söndag 11 december 2011

Tredje Advent

När jag hade en stund för mig själv i morse ögnade jag igenom det senaste numret av tidningen Hem & Hyra, icke att förväxlas med hemohyra det vill säga eventuell ohyra som kan uppstå i våra hem. Detta gäller givetvis inte mitt hem där ju allt är tip top. Hur som helst, det är en tidning man får som medlem i Hyresgästföreningen.


I denna tidskrift kan du läsa om t ex "så här gör du om det brinner" och "det här klagar vi mest på". Till avdelningen "Hyresakuten" kan läsare och tillika hyresgäster skicka in sina frågor för att förhoppningsvis få dem besvarade. Som ett exempel kan jag ta signaturen "Pedant" som är "trött på Snusk-Fia som aldrig städar - kan jag kasta ut henne?"


Förbundsjuristen hävdar att "du kan bara inte kasta ut henne" samtidigt som grannmedlaren föreslår "diskutera tills ni hittar lösning". Kollektivvetaren å sin sida tror att "hon kanske är bra på annat". Såsom att vicka på tårna, eller? 


Men det som mest fångade mitt intresse var reportaget om Siv-Britt från Fruängen strax söder om Stockholm. Hon bor med över tvåtusen tomtar på loftet. Jag gillade den här bäst.




Bryskt väcktes jag ur min fascination av tomtar och deras sexliv jag inte visste de hade (fast det är ju klart, Nissarna måste ju komma någonstans ifrån...) av ett gräsligt oljud! När jag tre microsekunder senare kände igen dånet så skiftade det från gräsligt till välsignat. Han dammsuger!

Jag slängde ifrån mig Siv-Britt på golvet, ja alltså inte henne personligen utan tidningen vari hon medverkade, torkade mig, spolade, fällde ner toalettstolslocket, tvättade händerna och letade febrilt efter min mobil.* 

Här ska fotodokumenteras.

Jag gjorde en stumfilmsversion av det hela så ni slipper ta del av maskinens obegripligt höga väsnande. Hur kommer det sig att en tämligen liten apparat kan låta så förbannat mycket? Det kan ju knappast vara nödvändigt. Förstår att han väljer att föra in lurar med musik i öronen.




Jag har lurat en stund på en snygg övergång från dammsugning till lökar men det blir ingen. Jag går rakt på sak istället för så här är det. Jag älskar lökar. Jag tycker de är fina. Istället för att förvara dem mörkt och svalt som sig förmodligen bör så vill jag hellre se dem. De håller till i en flat träskål på köksbordet fritt för mig att beskåda när jag så önskar.

Idag upptäckte jag att en av lökarna ville klä av sig sin tjusiga dräkt.

Busig vitlök blir nudist.

Framåt eftermiddagen gjorde sig glöggsuget påmint. Saffranstarmen ville inte vara sämre utan skanderade ut i högan sky: "Ge mig saffran! Ge mig saffran! Och NU passar finfint!"

Så vi hade inget val än att lyda, värmde glöggen och jag plockade fram lussebullar till Magnus stora förvåning och glädje. "Har vi sådana hemma?" viskade han med glansiga ögon och något ökad salivproduktion. Jag nickade och blinkade nöjt. Vissa har framförhållning.

Vi tände det tredje ljuset. Värmen spred sig i lyan.



För övrigt har vi inte satt våra ankfötter utanför huset idag. Men vi öppnade fönstren ett par gånger och tittade ut. Nästan samma sak ju.

Allt för att sälja lösnummer.


* Jag vill be om ursäkt om ni tog anstöt pga för mycket information än vad ni möjligtvis önskade.




4 kommentarer:

  1. Framförallt hade ju Mange en snygg T-tröja på sig!

    SvaraRadera
  2. Hahaha, visst att du skulle gilla den ;)

    SvaraRadera
  3. Jag älskar att läsa om ditt expat liv Heluna! Fortsätt att hålla oss uppdaterade!

    Från en expat på något sydligare breddgrader

    SvaraRadera
  4. Gillar att läsa om ditt expatliv också! Som ju egentligen är mer expat än jag ;-)

    SvaraRadera