måndag 20 februari 2012

När våren närmar sig bakar man kakor

Jag vet inte vad jag vaknade av i morse, men jag slets upp ur min djupa sömn med ett ryck. Vår tillfälliga gäst, katten Sigge som låg vid mina fötter, ryckte till och även han väcktes bryskt ur sin sömn. Förlåt. Han tittade på mig med trötta ögon och visade sitt gap, som var överraskande stort för en sådan liten katt, när han gäspade. 


Jag satte mig upp och sträckte långsamt på mig. Kände mig inte utvilad alls men jag motstod lusten att lägga mig ner igen och gick upp istället, hittade tofflorna och hasade mig in till badrummet. Jag vred om kranen i handfatet, fyllde mina händer med iskallt vatten som jag slängde i mitt ansikte. Jag tittade mig i spegeln. Du behöver mer. Jag upprepade proceduren ett par gånger och kände hur det sved till i huden och svullnaden runt ögonen gick ner. Vaken! 


Sigge satt på sin stol i köket och väntade på frukost. Jag gjorde i ordning vår morgonmat, han ville ha sin på köksgolvet och jag åt min i soffan framför datorn.


Jag gick in på Arbetsförmedlingens hemsida och vidare in till Platsbanken för att se det senast inkomna annonserna. Jag sållade bort de som krävde körkort och kunskaper i ryska och hittade några stycken som jag sparade.


Kaffet var urdrucket och disken i köket gjorde sig påmind.


När jag var klar i köket skrek golven efter att bli dammsugna men jag ignorerade dem kallt och klädde på mig istället. Solen lyste och jag längtade ut.


Jag klev ut och tog fram min mobil ur jackfickan och satte igång applikationen som mäter promenadens längd, tid, hastighet och min förbränning. På sistone har jag haft ljudbok eller musik i öronen när jag går ut, men idag hejdade jag mig just när jag skulle stoppa in öronsnäckorna. Fåglarna kvittrade så intensivt som för att säga "nej, lyssna på oss istället!".


Vår på gång?



Vilket jag gjorde. Vid gott mod över att våren gör sig mer och mer påmind styrde jag mina steg mot Trollskogen. Väl där upptäckte jag att det var ordentligt halt. Jag tog tacksamt emot trädens hjälp och kramade ofta om dem med hopp om att inte dratta på ändan.


En av många hala fläckar.



Jag ska erkänna, det var ingen behaglig promenad trots fågelkvitter och solsken. Jag gick så spänt och långsamt för att inte ramla och bryta några ben att när jag kom hem kände hur det värkte i hela kroppen. Gnäll, gnäll, gnäll. 





Jag tittade på resultatet av min promenad, applikationen visade att det hade tagit nästan en halvtimme längre att gå den korta rundan - som jag bestämde mig för att ta pga underlaget - än brukligt. Och jag hade gjort av med hela 297 kalorier. Det ni, en hel croissant!





Nåväl. Jag hastade in och ut ur duschen. Åt en lätt lunch medan jag mailade iväg mina jobbansökningar. När jag var klar med mina måsten vevade jag igång John Coltranes ballader på låg volym och satte mig till rätta med min bok och en kopp kaffe. Och en kaka. Hembakad sådan. Javisst. Ni som känner mig undrar väl om jag faktiskt inte har ramlat och slagit i huvudet eftersom 1, jag bakar aldrig och 2, jag gillar egentligen inte kakor. Men igår fick jag ett perfekt nybörjarrecept av en kakdrottning. Så nu bakar jag. Och gillar kakor. Om de är hembakade. Av mig.





Jag var djupt försjunken i boken då Sigges ordinarie slavar ringde och sa att de var hemma från berlinresan och att de skulle komma förbi för att hämta hem honom. Någon timme senare anlände de, jag satte på kaffet och fick anledning att bjuda på mina ovannämnda schackrutor.




Sigge gillar inte kaffe. Så han spann istället i min famn.



Efter en stund tog vännerna med sig Sigge hem. De lämnade kvar vin och chokladpraliner som tack för hjälpen. Tack för hjälpen? Inte nog med att vi under några dagar fick glädjen att leva med en av Skånes sötaste katter, vi får läckerheter också. När de lämnade djuret i förra veckan fick vi dessutom deras hembakade matbröd och hemgjorda marmelad. Jag älskar att vara kattvakt. 


Mycket hembakat i dagens blogginlägg. Det måste vara vårens antågande.


Sydafrikanskt elefantvin från Tyskland. Med praliner från Berlin.

Jo, förresten! Golven fick sig en omgång sen, innan solen hann gå ner.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar