fredag 18 november 2011

Dagboken fortsätter

Jag blev så glad i morse när jag gjorde i ordning min enkla frukost för när jag tog brödskivan ur brödrosten såg jag en blomma på min novemberkaktus. Den har inte blommat på evigheter, övervägde t o m att inte ta med den till Skåne. Den var så blek, tråkig och sur. Den trivdes inte alls med mig förut. Men jag kunde inte överge den, växten har varit med mig så länge. Och kolla! Är det inte fantastiskt? Kaktusen har återfått sin färg och livslust! Tydligen så kommer växten ursprungligen från bergen i Brasilien. Kan inte riktigt minnas att det fanns berg där. Förutom Sockertoppen förstås. Om jag spelar lite samba och bossa nova kanske den belönar mig med fler vackra blommor. 


Förresten, om det är någon som undrar så är det latinska namnet på novemberkaktus "schlumbergera truncata". Latin är ett knepigt språk. Förstår att ingen talar det längre. Förutom möjligtvis påven och hans gäng. Fast han talar väl helst tyska.


Schlumbergera truncata. Brasileiro.

Efter att jag lugnat ner mig en smula (den brasilianska kaktusen blev lite generad märkte jag) så hällde jag i mig kaffet, tuggade snabbt upp skinksmörgåsen, dansade samba i duschen och klädde på mig. Kort efteråt styrde mina steg mot stationen, idag tänker jag åka till Lund. 

På vägen såg jag en intressant katt. Vi snackade en stund. Eller snarare - hon snackade mest, jag lyssnade koncentrerat - katten hade en svår dialekt att förstå. Eftersom hon var så vacker frågade jag om jag fick ta en bild av henne. Hon förklarade att hon just nu jobbar med infiltrering i ett stökigt kattgäng som härjar i Stehag och kan därför inte visa sitt ansikte. Som om inte hennes distinkta svans avslöjar henne...

Working under cover.
Eller under täcket som vi säger på svenska.


Det var fullt på Pågatåget. De flesta steg av där jag skulle. Jag frös. Mindes till min glädje att jag ju äntligen hittade mina lila handskar och eftersom jag är en klipsk kvinna så hade jag lagt dem i min snygga väska. Som jag bar med mig. De värmer gott. Skönt att slippa tappa känseln i händerna pga svår köld.

Var så god, här får ni lite Lund i november.






Jag spatserade längs gatorna. Insöp atmosfären. Folk på gång. Fast mest på cykel. Och det här att staden inte har tydliga markeringar vad gäller trottoarer och gator. När jag tror att jag går där jag bör så visar det sig att jag går mitt i gatan och får en återvinningsbil där bak och en cykel i sidan. Vad är det för fel på att ha trottoartrösklar? Som man har i Stockholm, fan, där vet man var man ska gå!

När jag kände mig klar med omgivningarna så gick jag med bestämda fotsteg in till Åhléns för att försöka utnyttja resterna som fanns på mitt presentkort jag fick av goda vänner innan jag flyttade ner. Jag såg mig omkring. Det fanns ingen pryl jag inte kunde vara utan. Förutom en hink hårfärg. Javisst, i helgen ska mina gråa strån vika hädan. Vik hädan!

Innan jag gick till Lunds Centralstation så handlade jag kvällens middag på en livsmedelsaffär nära perrongen. Det var andra gången jag var där. Lika förvirrande idag som då. Omöjlig att hitta i. Fullständigt ologisk hela affären. Men vad gör det? Kolla vilka underbart vackra tomater de hade!

Tomatkärlek.

Tog även en sväng in till Systembolaget. Där luktade det sushi. Vet inte varför, men jag blev rejält sugen. På sushi alltså.

Nåväl, jag var klar med mina ärenden. Dags att åka hem. Som vanligt stod jag där vid "gör-det-själv-maskinen" och köpte mig en biljett. Jag reagerade när jag såg priset, men hann inte lägga någon större vikt vid det utan rusade till spår 4 där mitt tåg skulle komma när som helst för att ta mig tillbaka till Stehag. 

Hemma. Packade upp varorna. Och kunde inte låta bli att titta på mina biljetter. Jamenvisst. Det är billigare att åka hem? 

38:40 skånska spänn dit och 24 dito hem.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar