söndag 27 november 2011

Sista helgen i november, första söndagen i advent

Fredag.


Tänk om jag skulle åka åt andra hållet idag. 

Och så blev det. Jag åkte in till Höör för att se mig omkring. Kan ju inte skämma bort Eslöv med min närvaro varje dag heller. Jag blev varmt välkommen redan på perrongen.


Fick många blickar på mig när jag avbildade informationsskylten.
Vafan håller hon på med?
Industrispionage?

När jag listade ut hur jag kom bort från stationsområdet (nej, jag anser inte att jag är dum i hela huvudet, men det tar ju ett tag att inse att man ska gå ner, sen vänster, vänster, under, höger, upp och höger igen.) Jag tittade mig omkring och gick dit jag anade att själva centrum låg. Men mitt primära mål var att hitta en brevlåda. I väskan jag bar med mig låg ett brev som är viktigt för mig att mottagaren får nu på måndag. Det finns visserligen en brevlåda hemma i Stehag men när jag la i kuvertet med dess innehåll i Postens gula låda utanför Matboden så hamnade det vid mina fötter. Brevlådan hade ingen botten. Så dumt. Jag plockade upp brevet från marken och gick därifrån till stationen. 

Jag hittade snabbt en brevlåda i Höör vid en parkering och fullföljde därmed mitt mål.

Efter att ha promenerat omkring lite gick jag till den enda livsmedelsaffären jag hittade och handlade lite mat. Tjejen i kassan var så glad, söt och trevlig, likaså försäljaren på Systembolaget på andra sidan torget dit jag gick in för att handla en flaska glögg. Alla människor jag mötte såg på det hela taget väldigt trevliga, mjuka och snälla ut.

Men samhället Höör i sig är bland det mest tråkiga ställen jag har besökt. Förlåt mig. Det var något så deprimerande över det hela. Hur kan folk se så glada ut? Kanske inte rättvist att jag uttalar mig när vädret är som mest grått. 

Jag skyndade mig så jag hann med nästa tåg hem.

Innan jag satte nyckeln i låset och vred om tog jag en hastig titt i den något rostiga plåtburken som ska föreställa vår brevbehållare. Med botten intakt dock.  En kudde! Det såg ut som en liten kudde låg där och när jag tog upp den såg jag vem det var ifrån. Jag log brett och rusade upp för trappan, hängde av mig ytterkläderna och tog av mig skorna. Jag klämde på paketet. Roligt! Jag öppnade och tittade nyfiket i och tog ur innehållet.

Sådan är hon. Min mamma. Sötast i världen.


På kvällen var jag gräsand. Eller äh, jag menar förstås gräsanka. Änka!! Gräsänka! Hur svårt ska det vara?  Magnus åkte till sina föräldrar i Kivik och jag valde att stanna hemma den här gången. Han skulle ha fullt upp med att klippa sig, byta tassar på bilar och kolla på hockey. Jag gav Magnus en kram farväl och bad honom att hälsa Carl-Axel och Kerstin så gott från mig. Han lovade att göra så.

Jag spenderade kvällen med att titta på Idol, som i kväll invaderade Malmö Arena, och trycka ansiktet full med popcorn.



Lördag.

Aj. Ajajaj. 

Jag vaknade kvart över fyra på morgonen. Alla lampor var tända och tv:n var på. Jag hade somnat i soffan. Min rygg kändes stel. Och lätt trasig. Fick fatt i tv-filidutten och lyckades stänga av apparaten. Jag tvingade mig upp och mer eller mindre gick i sömnen. Släckte lamporna. Återvände till soffan där jag landade med ett magplask.

Ca fem timmar senare vaknade jag igen. Lika öm i kroppen som tidigare. Har jag sovit på en bautasten? Eller en rauk kanske?

Oj vad jag saknar ett badkar just idag. Tappert ställde jag mig krökt i duschen och affirmerade hur jag låg i ett avslappnande skumbad. Med glittrande hår. Och rosa läppar. Förmodligen fanns en massa ulliga gulliga vita kaniner som hoppade omkring också. Någon av dem blåste väl såpbubblor.

Med handduken fortfarande virad runt min kropp hällde jag i mig en mugg kaffe på stående fot i köket. Bara ena ögat var i trafik så allt var suddigt. Varför piggnar jag inte till? När jag hällde i mjölk i min andra kopp java så visade det sig att den hamnade i juicen istället. Igen. Har hänt förr. Tröttsamt.

Hur som helst så upplevde jag en lat och skön lördag. Gjorde inte så många knop. Tittade på några filmer. Lagade till en lasagne med grova mängder vitlök i som jag åt tillsammans med sambon när han kom hem. Lita på mig när jag säger att inga vampyrer vågar sig i närheten av Vedelsvägen än på ett tag. Mitt alias är härmed Ms Garlic Breath.

Söndag.

Första Advent präglades av pynt, glögg och saffransbullar. Och en och annan pepparkaka slank ner också. (Med grönmögelost smetad uppå). (Dock var ingen gröngöling involverad).

Funkar även utan gran och gren.
Tågbanan. Ett måste förstår ni väl.
Stakar och glögg.
(Blir det en vit jul?)
En av fyra.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar