onsdag 11 januari 2012

Boppar

Jag vill varna känsliga läsare för att dagens blogginlägg handlar om bröst. Kvinnors bröst.




Det har på sista tiden i svensk press uppmärksammats att flertalet kvinnor går omkring med bröstimplantat från en fransk tillverkare som till synes ha gått i konkurs. 

Jag ska erkänna att jag är så ointresserad av all slags skönhetsingrepp, eller estetisk kirurgi som det heter, att jag därför är dåligt påläst och hoppas nu på ert överseende. Vad jag har förstått så har, och för att använda ett av gammelmedias favoritord, det "skandalomsusade" Poly implant prothèse (PIP) - det franska företaget jag syftar till ovan - tillverkat implantat som inte är helt nyttigt att bära med sig eftersom de är giftiga och tydligen har en tendens att spricka och som en följd av detta sprids giftet vidare ut i kroppen. Huruvida det är vanligt med läckage från just PIP:s implantat eller om det är vanligt förekommande även från andra tillverkare har jag ingen aning om.

Jag vet inte heller om det franska låtsasbröstföretaget har varit medveten om att det var just gift de fyllde kuddarna med när de tillverkade dem, men om så är fallet misstänker jag att det har varit i syfte att spara pengar. Hur vi än vrider och vänder på det landar allt på ekonomin i den här världen.

Om vi leker med tanken att jag har rätt så är detta rysligt tragiskt eftersom man har här utnyttjat kvinnor - som av en eller annan anledning är missnöjda med sin kropp generellt sett och med brösten i synnerhet - för sin egen vinnings skull. Inget ovanligt tyvärr. Att dra fördelar av andra människors svagheter förekommer dagligen.



Jag sov alldeles för länge i morse men hann ändå se sista halvtimmen av ett morgonprogram medan jag njöt av kaffet jag just hade hällt upp i min mugg. Jag satt tillbakalutad i soffan och bevittnade två unga söta tjejer som har dessa giftiga franska fejkboobs inom sig. De var givetvis upprörda och rädda. De berättade för programledarna och tv-tittarna att förutom den gnagande oron lider de även av värk i sina bröst. De har ont, de känner av stickningar och den ena tjejen kan inte ligga på sidan pga smärtan hon då upplever. Vidare visar det sig att dessa tjejer, och jag antar även de andra som genomgår samma mardröm, inte får stöd och hjälp från de kliniker som de har använt sig av och litat på i samband med bröstförstoringen. Illa. 

Nu ska jag ta på mig hjälm, arm- och benskydd för, mina damer och herrar, jag ska bege mig ut på hal is!



Jag sitter alltså och värmer mina händer runt muggen med hett kaffe och kommer på mig själv att tänka "vad är det som är så konstigt?" Jag kan nämligen inte för mitt liv begripa varför så många reagerar med bestörtning över detta. Alltså egentligen. Tänk efter: du utsätter kroppen för ett kirurgiskt ingrepp och medan den är nedsövd - som ju aldrig är helt riskfritt - får den mot sin vilja något främmande föremål inplacerat. Oavsett om du opererar in industrisilikon eller geléhallon, det kan väl aldrig vara bra? Jag kan inte inse att det skulle vara märkligt om komplikationer uppstår och att kroppen reagerar.

Återigen, jag är hopplöst okunnig när det kommer till bröstimplantat men jag trodde att alla var mer eller mindre farliga. Eller i alla fall inte helt ofarliga. Är det inte så att implantaten är något artificiellt? Det kanske inte behöver innebära fara för det. Jag vet inte. Min magkänsla säga bara "nej tack".

Hur som helst så tycker jag synd om dessa tjejer som går med två tickande bomber inom sig, det är självklart att de ska få hjälp med att avlägsna implantaten. Det råder diskussioner om dessa kvinnor ska, så att säga, "skylla sig själva" och därför betala ytterligare tusenlappar för att få giftkuddarna borttagna ur sin kropp. Jag vet inte riktigt om jag håller med. Då skulle ju inte många få vård i vårt land utan att behöva betala ur egen ficka egentligen. Rökare, missbrukare av alla de slag, överviktiga, underviktiga etc. Och vi måste komma ihåg att de trodde ju faktiskt att de betalade för geléhallon och inte industrisilikon.

Och visst, det finns troligtvis tusentals kvinnor som går omkring med bröstimplantat utan några som helst problem och är helt nöjda med resultatet.



Själv skulle jag aldrig genomgå något estetiskt ingrepp och det beror inte bara på att jag är de facto är nöjd med hur jag ser ut, utan även på att jag har en släng av sjukhus/klinikfobi. Om jag kan undvika nålar och skalpeller är ingen mer lycklig än jag.

Jag hävdar dock långt ifrån att jag är en vandrande skönhet, men min kropp förväntar sig att se ut som den gör och vi har snart haft 43 år på oss att vänja oss vid varandra, kroppen och jag. Och jag älskar den trots skavankerna. Den är min. Och kroppen älskar mig. Den skulle förmodligen älska mig ännu mer om jag motionerade lite mer. Jag ska göra något det. Vilken dag som helst.



Oj, nu tappade jag tråden ett ögonblick, förlåt mig. Jag skulle ju prata om bröst. Jag fortsätter nu.

Missförstår mig inte, jag lägger överhuvudtaget ingen värdering i företeelsen eller har synpunkter på människor som väljer att genomgå skönhetsoperationer mer än att jag ibland kan tycka att det är lite synd för i slutändan innebär det att alla blir stöpta i samma mall och hur kul är det om alla ser likadana ut? Men det är en annan fråga. Ett annat blogginlägg.

Jag anser att alla människor ska utnyttja sin fria vilja och göra vad de vill med den. Helst utan att andra ska få ont av det förstås. Mår man bättre och blir glad av större bröst, större läppar, mindre näsa, spruta in muskelförlamande medel i hela ansiktet eller vad än det nu må vara som man vill göra, så är det ju fantastiskt bra att det går att ordna. Att det finns möjligheter. Och folk ska inte lägga sig i och döma en för det. Jag utgår ifrån att man gör det för sin egen skull och inte för någon annans. Förstorar brösten alltså.




För om det nu är för männens skull som kvinnor ändrar på sina bröst tror jag att det är tämligen onödigt. Min erfarenhet säger mig att män älskar bröst. Alla bröst. Oavsett om de är små som myggbett eller stora som ballonger. Eller platta som de berömda taxöronen eller trinda som fylliga äpplen om sommaren. Alla bröst. 

Sen kan man ju undra över fascinationen över dessa bröst. Varannan person på planeten har dem ju.

Innan jag avslutar vill jag understryka att jag inte har syftat på medicinsk eller återuppbyggande kirurgi i samband med sjukdomar och/eller olycksfall. Jag vill också poängtera att jag på intet sätt menat att förringa det faktum att många mår mycket dåligt nu pga franskt industrisilikon eller göra mig lustig över att så många kvinnor inte är nöjda med sina bröst som de är.




För er som inte är familjär med det skånska språket undrar förmodligen livligt över rubriken på dagens inlägg. Jag ska genast stilla er nyfikenhet. 

Boppar betyder bröst. Så klart. Det hörs ju på namnet. Boppar. Som hoppar.






 

3 kommentarer:

  1. arsågod! En liten utmärkelse till dig från mig!

    Tack för att jag får läsa om ditt liv och dina upplevelser i "främmande land"!

    Ni kan läsa mer om utmärkelsen jag gett till dig här
    http://taby-kapstaden.blogspot.com/2012/01/jag-har-fatt-en-utmarkelse.html

    Tack för din härliga blogg! Eller jag menar ju förstås TUCK!!!

    SvaraRadera
  2. Hej Gabriulla - och tack för utmärkelsen! :D

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Jag vill minska mina bröst med bröst estetik. Behöver en bra plastikkirurg från Turkiet.
    Meme estetiği

    SvaraRadera