måndag 7 november 2011

Trulsson

Klockan 10:28 klev jag ombord på Pågatåget för att fem minuter senare kliva av på perrongen vid Eslövs Station.


Jag strövade planlöst omkring. Hade inga ärenden, inget mål. Av en händelse hamnade jag i Stadsparken. Jag såg en liten bronsskulptur och närmade mig den. Jag tittade på den länge. En söt liten flicka som satt och höll i en snäcka. Det var något bekant med den. Jag tyckte om flickan med en gång. Jag fick känslan att den här skulpturen betyder något. Jag förstod inte riktigt vad. Kanske var det snäckan som flickan höll i. Jag har själv en snäcka som betyder väldigt mycket för mig och som jag håller i så gott som dagligen. Jag brukar försiktig sätta den mot örat varje gång jag längtar efter Indiska Oceanen. Men det är inte snäckan, det är flickan som vill säga mig något.





Jag sänkte blicken. "FLICKA med SNÄCKA" av E. Trulsson. Trulsson? Flickan Trulsson! Nu minns jag!





I Stockholm bodde jag högst upp i ett sjuvåningshus med en vidunderlig utsikt över stan och dess vackra siluett. Det fanns 4 lägenheter på varje våning. Bredvid mig bodde en äldre dam som hade samma underbara utsikt. Damen var Trulsson. Flickan med snäckan.


Damen Trulsson var en liten, tunn dam med späd röst som var så förtjust i katten Pickles som jag bodde hos. Trulsson var alltid välklädd och hon gick aldrig ut utan sin hatt. Hon hade stil och klass. Hon såg ut att höra hemma på Östermalm snarare än i Johanneshov. Hon var konstnärligt lagd och gick på olika konstkurser. Hon visade mig sina alster från hennes krokikurser men även hennes stilleben. Jag tyckte de var så fina och berömde hennes verk. Vid ett av tillfällena berättade hon om sin far och att hon fanns som staty i Eslöv.


Hon tog ofta buss 69 till Blockhusudden på Djurgården och promenerade utmed vattnet. Hon förklarade för mig ett hennes läkare hade rått henne att gå mycket eftersom hon var benskör. Men det skulle visa sig inte vara hennes största problem.


Damen reste ofta till destinationer där solen alltid var närvarande och sandstränderna långa. Hon stannade där länge. Förmodligen så ledde detta till att hon fick hudcancer. Hon blev sjuk och hade ont. Till slut flyttade hon. Det gick snabbt, jag vet inte var hon tog vägen men jag antar till något "sjukhem" eller liknande.


Pickles, katten jag var inneboende hos i 17 år.
Tillika Damen Trulssons favorit.
Nu leker de med varandra i himlen.
 (Antar jag, vet ju inte med säkerhet om fd grannen har gått vidare)

Förresten, här är min snäcka som jag berättade om.
Jag hittade den för några år sedan på Kipepeo Beach,
strax utanför Dar es Salaam i Tanzania.


2 kommentarer:

  1. Vacker sannsaga! Jag minns också Fru Trulsson, så trevlig! Söt som en liten porslinsherdinna. Lustigt hur livsstigarna korsar varandra.

    SvaraRadera
  2. Visst är det märkligt? Jag blev så glatt förvånad idag.

    SvaraRadera