lördag 29 oktober 2011

Trollenäs

Inte bara nynnade mannen i sömnen i natt, utan nu sjöng han för fulla muggar!  "Danger, danger" hörde jag klart och tydligt och såg en rockstar med ett brett leende över sig när jag kikade på honom med ett trött öga.Tror att det var en upptempolåt. Fast nu när jag tänker efter - kan det ha varit en varning? ..."danger, danger..."? Det här att jag tenderar att se allt i symboler...


Förresten, vet ni? Jag har fått nyckeln till Eslöv. Stort. 


Har hört att Sean Connery har fått en nyckel till
Edinburgh, men jag menar: ESLÖV!
Kom igen liksom.


Jag har lyckats med konststycket att riva mig i själv i näsan så att blodvite uppstod. Det är ett olämpligt beteende kan jag meddela. Var tvungen att sätta in en papperstuss uti vänster borre. Det är varken snyggt eller sexigt. Ser bara dumt ut.


AJ!


När kaffet var urdrucket, frukostsnittarna uppätna och näsan något sådär helad föreslog Magnus att vi skulle ta en tur till ett av traktens miljarder slott och herresäten. Vi bestämde oss för Trollenäs efter att ha googlat på slottet och konstaterat att trädgården var öppen för allmänheten. Det var grått, kallt och dimmigt, men det gjorde inget tyckte jag. Det blev effektfullt.


Det gick inte att avgöra om någon var hemma.








Vi var rejält nerkylda när vi kom hem till denna underbart varma lägenhet vi kallar vårt palats. Jag berättade för min privatchaufför om vilken låt han sjöng i natt och det visar sig att låten var en kisslåt (och nej, jag refererar inte till någon som helst form av urin här utan jag hänvisar till den amerikanska musikgruppen - enl. Wikipedia hårdrocksgruppen - Kiss). Så jag tolkar det hellre som att M ville ha en kyss och inte att det var en varning. Eller så var han kanske bara kissnödig. Och varnade för att en ev. sängvätning skulle äga rum. Jag vet inte. Men jag uppskattar underhållningen.


Hur som helst så ser jag fram emot kvällens middag. En stor gryta med skånsk kalops tillverkad av en skånsk snygging som har fått stå över natten och gottat till sig (grytan med mat alltså, inte snyggingen). Doften är himmelsk. Ingen hittepåkalops här inte.


OK, färgerna är väl inte de mest smickrande,
men jag lovar, det är riktigt gott.
(Har provsmakat, sshhh...)



torsdag 27 oktober 2011

Lund

De senaste morgnarna har vi vaknat i en regnskog, till ljudet av ett vattenfall och en massa fågelpip. En väckarspecialare som Magnus har för att vakna upp från sin sömn under den arla morgontimmen. Som en liten bonus färdas även jag ur drömmarnas värld men kan alltid återvända till John Blund fort nog innan jag hinner fundera på vad som har hänt i den verkliga världen.


Men inte idag. Jag kunde inte somna om. Herr Blund hade stängt dörren. Tre minuter efter att Bengtsson d.y hade lämnat borgen klev jag upp och insåg att det fortfarande var nattsvart ute. Jag slank i något mjukt, hittade mina tofflor, tände några ljus, slog på datorn och kollade om det var någon annan därute som var vaken. Så klart det var. Så där satt jag med en mugg rykande hett, sött kaffe och snackade med andra - frivilligt eller ofrivilligt - "morgonpigga".


Några timmar senare kände jag för att spendera lite pengar och tog den lilla, lila pendeln till Lund.




Lund. 

Borde ha valt en annan dag, en annan tid. Det var mulet, regntyngt, lågt i tak och folkfattigt på gatorna. Men jag hittade det jag skulle och återvände efter bara någon timme tillbaka hem. Blöt trots paraply. 






Hemma igen fortsatte jag att fundera på det här med manligt och kvinnligt som har upptagit mina tankar på sistone. Finns det ens något kvinnligt och manligt? Jag vet inte. Men jag tror att det finns vissa tendenser åt det ena eller andra hållet. Det somliga visar upp har inte undgått mig. Och det är nog inte meningen heller. Det är mycket intressant att studera. Jag får se vad jag kommer fram till.


Några timmar på kvällen levde jag hockeyänkelivet. Hällde upp ett glas vin, lyssnade på musik och försökte blogga. Det blev inget. Orden lös med sin frånvaro. Min uppmärksamhet pekade åt andra håll. Pratade lite med kompisar och med min kloka mor. En liten stockholmslängt uppstod.


Bryggde var sin kopp te när sambon kom hem och sen minns jag inget mer. Något svart hål måste ha slukat upp oss - eller kanske vi blev bortrövade av rymdvarelser? - för timmar senare vaknade vi i soffan och undrade var vi var. Vad i all sin dar var det i teet?


Vi fortsatte med sömnen i sängen. Och jag måste säga att det är bland det roligaste som finns att dela säng - eller förlåt, dela möbel som mamma Ingemarsson kallar det - med Magnus. Hallå där! Det är inte som ni tror nu! (Eller njo, men alltså det är inte det jag talar om nu. Fokusera.) Jag vet ju att M pratar en massa rappakalja i sömnen. Och även i vaket tillstånd... Han säger så knasiga saker. Riktigt, riktigt underhållande. Men nu har han börjat med en ny typ av nattlig underhållning. Han nynnar och klappar takten med händerna mot bröstet. I sömnen! Javisst.


Det är sällan tråkigt här.

söndag 23 oktober 2011

Stenshuvud Nationalpark

Bara bilder: 


Upplevde en fantastisk fin promenad idag i ovannämnda nationalpark. Oj, vilken natur. Jag äger ingen "riktig" kamera men hoppas ni kan se det jag såg, det jag försökte fånga.






























Helg i oktober

Lördag


Efter en lugn morgon blev det en späckad dag. In i bilen, färden gick mot Malmö. 


IKEA. 


Med den välkända gula lånekassen i handen följde vi tåget av människor som infann sig i byggnaden. Det gick inte att rusa eller gå fort förbi kunderna i den snitslade banan med pilar som ska föra oss framåt utan det är bara att helt snällt anpassa hastigheten till de som lunkar framför oss såsom de bakom oss får hålla sig till vår snigelhastighet.


Vi roffade åt oss en badrumsmatta här och en besticklåda där. Ca en halv miljard värmeljus fick följa med också. Och lite annat smått och gott som inte går att leva utan.




Hungern gjorde sig påmind. Våra magar gjorde onaturligt starka ljud. Eftersom vi strax ändå skulle bevittna en hockeymatch åkte vi till Malmö Arena och beställde varsin halv baguette på Subways som vi glupskt tryckte i oss. (Kan rekommendera Chicken Teriyaki.)

Vid Malmö Arena.
I Malmö Arena.
(4-2 till Malmö. Förstås.)

Jag som villigt erkänner att jag är hockeynovis - dagens besök var mitt andra i mitt liv - började känna mig lite utanför och uttråkad när andra perioden var slut. Jag hängde inte med. Förstod bara på de andra åskådarna att domaren var en nöt, förmodligen en rökig sådan. Jag kände mig helt felplacerad. Men vad händer då i pausen? Ett MIRAKEL! En hockeyvän till Magnus, tillika twittervän till mig, kommer fram till mig med en kladdkaka på en servett som han snott från pressrummet! Med en klick grädde på! Den lyckan! Det var f ö planetens godaste kladdkaka. Den sockerkicken gjorde susen och tog mig igenom den tredje perioden med humöret ovanför vattenytan.

Med en klick grädde på!

Matchen tog slut, vi trängdes med de andra som skulle ut till parkeringsplatsen och kom till sist fram till vårt röda åk. Vi satte oss till rätta i våra säten och Magnus placerade foten på gaspedalen. Nu mot Kivik! 

Efter lite mer än en timme anlände vi till Magnus föräldrar, äntligen fick jag träffa dem.  Vi fick några kvällsmackor och en trevlig stund innan vi trötta somnade på var sin säng i Magnus gamla pojkrum. Jag sov gott hela natten.

Söndag

Vaknade utvilad. Sträckte på mig och tittade yrvaket på Magnus där han låg i den andra sängen. Han sov. Han ser alltid så fridfull ut när han sover. Fast i morse såg han mest lite fånig ut med munnen på vid gavel. Men söt är han ändå! Jag plockade upp min mobil från golvet och kollade läget på nätet. Många verkar ha vaknat tidigt. Vissa andra var svårt bakfulla.

Någon timme senare avnjöt vi en härlig frukost med kaffe, juice, ägg och rostat bröd. Alla samlade kring frukostbordet. Jag tänkte för mig själv hur det egentligen känns att ha ett föräldrahem. Här sitter vi alltså i köket där Magnus har suttit sen han var en liten pojke. Samma kök, samma hus. Jag har flyttat så många gånger, mina föräldrar (var för sig) har flyttat så många gånger. Var är mitt hem? Men faktum är att jag alltid har känt mig hemma och trygg var jag än har bott. Jag är van att "boa" in mig där jag för tillfället lever. Har lärt mig det. För att citera Paul Young: "wherever I lay my hat that's my home..."


Efter frukosten gjorde jag mig redo för en härlig promenad i ett underbart höstväder. 
Stenshuvud Nationalpark nästa. Jag har valt att göra ett eget blogginlägg om det, endast bestående av bilder.


http://sisteraquarius.blogspot.com/2011/10/stenshuvud-nationalpark.html

Känslan att efter mer eller mindre bestigit ett mindre berg för komma upp och blicka ut över havet. Att se horisonten som jag har saknat så. Jag måste ha fått så mycket luft, syn- och hörselintryck för när vi väl kom hem igen till Bengtssons Casa Blanca igen, var jag helt slut.

Jag hade ett givande samtal med Mamma Bengtsson, vilade lite och sen blev vi serverade en underbart god "Magnusgryta".

Kort efter detta lämnade Magnus och jag detta himmelrike i Kivik och begav oss hem till lyan i Stehag. Mätta, nöjda och belåtna.


fredag 21 oktober 2011

Livets vägar

Jag gick så djupt försjunken i mina tankar att jag av misstag irrade runt på okända stigar i Trollskogen idag. Jag stannade upp, tittade mig omkring och hörde Prins Bertils röst inom mig: om du går vilse, följ de gula filidutterna så hittar alltid du hem. (För er som ännu inte känner till Prins Bertil så är det en gråspräcklig katt som jobbar extra hos hästarna i hagen som angränsar till Trollskogen och har inget med den sedan länge bortgångne prinsen att göra.)


Gul filidutt.
Så vad var det jag gick omkring och tänkte på som gjorde att jag gick lite vilse? Jag tänkte på folket i Libyen och på hur den döde diktatorn egentligen stavade sitt namn. Funderade vidare på om han hann inse vad som höll på att hända honom igår och om han insåg varför. Jag är alltid så nyfiken på vad som möjligtvis kan pågå i dessa förtryckares inre när s a s karman slår in.  Med betoning på slår. (Har iofs hört att det här med karma har tagit slut, men kan inte hitta ett bättre ord för tillfället.) Begriper de att de har bäddat sin egen säng? Grävt sin egen grop? Att folk får till slut nog och slår tillbaka? 


Det här med livet. Jag vet inte om jag alltid har tagit fullt ansvar för mitt eget liv och mina egna beslut. Jag har gjort många misstag och kanske har jag inte lärt mig av dem alla än. Men jag har också gjort många rätt och många bra beslut. Jag är stolt över mitt liv, min historia och det jag har presterat. Jag vet att jag är en person med ett gott hjärta som gör mitt bästa. Jag ångrar ingenting. Allt jag har gjort - eller inte gjort - har lett mig till där jag är idag. Och det är precis där jag vill vara.


