fredag 14 oktober 2011

Möss vs människor

Tidigt, tidigt i morse viskade Magnus tyst i mitt öra: "titta älskling vilken vacker måne". Jag öppnade yrvaket ögonen och tittade ut genom fönstret. Vad är det som lyser så starkt? Jag blev alldeles bländad. Månen var verkligen vacker. Stor, nästan helt full och med en lyster som skulle få solen att bli avundsjuk. Magiskt. Trött vände jag på mig och somnade om i armarna på min älskade.

Ett par timmar senare vaknade jag till detta: 0,1° C. Javisst.



Trots att det var en strålande vacker dag så höll jag mig hemma. Efter mitt morgonkaffe ville jag packa upp några kartonger. Jag saknar mitt glas och porslin. Och böckerna - mina vänner. Behöver jag ha mina saker omkring mig? Jag vet inte. Förmodligen inte. Men jag vill ha dem nära mig. De må vara döda ting men de har följt med mig genom livet. De är en del av mig och min trygghet. Min historia och framtid. En påminnelse från olika skeenden i mitt liv som har format mig till den jag är idag. Till där jag är. I Skåne. Helt otippat enligt mig. Men kanske inte helt förvånande ändå. Livet har ju humor, det har jag lärt mig om och om igen. Det gäller bara att känna igen den. Humorn alltså. Visst, man vill kanske visa fingret när det sker förändringar som man själv inte har valt och inte har kontroll över. Men min erfarenhet är att när jag accepterar det som har hänt och bara hänger med så får jag medvind. När jag hjälper mig själv så känner jag hur vägen sandas och krattas och blir fin för mina fötter att vandra framåt på. Möjligtvis kan det upplevas som en klyscha men det är min sanning. Funderar på om detta eventuellt kan kallas för curling.

Nu märker jag hur mitt försök till den lilla röda tråden försvann. Vart ville jag komma egentligen? Jo! Humorn. Ironin. Alltså så här är det ju. Jag har ju rötter i Skåne. Min farmor och far kommer ju från Malmö. Jo, jag har nämnt det förut men jag kan inte låta bli att finna det lite märkligt. Jag har ingen kontakt med någon av dem. Min farmor är ju en ängel sedan länge och befinner sig på andra sidan molnen. Vad gäller min far har jag ingen aning om vilken sida han exakt befinner sig på men jag leker med tanken att skicka honom ett julkort. Han kommer att bli förvånad över att jag flyttat till Skåne. Men å andra sidan kan jag inte komma på något vettigt att säga till Ambassadör Gartoft så äh, vi får se. Que sera sera.

Det här med röda tråden. Och mitt påstående om humor, jag vet inte. Så jävla kul är det ju förstås inte. Men jag kan inte låta bli att känna närvaron av cirkeln som på något udda sätt sluts.

Förlåt för mitt svammel. Det måste vara något i luften.

Hur som helst fick jag nog av kartongerna och hoppade in i duschen. Hade sällskap av en spindel. Vad är det med detta hus?! Spindlar och möss överallt, hela tiden. Kan jag få vara ifred när jag sköter min hygien i alla fall? Eller?

Kort efteråt köpte jag en biljett på Stehags station och åkte till Eslöv där jag och Magnus hade bestämt att träffas för att handla tillsammans. Väl hemma igen såg grannen och tillika (självutnämnde?) fastighetsskötaren att den röda franska bilen var på plats, tog sin "hemliga låda" gick och ringde på dörren. Han ska fixa mössens invasion under golvet. En kvart senare gick han härifrån. Vi alla tre kände oss nöjda. Det har varit tyst hittills. 

Vilka har vunnit? Möss eller människor?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar