torsdag 23 februari 2012

En prinsessa är född

Med anledning av att ett flickebarn av kunglig börd har öppnat sina blå tidigt i morse så kan jag konstatera att oavsett om man är för eller emot monarkin så väcker denna nedkomst känslor.


På tv ser jag hur utsända reportrar med ludna mikrofoner frågar folk på stan om vad de känner inför nyheten och vad de tycker att barnet ska heta osv. De flesta är givetvis glada och många är berörda av pappans presskonferens som han höll från Karolinska Sjukhuset tidigt i morse. 


Men en av de förbipasserande som får frågan är en man med bister uppsyn som är allt annat än glad och uttrycker sin avsmak över att ett barn ska tvingas in i detta liv som finns i hennes framtid. (Jag tror i och för sig att den här personen tycker att det är direkt olämpligt att föda barn in i vilket liv det än må vara. Han verkade liksom besviken och arg på livet som helhet.)


Jag vet inte, jag känner ju inte föräldrarna eller resten av familjen, men jag har fått det intrycket att Victoria och Daniel är ett lyckligt par med sunda värderingar som nu fått ett efterlängtat barn. Jag kan tänka mig sämre familjer att tvingas födas in i. Visst, barnet kommer att få en massa uppmärksamhet som inte hör till normen men vi alla föds ju till livet med olika utmaningar. 



Jag är varken för eller emot monarkin. Den stör mig inte. Den verkar dock gräma en del andra. Men inte mig. Vi lever ju i en tid då monarkin inte har någon egentlig makt, vi har en konstitutionell variant.  Det är möjligt att det därför är förlegat och dyrt med ett kungahus, men jag kan ändå inte uppbringa någon större irritation. Ingen alls om sanningen ska fram. Jag gillar vår kungafamilj. Och personligen har jag svårt att tro att pengarna skulle gå till de bättre behövande om det nuvarande statsskicket försvann.


När jag följer flödet på de olika medierna så finns det några som inte kan låta bli att stoppa fingrarna långt ner i halsen för att kräkas ut deras avsky över den lilla prinsessans födelse. Jag inser, eller i alla fall hoppas, att det förmodligen är mediabevakningen av händelsen som stör dem och inte barnet per se - men ändå. Finns det inte andra händelser i världen som är mer värda att spy ut sitt maginnehåll över?



"Synd om ungen att födas in i det här livet"? Jag tycker det verkar tråkigare för henne att födas in i ett liv där hon endast några timmar gammal är ifrågasatt och bemött med syrliga kommentarer.



Och, nej, jag behöver inte heller se den nyfödda prinsessans fars tal fler gånger eller höra en massa spekulationer om vilket hertigdöme flickan ska tilldelas och vilka namn hon ska få et cetera men vet ni, det bästa är att det behöver jag inte heller. Det finns en off-knapp på alla apparater. Kan ju vara bra för er som lider av dagens händelse att veta. Ett tips bara, i alla enkelhet.


Jag vill höja glaset och skåla för de nyblivna föräldrarna och deras lilla prinsessa. Grattis, bry er inte om elaka häxor!  Jag vill dessutom skåla för alla andra nya prinsessor och prinsar där ute - med eller utan blått blod. Grattis! 


Det är roligare att glädjas än inte.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar