söndag 18 december 2011

Möss och människor

Natten till lördagen genomled jag många oroliga timmar. Jag var ordentligt trött men kunde omöjligt somna. Jag vred och vände på mig. Huvudvärken ägde mig. Jag är van vid att det knäpper och har sig i huset men denna natt eskalerade ljuden omkring mig. 


I natt hade inte bara spökena fest - utan även mössen. Jag hörde dem klart och tydligt dansa av och an på golven. 


Jag ryckte till och satte mig käpprakt upp i sängen många gånger till Magnus stora förtvivlan eftersom han vaknade med hjärtat i halsgropen varje gång och kunde således inte själv sova. Han försökte lugna mig och höll om mig hårt. I hans famn kände jag mig trygg men svettades rejält fast när jag krängde mig ur hans beskyddande armar så frös jag istället.


Tappert och sömndrucket förklarade han om och om igen för mig att ljuden jag hörde var regndropparna, elementen, etc. Inget att vara rädd för. Visst. Men jag vet bättre. "Vill du ha något?" viskade han. Jag skakade på huvudet. "Jag ska hämta ett glas vatten till dig" fortsatte Magnus men innan han hann ställa ner fötterna på golvet svarade jag lugnt: "Nej, mössen biter dig då."


Min sambo tittade på mig länge, klappade mig kärleksfullt på kinden och bad mig att sova. Jag försöker ju!


Jag hörde på andetagen att Magnus hade somnat om och jag sneglade avundsjukt på honom samtidigt som jag hörde små musfötter springa ut till köket och började äta av matresterna vi hade i ugnsformen på diskbänken. Jag satte mig upp för femtioelfte gången och sambon vaknade. Igen. Jag sa informativt: "det du hör från köket, min herre, är en mus som äter upp resterna från gårdagens middag." Och snart häller väl den upp ett glas vin också. Nu satte sig även Magnus upp. Jag såg på honom att han började tro att jag faktiskt har rätt! Ha!


Jag förbannade bittert vår lathet att lämna maten framme, jag mindes tydligt vad den finske fastighetsskötaren hade sagt till oss på sin brutna svenska när han var här med lite giftiga frön (förlåt!) för att lindra musaktiviteten under våra golv: "se till att INTE lämna matrester framme, det lockar hit mössen".


Min hjälte började smida planer på hur han skulle få iväg gnagaren. Vi diskuterade sakligt vilket sätt som var det bästa.


Men efter ett tag så insåg vi (t o m jag) att det inte kunde vara möss som satt och kalasade på resterna av middagen vi inte orkade äta upp igår. Och ljudet upphörde helt när regnet slutade och vinden mojnat.


Tänk att när man är trött och av någon anledning rädd är det så lätt att inbilla sig saker och ting som man upplever som helt verkliga. Detta händer på riktigt! Och inte nog med det - kan få en annan människa att höra och tro samma saker. Om än för ett kort ögonblick. Intressant.


Till slut måste jag ha somnat för nästa gång jag slog upp ögonen var klockan nästan elva på förmiddagen. Det kändes som om jag hade sovit under en långtradare. Jag var alldeles utmattad. Endast en dusch och en kopp kaffe kunde rädda mig.


Vi åt vår brunch och skakade av oss natten. Jag kände mig pigg och på gott humör då vi satte oss i bilen och körde mot Österlen.


På vägen mötte vi två fenomen. Dels denna lilla tomte som bodde i en julros och ville adopteras av värdinnan på Bengtssons Residens i Kivik




och dels av snö (?). Minimalistiska mängder men dock. Snö! Hurra!

Skånsk vinter.


Vi blev varmt mottagna när vi nådde vårt slutmål. Det var härligt att komma in och återse Kerstin och Carl-Axel. Och de verkade glada att se oss trots att vi avsåg att göra om deras hem till en Tvättomat av högsta rang. Jo, för ni förstår vi tog med oss ca två ton smutstvätt. Charmigt. Vuxet. 

Ni som följer min enkla blogg vet ju att 1) jag är rädd för tvättstugor, 2) vi på Vedelsvägen 19 besitter Nordeuropas knepigaste tvättstuga. Om man alls kan kalla det för det. Fast det är ju klart, kan man inte kalla det för tvättstuga behöver jag ju inte vara rädd för den. Men den är oduglig. Så jag gillar den inte. Basta!


Tvättmästare Carolus Magnus.

Denna lördagsafton njöt vi av ett förberedande julbord. Det dukades upp den ena traditionella läckerheten efter den andra. Höjdpunkten var den hemlagade Janssons Frestelse som gjordes med hjälp av kärlek och hemligt släktrecept. Som sig bör. För att smälta den goda anrättningen serverades, i medicinskt syfte naturligtvis, en liten nubbe.


Jag kan inte hjälpa det men jag tycker mig se en
yngre version av C-A Bengtsson på flaskan.
Han skulle ha passat som sjöman.

Jag kunde konstatera på söndagsmorgonen när jag vaknade vid niotiden att jag hade sovit avsevärt mycket bättre än natten innan. Inga ljud. Inga möss. Inga spöken. Bara sömn. Skönt.

När vi låg och drog oss denna fjärde advent kom Katten Kajsa och hälsade oss att morgonstund har guld i mund. Hon är hungrig tänkte jag. Pälsdjuret hoppade upp i Magnus säng för att undersöka om det möjligtvis kunde finnas något smaskigt att inmundiga, exempelvis ett salt kex med en bit brieost på som Magnus kanske hade glömt under huvudkudden. När hon insåg att där inget fanns att hämta ändrade hon fokus och började istället trampa på husses bröstkorg. "Nu myser vi, du och jag" spann Kajsa lågt men bestämt. 

Det här är stort. Märk väl att Charlemagne efter
ett tag släpper sin androidlur.
Han släpper den aldrig annars.

Kaffedoften spred sig och hungern gjorde sig påmind även hos oss. Visserligen var jag vid tillfället inte sugen på just fransk vit mögelost men gärna en bit juledamer på en skiva vörtbröd. Vi klädde på oss och följde doften ner till köket. Frukost! 

Det var en avslappnad morgon och vi satt länge vid bordet. Medan jag drack min andra kopp bläddrade vi nyfiket i Sydsvenskan. Det verkade vara samma gamla nyheter som alltid. Mot slutet av tidningen kom vi till dödsannonserna som ju inte är det mest humörupphöjande som finns att läsa så vi vände snabbt blad och kom till något mycket roligare. Kontaktannonser! Att det fortfarande finns förvånade mig. Ja alltså inte själva företeelsen i sig men jag trodde att kontaktannonser i dagstidningar hade dött ut i och med alla dejtingsajter som finns på nätet. Tydligen inte. Vi ögnade igenom dessa annonser och vi fastnade för denna.

Kille, 29 år, berättar inte om sina egna
intressen så ska man anta att han söker
efter en annan aktiv köttbonde?


Efter frukosten gick vi ner till Tvättomaten för att hämta våra numera rena och torra kläder, lakan och handdukar. Mina ögon la märke till något de missade kvällen innan nämligen denna klenod till hjälm. Kolla! Är den inte underbar?

Störtkruka.

På tidiga eftermiddagen var vi klara att ge oss iväg hemåt. Innan vi sa adjö fick jag denna hög av julklappar av Magnus föräldrar. Jag älskar paket. Jag är ett barn. Jag fick strikta instruktioner att dessa icke fick öppnas förrän på Julafton. Jag lovade och svor och packade ner dem försiktigt i min väska.

Kivikstomten kom med paket.

Tycker ni också att det står "kvisttomaten" när man läser "kivikstomten" snabbt?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar