onsdag 30 november 2011

Storm och nackspärr

Så där ja. 


Nu har jag upplevt min första berömda skånska storm med det likaledes berömda strömavbrott som följd. I söndagskväll ven vinden som om den inte gjort annat och strömmen gick i ca två sekunder. Tog minst fem minuter innan bredbandet var upp igen. I-landsproblem.


Lagom till vi skulle läggas oss för natten gick strömmen igen. Eftersom jag är en klipsk kvinna "släckte" jag alla lampor som jag mindes var i gång innan det blev svart. Jag tänker inte vakna upp mitt i natten i ren skräck och undra vad tusan som händer när jag blir bländad av allt ljus och ljudet från TV:n överröstar mina, förhoppningsvis, sköna drömmar.


Tidigt på måndagsmorgonen var det märkbart kallare i rummet. Jag satte mig upp i sängen och sträckte på mig. Aj? Hörde svaga snarkningar från min vänstra sida. Jag tittade på honom och förundrades över hur han kan sova vidare. Hör han inte larmet som ljuder (läs: tjuter) från sin mobiltelefon? Jag klev upp och virade täcket omkring, smög fram till det stora fönstret och förstod på det totala mörkret ute att ingen i Stehag hade fått sin ström tillbaka. Jag kan nästan ta på stjärnorna.


Kylan, mörkret och himlavalvet påminde mig om Afrikas nätter. Längtan.


Jag insåg att jag lämnade mannen helt utlämnad till kylan, lämnade fönstret och återvände till sängen. Aj? Jag applicerade täcket över oss båda, la mig nära Magnus, han stängde av larmet, aktiverade snoozefunktionen och vi låg värmde varandra till det var dags för honom att gå upp och göra sig i ordning inför arbetsdagen.


Jag sträckte på mig igen och försökte somna om när jag kände något som högg i nacken. 


Jag hörde det där bekanta surret som låter när elkontakterna i väggen återfår ström. Yes! "Kolla!" skrattade sambon och pekade ut genom fönstret, "varenda hus tänds!" Klockan är nu strax efter fem på morgonen och byn lyser som en sol. Jag log nöjt. Och somnade om.


Vaknade en timme senare med nackspärren som Gud glömde.


Aj!

Jag beslöt mig för att gå ut och röra på mig, det ska ju vara så jävla bra när kroppen gnäller.

Jag ringde min älskade mor på hennes födelsedag och grattade henne. Hon blev förmodligen tårögd av min stämningsfulla sång jag levererade i luren. Eller så fnittrade hon hysteriskt när vi la på. Mer likt henne. 

Efter det spenderade jag dagen på arbetsförmedlingens hemsida varpå min i spärr i nacken tilltog med galopperande fart.

Efter jobbet kom Magnus hem och gav mig massage samt en skål med Rocky Road. Glassen alltså. 

Det var gott allting. Men spärren ökade i intensitet. Jag blev på dåligt humör och gick därför och la mig tidigt. Och vaknade arla i morse till denna utsikt varpå mitt humör förbättrades avsevärt. Jag älskar det här trädet. 



Har vilat, gjort gymnastiska övningar, vilat ännu mer och druckit lite varm glögg. Tror att det som spärrar mig i mitt liv just nu håller på att gå över.

Brukar inte ta bilder av människor som sover. Men jag intalar mig att han bara vilar här. Det är ju ändå lunchtid hur djupt kan han sova? Jo, han kom hem på lunchen för lite matrester och vila. Med mobiltelefon tryggt i handen. Han släpper den aldrig. 

En klassiker.


Dags för en nypa frisk luft. Gick ut och hämtade posten efter att jag såg postbilen lämna Vedelsvägen. Och kolla, min mamma är igång igen! Vi fick var sin liten adventskalender! Lyckan!

Min.

Magnus.

I morgon öppnas första luckan. Våra ögon tindrar!






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar