söndag 4 december 2011

Söderåsens Nationalpark

När vi hade svalt sista tuggan av äggröran och druckit upp kaffet sa vi unisont: "Nu går vi ut!" Det har varit så grått och regnigt på sistone så lusten att röra sig bland skog och mark - och även bland betong och asfalt för den delen - har inte varit så hög.


Vi såg flera ljusblå fläckar på himlen och nederbörden var så gott som noll. Nu passar vi på!


Efter 20 kilometer i nordvästlig riktning parkerade vi bilen strax nedanför Skäralids Restaurang. 


Vi började vår vandring.




Vi valde Kopparhattsrundan.

Besynnerliga stubbar och stammar.
Vem har gnagt på den till höger?
Det var en mycket varierad natur vi befann oss i. Det var några andra flanörer ute och andades samma friska luft som vi. Bl a ett gäng med tyska ungdomar som satt ute och glupskt åt sin soppa som de värmde på ett stormkök. Magnus och jag undrade varför vi inte kom på tanken att ta med oss en termos med varm choklad och ostfrallor. Nästa gång.




Vi gick i godan ro, i våra egna tankar och ibland delade vi tankarna med varandra. Ibland stannade vi upp och insöp atmosfären och lyssnade till de olika ljuden omkring oss. Och det var vid ett av dessa stämningsfulla ögonblick, när vi stod med armarna om varandra och såg träden speglas i våra ögon som vi hörde en hjord av elefanter komma springande i en rasande fart! Det visade sig dock vara ett par - människor alltså, inte elefanter - som rörde sig i en hastighet som om deras liv var i fara. Vi blev så klart rädda och funderade att springa iväg vi med, vad det än var som jagade dem ville vi inte ha efter oss. 

Vi stod blixtstilla en halv minut eller så och insåg att det kom inget odjur. "Men du älskling, vet du vad?" frågade Magnus. Innan jag hann svara fortsatte han "det finns ju faktiskt folk som springer för att de vill, inte för att de måste ju." Vi andades båda ut av vetskapen att det finns människor som springer som motion, inte för att de flyr från monstrum och annat otrevligt.

Vi gick lugnt vidare.


I och för sig skulle det inte vara helt orimligt att något
elakt troll som gillar att jaga oskyldiga människor
bor i grottan till höger.

Vi väntade spänt på att här figuren skulle göra sitt intåg.



Han valde att utebli. Kanske pga detta brus?








Redan i bilen hem kände jag mig behagligt trött. Och frusen. Vi värmde oss med lite glögg när vi kom hem och firade Andra Advent.





3 kommentarer:

  1. Mitt lilla YouTube-klipp verkar ligga ner hos vissa. Hos mig är visas den rätt. Ska försöka fixa, håll ut! :-)

    SvaraRadera
  2. Hmmm försöker komma ihåg hur jag gjorde för att vända videoklipp rätt när jag behövde göra det för hundra år sen. iPhoto? QuickTime? Eller nåt pogam som följde med någon digitalkamera jag köpt?

    SvaraRadera
  3. Nu ska det funka. Det första klippet laddade jag upp från mobilen men nu provade jag att först ladda ner den till datorn och sen till YouTube.

    Puh! Mycket att göra ;-)

    SvaraRadera