Och skulle jag gå vilse så följer jag de gula filidutterna. Men någonting säger mig att en trygg hand från min älskade tar tag i min och leder mig på rätt väg.


Trollskogen.

På väg hem från min promenad gick jag som vanligt förbi lekskolans lekplats. Den här gången hade två små minimänniskor närmat sig staketet som hägnar in dem. Jag kan inte riktigt bedöma om de var flickor eller pojkar, jag som ju är en lekman i det här fallet ser inte riktigt könstillhörigheten när människor är strax under 18 år. Hur som helst så vrålade den ena figuren åt mig: pillesnopp! med uppspärrade ögon och brett flin varpå figur nr 2 fnittrade förtjust. Figur nr 3 (jag) fnittrade ikapp. 

torsdag 20 oktober 2011

Höstglädje

Sent igår kväll kom Magnus hem från en hockeymatch på Malmö Arena. Och titta vad jag hittade vid min sida i morse - en rosa halsduk! Jamen rosa! Call me Pink Lady.


Malmö Redhawks stödjer Rosa Bandet.


Hösten. Jag älskar hösten. Alla årstider har sin charm tycker jag. Men det är något speciellt med hösten. Naturen exploderar i alla dessa fantastiska färger. Hon gör sig redo för ett avslut för att sedan återfödas på våren. Hon tar farväl, säger på återseende och ger oss ett magiskt fyrverkeri som för att fira av sommaren och att påminna oss om att hon kommer igen. Att inte misströsta. Välkomna mörkret och kylan. Att tända ljuset inom oss. 


Det här med svenskar och sommaren förresten. Jag tror inte jag har stött på ett mer soldyrkande folk. Jag finner det rörande när temperaturen stiger över 8°C i början på april och uteserveringarna växer som svampar ur jorden och människorna sitter invirade i filtar under värmelampor och trotsar kylan. Solen är framme, då sitter vi ute!  


Eller så kanske det är så enkelt att det är rökarna vi ser där ute.


Idag funderade jag lite löst på att putsa fönstren. Alltså jag förstår inte riktigt hur de kan bli så smutsiga när det knappt är någon större biltrafik att tala om här utanför. Inte ens mina gamla fönster "hemma på min gata i stan" var så skitiga. Fast det så klart, eventuella avgaser orkar kanske inte stiga så högt som sju våningar. Vilket iofs fungerade som en ursäkt att inte tvätta dem öht eftersom jag starkt ogillar höjder. Men det kan jag inte riktigt skylla på här dock. 


Jag avvaktade med att överföra tanken till handling och ägnade mig åt nätet. Efter att ha surfat runt en stund, twittrat och annat livsnödvändigt fick jag ett meddelande från Magnus där han annonserade att han skulle komma hem på lunchen. YES! Hinner inte fixa fönstren nu, roligare att fixa lunchmackor ju.


Och hoppsan, när sambon sen återvände till gruvan så började det "tyvärr" att regna. Kan ju inte tvätta några fönster då ju. Olämpligt helt enkelt.


Så jag fick för mig att pynta trappan och dela med mig av några detaljer här hemma istället. Och när jag smög runt i lägenheten för att dokumentera "det lilla", upptäckte jag detta. Ja, ni förstår hur jag har det. Att hitta små kärlekstecken helt apropå. Ska jag behöva stå ut med detta? Jaaa! (Och nej, jag syftar varken på sardellerna eller de svarta oliverna.)


Kärlek

Pyntad trapp.


Detaljer ur det Bengtoftska Palatset.

onsdag 19 oktober 2011

Glöm inte att titta mellan knäna

Efter att ha traskat omkring i Trollskogen så att de nedfallna löven yrde hetsigt omkring mig sa Prins Bertil att jag skulle bege mig till Eslöv för att se vad staden hade att erbjuda mig idag.  Ni undrar kanske - och möjligtvis höjer på ögonbrynen - men så presenterade han sig för mig, den gråspräckliga katten. (Men han ville att jag skulle förstå att där slutar alla eventuella liknelser med annan viss Prins B.) 


Jag träffade även skogens kändisfrisör. Kolla in barret! Grönt är färgen i höst/vinter.


Medlem i Frisörföretagarna?




På väg till Stehags Station.

Inga större nyheter mötte mig när jag väl anlände till staden. Strosade omkring och försökte att lyssna på musik men hörlurarna flög ur mina öron i den skånska brisen (läs: stormen). 


Gick till Ica Kvantum för att köpa en påse spenat. Det var många som gjorde mig sällskap märkte jag rätt omgående. Jag kunde konstatera att personalen endast ville ha två av fem kassor öppna. Jag tror de gillar köbildning. Krogvaktsfenomen möjligtvis. Men jag fann lugnet, ställde mig i kön med min lilla spenatpåse bakom vagnar fulla av livsmedel. Här blåser ju inte mina rosa Scullcandy-plug-in-lurar ut ur mina öron iaf och nästa tåg hem går ju inte förrän om 35 minuter. Jag gjorde ett val därmed och stannade kvar. Och så ville jag bevisa för mig själv och andra att jag är inte en uppstressad stockholmare! 


Men så känner jag denna irriterade energi omkring mig. Det uffas och knuffas. Det suckas och frustas. Damen bakom mig kör in sin kundvagn i min rumpa ett antal gånger i hopp om att det ska fortare. Jag vänder mig till sist sakta om och möts av en undvikande blick. Jag ser mig omkring. Jag bevittnar ett hav av irriterade och stressade pensionärer som med myndiga tonfall berättar för varandra (så att personalen givetvis ska höra) hur det egentligen ska gå till. Jag kan delvis hålla med och jag kan delvis förstå. Men som alltid när jag tycker det är drygt att vänta - oavsett på vad, var och/eller hur, så tänker jag på mina afrikanska vänner som har lärt mig att det är ingen idé att hetsa upp sig. Tänk på något roligt (eller tänk på något tråkigt för den delen), ta in din omgivning, nynna på en melodi, gå igenom dina minnen och var tacksam mot dem, uppskatta livet och det du ser omkring dig. Du förlorar ingen tid, det kommer ny hela tiden.


Sen är det ju rätt kul att slå hål på myten att det är bara stockholmare som är onödigt stressade.


När det väl var min tur betalade jag 15 kr för spenaten och lättad över att slippa bli påkörd av kundvagnar o.dyl. fler gånger idag - gick mina steg mot stationen för vidare färd hem.


Jag ställde mig framför biljettautomaten på Eslövs Station och lät mina fingrar dansa över pekskärmen. (Som f ö är en dans på rosor jämfört med de tröga biljettautomaterna SL har i Stockholm där man nästan måste bryta fingrarna av sig innan maskinen reagerar.) Jag följer instruktionerna och väljer en enkel biljett för 1 st vuxen till Stehag, idag. Jag för in mitt visakort för betalning, knappar in min fyrsiffriga kod och väntar på att min biljett ska skrivas ut. Skärmen meddelar att Skånetrafriken är glad att jag har valt att köpt en biljett just hos dem. Jaja, visst, jag är glad också. Men var fan är min biljett?


Ingen biljett! Jag kliver in på biljettkontoret som finns på stationen och vill förklara lugnt och sansat för mannen bakom disken att "jag har just köpt en biljett därute och betalade med mitt visakort men jag fick ingen biljett, hur ska jag göra nu??" (Detta förstås utan att jag andades mellan orden.) 


Stationsmannen i uniform svarar efter en för mig alldeles för lång tid: "jaha... du förstår att biljetten kommer ut nere vid knähöjd". (Detta förstås att han andades väldigt låååångsamt mellan orden.) (...och på skånska givetvis.)


Jag rusar ut till hallen igen och biljettapparaten, måttar in knähöjd. Och, javisst, där ligger min lilla biljett i en kuvösliknande behållare! Oh, the joy! Jag sliter tag i biljetten, viftar med den genom fönstret som finns på dörren in till biljettkontoret och blinkar stolt och bekräftande till stationsmannen i uniform. Han nickar trött tillbaka och himlar lätt med ögonen. Utlänning tänkte han säkert. Men jag är rätt säker på att jag såg ett försök till ett leende...







Ca tre sekunder efter det att jag kom hem och stängde dörren bakom mig - öppnade sig himlen. Regnet öste ner och piskade ilsket mot fönsterrutorna, det blev nattsvart omkring mig. Men jag hann kolla brevlådan innan - och tada! Eftersändning funkar finemang! Tack Posten! (Som jag ens inte trodde fanns längre.)


c/o Bengtsson













söndag 16 oktober 2011

Tvättstugan och UFO

Innan jag slog upp mina gröna i morse hade jag en låt som sjöng inom mig. Minns inte vad jag kan ha drömt som gjorde att jag vaknade till "Södermalm", men låten fick mig i ett härligt lugnt gung hela dagen och jag har surfat vidare på den vågen. Här är den i Björn Skifs version. Rätt fin tycker jag.  http://grooveshark.com/#/s/S+dermalm/2yelc3?src=5 


I dag på förmiddagen bestämde vi oss för att tvätta. Jodå, det finns en liten tvättstuga här i ladan. "Men måste vi inte boka tid?" undrade jag häpet varpå Magnus svarade "neeej, här tvättar man när det är ledigt". Jag visslade till och tänkte att det här är livet på landet. Vi packade den stora blå IKEA-kassen full med smutstvätt och jag följde tätt efter honom nerför trappan till tvättinrättningen. Världens minsta tror jag. Det var inte ledigt. Blev inte ledigt förrän vid 18-tiden. Irritationen jag känner men vill ignorera. Vad är det för fel på att ha ett bokningssystem? 




En sak som jag har funderat lite över. Det här med skylten när man åker in till Stehag. Det är ett UFO på den. Varför?  Vanligt förekommande besök här? Kolla vad som hände när jag tog en närbild på själva UFO-symbolen! Var kommer regnbågen ifrån?

UFO i Stehag? Javisst!

Exteriörbilder har efterfrågats så på begäran kommer här nu ett litet urval.

Ombyggd biograf. Vi bor i fd maskinrummet. 
Trappan upp till fd maskinrummet.
Lite runt omkring på tomten. Inkl "sopnedkast".

Nu har jag bott här i lite mer än en vecka. Känns som om jag har varit här mycket längre än så på något besynnerligt vis. Men det är väl så när man är hemma

Nu gick Magnus ner till tvättmaskinen. Jag tände denna i fönstret som finns i vår trappa. Så blir det inte så mörkt för honom när han kommer tillbaka.










lördag 15 oktober 2011

Lördagspyssel

Även denna natt vaknade vi till av den starkt lysande månen. "Du är så vacker i månskenet" sa Magnus lågt och höll om mig. Det är det finaste någon har sagt till mig. Jag vill aldrig glömma vad jag kände i just den stunden. Det minnet ska jag ta fram vid behov. 


Vi somnade snabbt om. Någon timme senare vaknade jag för den ca 138:e gången den här natten, då pojkvännen är förkyld och snarkar som om det inte fanns någon morgondag. Försiktigt bad jag honom att lägga sig på sidan varpå han svarade: "jag gör vaad sooomm heeelst för dig ääälskliiing, jag vill bara att du ska vara lyyycklig!" Ehh... tack, men var det så mycket begärt? Att vända på sig? Det här när Magnus mumlar i sömnen. Hur kul som helst! Jag skulle kunna ha en blogg med bara citat från hans nattliga monolog. Ska fundera vidare på det. Måste ha penna och papper till hands under natten.


Några timmar senare vaknar vi till detta: -1,2°C. Javisst.  




Efter frukosten la sig sambon för att vila en smula. Han vaknade 4 timmar senare till ett uppdaterat hem. Under tiden som somliga kurerade sig under täcket så gick jag loss på de ouppackade kartongerna som fanns kvar. Lyckades dock inte tömma alla pga 0 st vinds- och eller källarförråd. Men jag har gjort ett tamt försök att gömma dem under turkosa och lila gardiner. Det sista som överger mig är fantasin. Och lite tyg.

Så här blev alkoven nu. Ni får två "före"-bilder och en "efter".


Här kommer en vinkel som jag glömde fotodokumentera under min förra lägenhetsfotosession. Men det var ett kaos under ett hölje av tyg då. Nu är kaoset endast längst ut till höger.



Även köket fick sig en smärre förändring.



Men det roligast av allt! Kolla vad jag hittade bland allt krafs. Mitt snoopyspel från 80-talet! Nintendo Game&Watch! Jag menar bara LOVELY!



Mössen är tillbaka under golvet efter ett dygns bortavaro. Jag har en känsla av de är ute efter mig personligen eftersom det är alltid under MIG. Mangus säger att jag inbillar mig. Men jag vet bättre.

Farligt att bo i eslövstrakten. Tacka vet jag Stockholm, där är det lugnt och tryggt. http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1561416/Man-skjuten-i-Eslov.html

Nu gott folk blir det Hitchcock som visas i kväll på hemmabion (NB! att vi bor i en ombyggd biograf, närmare bestämt i maskinrummet.)

fredag 14 oktober 2011

Möss vs människor

Tidigt, tidigt i morse viskade Magnus tyst i mitt öra: "titta älskling vilken vacker måne". Jag öppnade yrvaket ögonen och tittade ut genom fönstret. Vad är det som lyser så starkt? Jag blev alldeles bländad. Månen var verkligen vacker. Stor, nästan helt full och med en lyster som skulle få solen att bli avundsjuk. Magiskt. Trött vände jag på mig och somnade om i armarna på min älskade.

Ett par timmar senare vaknade jag till detta: 0,1° C. Javisst.



Trots att det var en strålande vacker dag så höll jag mig hemma. Efter mitt morgonkaffe ville jag packa upp några kartonger. Jag saknar mitt glas och porslin. Och böckerna - mina vänner. Behöver jag ha mina saker omkring mig? Jag vet inte. Förmodligen inte. Men jag vill ha dem nära mig. De må vara döda ting men de har följt med mig genom livet. De är en del av mig och min trygghet. Min historia och framtid. En påminnelse från olika skeenden i mitt liv som har format mig till den jag är idag. Till där jag är. I Skåne. Helt otippat enligt mig. Men kanske inte helt förvånande ändå. Livet har ju humor, det har jag lärt mig om och om igen. Det gäller bara att känna igen den. Humorn alltså. Visst, man vill kanske visa fingret när det sker förändringar som man själv inte har valt och inte har kontroll över. Men min erfarenhet är att när jag accepterar det som har hänt och bara hänger med så får jag medvind. När jag hjälper mig själv så känner jag hur vägen sandas och krattas och blir fin för mina fötter att vandra framåt på. Möjligtvis kan det upplevas som en klyscha men det är min sanning. Funderar på om detta eventuellt kan kallas för curling.

Nu märker jag hur mitt försök till den lilla röda tråden försvann. Vart ville jag komma egentligen? Jo! Humorn. Ironin. Alltså så här är det ju. Jag har ju rötter i Skåne. Min farmor och far kommer ju från Malmö. Jo, jag har nämnt det förut men jag kan inte låta bli att finna det lite märkligt. Jag har ingen kontakt med någon av dem. Min farmor är ju en ängel sedan länge och befinner sig på andra sidan molnen. Vad gäller min far har jag ingen aning om vilken sida han exakt befinner sig på men jag leker med tanken att skicka honom ett julkort. Han kommer att bli förvånad över att jag flyttat till Skåne. Men å andra sidan kan jag inte komma på något vettigt att säga till Ambassadör Gartoft så äh, vi får se. Que sera sera.

Det här med röda tråden. Och mitt påstående om humor, jag vet inte. Så jävla kul är det ju förstås inte. Men jag kan inte låta bli att känna närvaron av cirkeln som på något udda sätt sluts.

Förlåt för mitt svammel. Det måste vara något i luften.

Hur som helst fick jag nog av kartongerna och hoppade in i duschen. Hade sällskap av en spindel. Vad är det med detta hus?! Spindlar och möss överallt, hela tiden. Kan jag få vara ifred när jag sköter min hygien i alla fall? Eller?

Kort efteråt köpte jag en biljett på Stehags station och åkte till Eslöv där jag och Magnus hade bestämt att träffas för att handla tillsammans. Väl hemma igen såg grannen och tillika (självutnämnde?) fastighetsskötaren att den röda franska bilen var på plats, tog sin "hemliga låda" gick och ringde på dörren. Han ska fixa mössens invasion under golvet. En kvart senare gick han härifrån. Vi alla tre kände oss nöjda. Det har varit tyst hittills. 

Vilka har vunnit? Möss eller människor?

torsdag 13 oktober 2011

Råttor

Vi har råttor/möss i huset! De springer omkring under golvet! De busar med oss! Denna rädsla för dessa djur sitter fast i ryggmärgen på mig. Önskar att Pickles var här. Jag försöker liksom sväva strax ovanför golvet. Men så fick jag den här bilden av Miranda tidigare idag. Lite synd om dem. Att de är så förknippade med pest, död, sjukdomar. Och pest och skit. 
Men de kanske är rätt söta. Fast jag vill uppmärksamma er på att jag inte fick frukost på sängen.




Ett jobb. Jag måste hitta ett jobb. Jag sneglar in på Arbetsförnedringens hemsida med ett starkt motstånd. Jag har så dåliga erfarenheter av denna instans. Kan inte förstår syftet med att behandla mig som mindre vetande för att jag inte har ett arbete. Att prata med mig som om jag vore ett barn. Det här att inte bemöta mig med respekt för att jag letar efter ett jobb. Jag har jobbat sedan jag tog studenten men den yrkeslivserfarenheten är inget värt. Om man är arbetslös. Jag känner mig ledsen och irriterad och hoppas att Eslöv är bättre en Globens Arbetsförnedring för där är de katastrofalt bra på att trycka ner en som en fimp. Jag ger efter för min förmåga att skjuta upp saker och ting och bestämmer mig för att ta Pågatåget in till Eslöv istället. Solen skiner, hösten är i sitt ässe och jag behöver röra på mig och få lite intryck.

Typiskt fall av Pågatåg.

Jag stiger av vid Eslövs station, sätter på mig mina rosaskalmade pilotsolglasögon och traskar omkring utan mål. Jag tar in ljudet omkring mig. Jag betraktar människorna. Jag höjer ansiktet mot solen och suger in alla vitaminer jag kan få. Tar några djupa andetag. Jag avslutar mitt besök med att gå på Ica och handla hem lite godsaker. Till min stora lycka upptäckte jag, som ju är en grav africalover, denna afrikainspirerade butik!

Mitt Afrika.

Väl hemma åt jag en lätt lunch och likt tjuren Ferdinand luktade jag på de vackra rosorna jag fick igår. Att få en bukett med rosor. Gesten. Romantiken. Tanken. Kärleken.

Jag suckar lyckligt och öppnar fönstret, blickar ut över denna scen. Älskar hösten.




På kvällen styrde kosan till Malmö. På Amiralen hade Robert Gustafsson en föreställning. Ett glas vitt vin i baren följt av ca 90 minuters skratt.



Nu är vi hemma. Tanden är borstad och nu väntar sömnen. God natt Sverige, where ever you are.