torsdag 13 oktober 2011

Råttor

Vi har råttor/möss i huset! De springer omkring under golvet! De busar med oss! Denna rädsla för dessa djur sitter fast i ryggmärgen på mig. Önskar att Pickles var här. Jag försöker liksom sväva strax ovanför golvet. Men så fick jag den här bilden av Miranda tidigare idag. Lite synd om dem. Att de är så förknippade med pest, död, sjukdomar. Och pest och skit. 
Men de kanske är rätt söta. Fast jag vill uppmärksamma er på att jag inte fick frukost på sängen.




Ett jobb. Jag måste hitta ett jobb. Jag sneglar in på Arbetsförnedringens hemsida med ett starkt motstånd. Jag har så dåliga erfarenheter av denna instans. Kan inte förstår syftet med att behandla mig som mindre vetande för att jag inte har ett arbete. Att prata med mig som om jag vore ett barn. Det här att inte bemöta mig med respekt för att jag letar efter ett jobb. Jag har jobbat sedan jag tog studenten men den yrkeslivserfarenheten är inget värt. Om man är arbetslös. Jag känner mig ledsen och irriterad och hoppas att Eslöv är bättre en Globens Arbetsförnedring för där är de katastrofalt bra på att trycka ner en som en fimp. Jag ger efter för min förmåga att skjuta upp saker och ting och bestämmer mig för att ta Pågatåget in till Eslöv istället. Solen skiner, hösten är i sitt ässe och jag behöver röra på mig och få lite intryck.

Typiskt fall av Pågatåg.

Jag stiger av vid Eslövs station, sätter på mig mina rosaskalmade pilotsolglasögon och traskar omkring utan mål. Jag tar in ljudet omkring mig. Jag betraktar människorna. Jag höjer ansiktet mot solen och suger in alla vitaminer jag kan få. Tar några djupa andetag. Jag avslutar mitt besök med att gå på Ica och handla hem lite godsaker. Till min stora lycka upptäckte jag, som ju är en grav africalover, denna afrikainspirerade butik!

Mitt Afrika.

Väl hemma åt jag en lätt lunch och likt tjuren Ferdinand luktade jag på de vackra rosorna jag fick igår. Att få en bukett med rosor. Gesten. Romantiken. Tanken. Kärleken.

Jag suckar lyckligt och öppnar fönstret, blickar ut över denna scen. Älskar hösten.




På kvällen styrde kosan till Malmö. På Amiralen hade Robert Gustafsson en föreställning. Ett glas vitt vin i baren följt av ca 90 minuters skratt.



Nu är vi hemma. Tanden är borstad och nu väntar sömnen. God natt Sverige, where ever you are.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar