måndag 26 december 2011

En annan dag

Blankt.

Mitt skrivark är blankt och mitt huvud är tomt. Eller nej, det är en lögn, mitt huvud svämmar över av alla tankar. Det är trångt där.

På förmiddagen bestämde jag mig för att promenera en sista gång genom staden innan min hemfärd i morgon. Det blev Vasastan-Kungsholmen-Södermalm-Slussen-City-Vasastansrutten. Jag riktigt sög in luften och överdoserade atmosfären så att det ska räcka ett tag. Jag märkte efter ett tag att tårar trillade ner för mina kinder. Missförstå mig inte, jag är inte ledsen - inte ett spår. Snarare lycklig. Det är bara det att Stockholm griper tag i mitt hjärta så hårt. Både positivt och negativt. Känslor helt enkelt. Inga konstigheter.



Hur som helst så avlöpte Julafton på ett mycket behagligt sätt. Ledorden var lugn och ro. Förresten så vill jag meddela att jultallriken från Herr Melander och hans fiskar var ypperligt god. I synnerhet sillarna var fantastiska!

Med på detta julkalas var eliten, dvs min mormor, morbror och mor. Och jag själv förstås!

Mor med sin bror version 1950-ish.


Jag med min mormor version 2011-ish.


Eftersom Tomten med sin säck hittade mig även denna jul är jag glad att jag tog den stora kappsäcken när jag packade ner min få tillhörigheter inför resan hit. Att resa lätt är min devis. I morgon blir det dock att resa tungt. Prisa gudarna för (h)julförsedda resväskor.
Nu går Annandagen mot sitt slut, jag har haft en underbar långhelg med mina nära och kära. Men det bästa med att åka bort är att komma hem.

Som en avrundning vill jag önskar er frid och kärlek samt en god fortsättning på julhelgen.


Tomten kör en break dance på gökuret. Frågor på det?

Oj! Nej, vänta lite! Jag glömde en sak som jag vill berätta. Jag har upptäckt litchi. Denna mest märkvärdiga lilla frukt. Hur någon kom på att äta detta som ser ut som ett bär men som påminner om ett svalägg fast smakar som en vindruva övergår mitt förstånd. Men den är rätt god. Lite sötsyrlig sådär. Tydligen har den sitt ursprung i Kina. Frukten anses vara en symbol för romantik och familjelycka.

Jag tycker att kärnan är särdeles vacker. Som en skinande kastanj i kidneyböneformat. Så fin. Och blank.

Litchi




Så. Nu är jag färdig. För den här gången. Återgå.
 

2 kommentarer:

  1. Jättefin bild på dig och mormor!

    SvaraRadera
  2. Tack darling!

    Jag tycker också att vi är fina <3

    SvaraRadera