls. Eller alltså nja... eller nej! Utan mer att... jag menar... det var där jag upplevde, eller bättre uttryckt, genomled en cirkusföreställning. Min första cirkus.

På 24Malmö kan ni läsa mer om mina reflektioner av denna konstform men innan ni klickar er dit, låt mig bara fråga er en sak: är clowner verkligen roliga? Jag är faktiskt osäker på om det verkligen är deras grej. Att vara roliga. För mig är de sorgliga figurer som av någon anledning känner att behov av att få oss att skratta. Well, på mig fungerar det inte, jag mår bara dåligt när jag ser dem.

Lyckligtvis är vi inte många som känner så. Som tur är gör clowner nytta. För många sprider de glädje. Flertalet tar emot clownens utplånande vilja att underhålla med lättnad över att få ledigt från sina demoner och orosmoln som jagar dem. Exempelvis oskyldiga barn som inte får utnyttja rättigheten att vara barn. Som inte har förmånen att leva i fred. I frid.







torsdag 19 maj 2016

Grälsjuka

Det är aldrig roligt att gräla. Det är tråkigt, energikrävande och upprörande. Därför är det tur för mig att jag sällan hamnar i sådana situationer. Men även att lyssna på folk som bråkar påverkar mig. Det är tråkigt. 

Vi har ett par grannar som rätt ofta ägnar sig åt denna form av kommunikation. Det är tråkigt. 

I och med gårdagens gräl, som vi var tvungna att lyssna på, insåg jag en intressant sak om mig själv. Undrar ni vad? Ni vet vad ni ska göra, det är bara att segla in på 24Malmö där jag avslöjar min reaktion på kvinnogräl vs mansgräl.

onsdag 18 maj 2016

Tummen upp

Har ni också hört att tummen inte skulle vara ett finger? Men vad skulle det annars vara? En tentakel som hamnat fel? Nej, det låter inte klokt. Klart att tummen hör till fingersläktet. Eller?

Ja, som ni hör har jag spenderat lite tid att fundera på... väsentligheter. Och tandläkare. Vad de har gemensamt? Ingenting. Mer om ingenting har jag som vanligt skrivit om på 24Malmö. Hoppa in och läs vetja.

lördag 14 maj 2016

Kommer vi att vara sorry i morgon?

Kommer rätt låt vinna ikväll? Jag hoppas det. Vore oerhört tråkigt om exempelvis Georgien vann. Har ni inte hört bidraget? Well, det låter väldigt... jobbigt. Milt uttryckt.

Ni vet väl vad jag pratar om? Årets stora sångtävling - Eurovision Song Contest!

Jag har ägnat en liten stund åt att lyssna på låtarna som gick vidare till den stora finalen som sänds ikväll. De flesta tycker jag är rätt så slätstrukna. Vissa är direkt frånstötande. Medan andra är lika underbara som en bal på slottet.

Är ni nyfikna på vilka jag menar uppmanar jag er att läsa vidare här. Är ni inte alls undrande tycker jag ändå att ni ska klicka in er på 24Malmö för att ta del av vad jag skrivit. Ni vet att ni vill. Se så, in med er! Det tar bara någon minut att ögna igenom.

Dagen till ära har jag lackerat mina naglar i glitter. Det ser ut som om jag har en liten discokula på vardera finger. Det är väl passande för en kvinna i min ålder?







torsdag 12 maj 2016

Nyanser

Jag älskar att läsa böcker. Och lyssna på dem. För då kan jag göra tråkiga saker som med ens blir mindre trista tack vare underhållningen som strömmar in i öronen. 

Visst, jag älskar min sambo. Min katt. Hyser innerliga och varma känslor för mina vänner. Min familj. Men Storytel är i en liga för sig. Jag avgudar Storytel. Världens bästa grej! I alla fall om man gillar litteratur.

Den senaste veckan har jag lyssnat på en trilogi. Som jag önskar kunde ta slut någon gång. Eller aldrig börjat läsa. Jag har sällan blivit så uttråkad. Således har mina tråkiga saker fortsatt vara enahanda och hopplöst ledsamma.

Undrar ni vilka böcker jag menar och varför jag insisterar på att läsa klart föreslår jag att ni läser vidare på 24Malmö.

Ledtråd: blogginläggets titel.








tisdag 10 maj 2016

Backstage - sponsrad video

Så var det dags igen. Den stora musikfesten. Låttävlingen. Jamen ni vet, Eurovision Song Contest. Eventet som vissa älskar och andra hatar. Somliga älskar att hata det. Det finns till och med några som inte har några känslor alls för Eurovision. Min mamma exemplevis. Fast jag tror att hon skulle titta om det bara var fem länder som tävlade. Om programmet inte var längre än femtio minuter. 

I kväll är det den första semifinalen, på torsdag följer den andra och slutligen på lördag exploderar "la grande finale". Skådeplats är Globen i Stockholm. För övrigt mina gamla hemtrakter när jag fortfarande bodde i den vackra huvudstaden.

Sedan Måns Zelmerlöw och streckgubben vann med låten "Heroes" i Wien förra året har det jobbats hårt med årets upplaga av Eurovision. Jag förmodar att det ligger en hel del svett, huvudvärk och möjligtvis lite blodvite bakom det påkostade evenemanget. Skulle inte ni vilja gå backstage och kolla lite? Det skulle jag. Här skrapar journalisten och stylisten Frida Zetterström lite på ytan genom att fråga ut förra årets vinnare tillika årets ena programledare.





Sist Sverige var värd för ESC var 2013 med Petra Mede i spetsen som gjorde ett fantastiskt jobb tycker jag. När jag hörde att hon skulle leda Eurovision den gången suckade jag och var inte alls nöjd med valet då jag ofta fann henne så överdriven och blev alltid utmattad efter att jag sett henne i rutan. Men när jag såg Petra på scenen i Malmö Arena kunde jag bara utbrista ett stort WOW. Proffs ut i fingerspetsarna. Trygg och säker. Respekt. 

Nu är hon till min glädje tillbaka och denna gång har hon Måns vid sina sida. Det blir säkert bra. Han är en charmig ung man, ögonen gör inte direkt ont av att se på honom. Men min absoluta favorit i dessa sammanhang är Sarah Dawn Finers karaktär Lynda Woodruff. Jag älskar Lynda Woodruff! Jag vill att hon ska bli min bästa kompis. 


Sponsrat inlägg.



måndag 25 april 2016

Så, varför tvekar våren?

April är skojarens månad. April skämtar byxorna av oss under månadens första dag, sedan fortsätter lurendrejerierna genom att invagga oss arma människor i den lömska semi-sanningen att våren är på väg. Att sommaren följer snart. Ljuset och värmen. För att sedan, när vi minst anar det, kasta snö och is på oss.

Jag finner det olämpligt. Jag vill protestera. Hur? Det kan ni läsa på 24Malmö där jag ägnat en liten stund åt att, med hjälp av Karin Boye, sätta ord på mina tankar.

Okej. Jag vet. Sverige sträcker sig över långa nejder. I Sverige råder vinter under (mycket) lång tid jämfört på vissa andra utvalda ställen. Uppe i norr är det fullständigt normalt och trevligt med snö så här års. Men betänk två saker: 
1) i Däruppe har april inte fört falsk marknadsföring.
2) Skåne befinner sig cirka 1850 kilometer närmare ekvatorn än Däruppe och invånarna i landets sydligaste del (bland andra jag) ska således inte behöva finna sig i dagens väderleksomständigheter.

Namnet April kommer från latinets aprîlis - öppna. Betydelsen härstammar sannolikt från att jorden öppnar sig när växter börjar gro. (Källa: Wikipedia)

Eller - att april öppnar sin käft och gapskrattar åt oss. (Källa: Helena Gartoft)