lördag 19 november 2011

Lat lördag

Lördagsmorgon.


Vi vaknade kanske onödigt tidigt men det gjorde inget, vi njöt av värmen som fanns under det randiga täcket. Vi låg länge och tittade förälskat på varandra. 


Vad ska vi hitta på idag? Magnus - som har en imponerande stor talang att ena sekunden verka helt levande och hyfsat smart för att i nästa sekund helt falla fritt i djup sömn utan förvarning - hann föreslå under en av de vakna sekunderna att vi kunde åka till en nationalpark som finns här i närheten. Jag godtog förslaget, jag behövde inte övertalas. Skönt med en promenad.


Vi åt vår frukost i lugn och ro. Läste nyheterna på några nättidningar och kunde konstatera att inget nytt fanns under solen. Det snöar tydligen i norra Norrland. Föga förvånande?


Det kändes som om min kropp inte ville vakna riktigt. Seg och sömnig. Jag kände att risken för att stanna i pyjamasen hela dagen var överhängande. Jag ruskade på mig. Tvingade mig själv att fixa i ordning mig. Jag blir piggare bara jag kommer ut i luften. Jag märkte att mannen jag vaknade upp tillsammans med verkade lika seg. Jag gav honom en virtuell spark i ändalykten följt av en puss på kinden. Nu drar vi innan vi faller i lathetskoma!


I bilen upptäcker vi att det regnar. Inget överdrivet monsunregn precis men tillräckligt för att få vår sista smula av karaktär att regna bort. Vi tittade stillsamt på varandra. "Äh, vi åker bara in och handlar va?" sa chauffören och rynkade på näsan. Jag nickade. Jag godtog förslaget, jag behövde inte övertalas.


När vi hade fått tag på det vi skulle ha satte vi oss i bilen igen men istället för att åka hem hamnade vi i Höör. Närmare bestämt mitt i Skånes Mitt. Det ni! Bara tanken på att ha varit i Skånes absoluta geografiska medelpunkt har... ehh... inte alls förändrat mitt liv faktiskt. Ganska fult är det också. Men den lilla bäcken bredvid monumentet är söt.


Skånes Mitt.



Lilla bäcken bredvid.
På vägen hem närmade vi oss Stehags kyrka, vi har passerat den många gånger men idag stannade vi till för att titta närmare på denna 1100-talsbyggnad.

Gammal kyrka som säkert har varit med om både det ena och det andra.


Vissa gravstenar var så gamla att det var helt omöjligt att se vad som en gång har stått där. Skulle vara intressant att veta hur gamla de äldsta gravarna är. Och vilka som ligger där under.





Vår lata lördag fortsatte när vi kom hem. Vi packade slött upp varorna ur kassarna, tog av oss jeansen, hoppade i något mjukare, ägnade oss åt våra datorer en smula och märkte hur solen ovan molnen gick ner och det blev snabbt mörkare. Jag var tapper och tände alla våra ca sju miljoner ljus (det är ett heltidsjobb - dock obetalt sådant). Det blev rätt fort varmare. Och ljusare. Och mysigare.

Efter att ha skalat miljarder med räkor, gravat diverse fisk i limejuice och salt, hackat chilifrukter, skalat och skivat gula lökar skrek min kropp efter längtan att lägga sig i ett svalkande yoghurtbad (naturell yogge förstås, helst bulgarisk). Mina fingrar brände, mina ögon tårades. Men det var det värt. En av mina absoluta favoriter i fisk- och skaldjursgrytevärlden är den brasilianska "Moqueca de Camarão".


Alltså så gott. Jag menar det. Gott!

Och det här att jag vill killa kaktusen under hakan för att få fler blommor. Jag lärde mig igår att den härstammar från mitt älskade Brasilien. Kanske gör jag en feijoada i morgon. Men är lite nervös att kanske Magnus blir rädd, det är ingen vacker maträtt. Men god. Mafalda lär gilla den dock. Kaktusen alltså. Hon heter Mafalda Feijão. Funderar på att kalla henne för Meja.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar