fredag 21 oktober 2011

Livets vägar

Jag gick så djupt försjunken i mina tankar att jag av misstag irrade runt på okända stigar i Trollskogen idag. Jag stannade upp, tittade mig omkring och hörde Prins Bertils röst inom mig: om du går vilse, följ de gula filidutterna så hittar alltid du hem. (För er som ännu inte känner till Prins Bertil så är det en gråspräcklig katt som jobbar extra hos hästarna i hagen som angränsar till Trollskogen och har inget med den sedan länge bortgångne prinsen att göra.)


Gul filidutt.
Så vad var det jag gick omkring och tänkte på som gjorde att jag gick lite vilse? Jag tänkte på folket i Libyen och på hur den döde diktatorn egentligen stavade sitt namn. Funderade vidare på om han hann inse vad som höll på att hända honom igår och om han insåg varför. Jag är alltid så nyfiken på vad som möjligtvis kan pågå i dessa förtryckares inre när s a s karman slår in.  Med betoning på slår. (Har iofs hört att det här med karma har tagit slut, men kan inte hitta ett bättre ord för tillfället.) Begriper de att de har bäddat sin egen säng? Grävt sin egen grop? Att folk får till slut nog och slår tillbaka? 


Det här med livet. Jag vet inte om jag alltid har tagit fullt ansvar för mitt eget liv och mina egna beslut. Jag har gjort många misstag och kanske har jag inte lärt mig av dem alla än. Men jag har också gjort många rätt och många bra beslut. Jag är stolt över mitt liv, min historia och det jag har presterat. Jag vet att jag är en person med ett gott hjärta som gör mitt bästa. Jag ångrar ingenting. Allt jag har gjort - eller inte gjort - har lett mig till där jag är idag. Och det är precis där jag vill vara.


Och skulle jag gå vilse så följer jag de gula filidutterna. Men någonting säger mig att en trygg hand från min älskade tar tag i min och leder mig på rätt väg.


Trollskogen.

På väg hem från min promenad gick jag som vanligt förbi lekskolans lekplats. Den här gången hade två små minimänniskor närmat sig staketet som hägnar in dem. Jag kan inte riktigt bedöma om de var flickor eller pojkar, jag som ju är en lekman i det här fallet ser inte riktigt könstillhörigheten när människor är strax under 18 år. Hur som helst så vrålade den ena figuren åt mig: pillesnopp! med uppspärrade ögon och brett flin varpå figur nr 2 fnittrade förtjust. Figur nr 3 (jag) fnittrade ikapp. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar