söndag 8 januari 2012

Johan Deg - en tvivelaktig figur

Till mina trogna läsare vill jag börja med att annonsera att ni kanske inte riktigt känner igen er i dagens blogginlägg. Nej det gör ni inte för idag vill jag berätta en annorlunda historia för er. 


Det är en berättelse om en man. Vi kan kalla honom Johan Deg.


Det finns nog många människor som vill leva Johan Degs liv. Han är en man, inte fyllda fyrtio än, har fru och barn, bor i en modern lägenhet strax utanför en större stad i Sverige, har ett arbete han trivs med och är mer än nöjd med sin inkomst. 


Johan Deg lever ett bra liv. Om han bara ville.


Berättelsen skulle kunna stanna här men då blir den ju varken intressant eller underhållande. Så vad gör vi? Jo, vi skrapar lite på ytan och behöver inte vänta särskilt länge innan det uppenbarar sig en värld helt olik den som övriga människor på planeten lever i.


Låt mig fortsätta.


Johan Deg har tråkigt. Han är långt ifrån engagerad i sin familj. Han saknar en mening med sitt liv och söker spänning. Varken ovanligt eller anmärkningsvärt. Men Johan Degs belöning är när andra far illa. Han har således kommit på ett ypperligt recept som kombinerar spänning, sysselsättning, engagemang och en "må-bra-känsla". Om än falsk sådan.


Lösningen på Johan Degs tristess är Twitter.


(För er som är osäker på vad Twitter är hänvisar jag till följande länk: http://sv.wikipedia.org/wiki/Twitter )


På Twitter kan man vara anonym eller visa sitt rätta namn. Vi kan skriva vad vi vill (till en viss gräns antar jag) och vara vilka vi vill. Personligen gillar jag Twitter. Vill man, kan man lära känna nya människor som blir ens vänner. Eller också inte. Våra skäl till varför vi väljer att öppna ett twitterkonto är naturligtvis helt individuella  Det står oss helt fritt att göra vad vi vill på denna mikroblogg. De flesta twittrar för att det roligt, för att sprida sina åsikter och tankar. 


(Och ni som följer min blygsamma blogg kan ju ana hur livsavgörande Twitter kan vara).


Men för att återknyta till berättelsens huvudperson - Johan Deg. Han twittrar för att skapa obehag och rädsla. Hade han varit i 10-årsåldern hade man viftat bort det han ägnar sig åt som "pojkstreck". Men Johan Deg är en vuxen man. "Pojkstrecken" omvandlas därför till hot, förföljelser och lögner.


Johan Deg tar mycket tid i anspråk för att fundera över hur han ska gå till väga, det vill säga, hur han ska locka in nya offer i sitt nät och hur han ska behålla sin järnhand över sina offer han redan har skadat. Ingen kommer undan. Han samlar på sina utvalda - likt troféer. Vem Johan Deg visar dem till däremot förtäljer inte just denna berättelse.


Nå, undrar ni, hur gör då denne Johan Deg för att locka in sina utvalda offer? Hur kan man vara så dum att man blir involverad i denna man frågar ni säkert er själva.


Om ni har tålamod så hänger ni med mig framåt i sagan. Jag ska göra mitt bästa med att förklara.


Johan Deg har betraktat andra människor. Studerat dem. Och härmar således deras sätt. Han kan charma både män och kvinnor och är till en början väldigt trevlig med en mjuk och vänlig framtoning. Som vem som helst egentligen. Johan Deg är generös med sina komplimanger, i synnerhet till kvinnor samtidigt som han inte på något sätt döljer det faktum att han är lyckligt gift och har två små söta barn vilket ju i sin tur gör att kvinnorna känner sig lugna och tillbakalutade. Han är ju gift så han menar bara att vara snäll när han ger komplimanger. Han flirtar bara på skoj.


Det hör dock inte till Johan Degs natur att vara denna trevliga person så fasaden är på bräcklig mark och raseras oftast ganska omgående. Men då är det förmodligen redan försent för den utvalda.


När Johan Deg inte får sin vilja fram med damerna provar han först att anspela på känslor innan tar i med hårdhandskarna. Johan Deg ringer upp sina utvalda kvinnor dygnet runt. Han gråter, han snyftar, han vill lämna sin fru för henne eftersom han älskar den aktuella kvinnan så mycket. När kvinnan i fråga inte visar intresse förklarar Johan Deg vidare att han har en dödlig sjukdom och har högst två månader kvar att leva och lite annat smått och gott som ryms inom ramen för känslomässig utpressning.


När hårdhandskarna väl är på efter diverse försök ändrar han snabbt attityd. Han hotar med än det ena och än det andra och som en liten gratis upplysning avslutar Johan Deg alltid med att han har en nära släkting som jobbar inom polisen. 


Men se, nu kommer det egendomliga. Johan Deg ringer/sms:ar dygnet runt till flera kvinnor. Låt oss ponera att de är fem stycken bara för att ta en siffra. Samtidigt som han uttalar klara hot om att slå ner lika många, namngivna, män så pass illa att de medvetslösa måste bäras på bår in i en ambulans. Allt detta öppet på Twitter. Vad som sker i det dolda känner vi givetvis inte till. Johan Deg är alltså uppkopplad på de sociala medierna samt på telefon konstant. Kom nu ihåg att samme man har ett heltidsjobb och en familj. Hur är det möjligt att ingen i hans närhet märker något?


Vi går vidare.


Mannen skapar nya twitterkonton gång efter annan, ibland som Johan Deg och ibland under annat namn. Ibland båda samtidigt. Hur hinner karln? Men som jag nämnde förut, fasaden rasar alltid hyfsat omgående då han omöjligt kan hålla isär vem han är eller vad han sagt. Han avslöjar sig alltid till slut och Johan Deg är numera en kändis på Twitter. Djungeltrumman drar igång omedelbart vid minsta misstanke och antydan att han åter är i farten. 


Jag är nyfiken, och säkert ni också, på vad det är som driver en man som Johan Deg? Kanske just det faktum som jag nämnde i stycket ovan - att han är välkänd. Han är "någon". Om så bara i en mikrovärld och i negativ mening. Kanske känner han sig trygg av idén att kunna sitta bakom sin datorskärm och skrämma folk. Fast den känslan bör ju bli kortvarig då hans offer inser efter endast ett kort tag att Johan Deg innerst inne är liten. Oftast är det ju de små hundarna som skäller mest och högst men är i regel ofarliga. Men trots detta har den lille hunden fått flera kvinnor att byta till hemligt telefonnummer.


Jag hävdar att det är det destruktiva som eggar honom. Han gillar att busa, men den enda som har kul är Johan Deg själv. Han är alldeles ensam. Ingen vill leka med Johan Deg.


Ett annat problem, som jag ser det, är att Johan Deg lever i en fantasivärld, för ni förstår, där är det nämligen han som är offret. Javisst. Han vill bli lämnad i fred. Det är han och hans familj som blir hotade. Inte tvärtom. Följaktligen går det inte att resonera med Johan Deg. Ingen annan kommer in i hans värld, ingen lyckas nå honom. Varken med resonemang eller med tystnad. Det senare i syfte att "ger jag inget syre så slocknar elden till slut". Men Johan Deg glömmer aldrig. Ger aldrig upp. För honom slocknar aldrig elden. Aldrig. 


Hans skadade offer har upprepade gånger försökt att få honom att förstå, förklarat noga hur det ligger till i den riktiga världen samt bett på sina bara och blödande knän att de inget högre vill än att han ska lämna dem ifred. Johan Deg bemöter detta genom att med innerlig frenesi sprida lögnaktiga rykten om sina utvalda troféer och i samma andetag skrika ut till sina nya - och ännu lyckligt ovetande - följare att det är Johan Deg själv som har blivit utsatt för förtal och hot. Alla är dumma mot mig.


Hur ska dessa människor som är utsatta för hans hat gå till väga?


Jag lämnar er med ytterligare några frågor som inte ens jag själv som egenskap av författare till denna lilla story har svaren på.


1) Är Johan Deg rätt igenom elak eller är han missförstådd?
2) Är Johan Deg en farlig person?
3) Har Johan Deg en psykisk störning och är i behov av vård?


Och framför allt - vad har Johan Deg emot livet eftersom han inte vill leva det?




Alla liknelser av händelser och karaktärer i berättelsen som överensstämmer med verkligheten kan vara slumpmässiga. 



3 kommentarer:

  1. Han är en fluga. Lika irriterande och ngt man viftar bort. Tyvärr sprider ju flugor skit omkring sig och ibland blir andra smittade. Men likväl en äcklig jävla fluga som man viftar bort och ibland blir de även ihjälslagna om de inte aktar sig tillräckligt noga.

    /erik

    SvaraRadera
  2. Spännande inlägg, man kan ju undra vad det är för en människa. Det finns alldeles för många frågetecken där ute i vår värld.
    Jag som skriver heter Petra och är sambo m Christer Magnus kompis i Malmö. Magnus rek din blogg så jag gick in och tittade idag. Läskigt med möss, jag hade flyttat direkt!
    Synd att vi inte hunnit träffas än, skyller på Magnus att han inte presenterat oss.
    Nåja vi ses väl nån gång i framtiden

    SvaraRadera
  3. Hej Petra!

    Ja, att ha möss inomhus känns inte så bekvämt. Och de små mössen som finns på nätet är inte heller så roliga...

    Hoppas vi ses snart, jag ska rycka Magnus lite lätt i örat ;)

    SvaraRadera