onsdag 25 april 2012

Dunkel onsdag

Jag såg att solen ansträngde sig i morse för att komma fram och jag hoppades att den inte hade hört meteorologernas löfte om moln och regn. På väderkartan jag hade sett i tv-studion saknade jag Skåne. Det var bara en massa grått där istället. 
Kämpa solen!

Men när jag klev ur duschen en stund senare och tittade ut genom fönstret med handduken fortfarande virad om mig så förstod jag att dagen skulle präglas av det dunkla.


Gott och väl, det hade ingen betydelse. Jag gillar regn och måste faktiskt inte genomgå en massa utomhusaktiviteter just idag - som visserligen är den sista dagen som jag kan redovisa sökta jobb hos Arbetsförmedlingen utan att bli bestraffad men jag kan lika gärna ringa in till deras kundtjänst. Så jag bestämde för att stanna hemma. 

Jag lyssnade på musik. Blev dock irriterad så jag stängde av. 

Jag gjorde i ordning en andra kopp kaffe, satte mig till rätta och öppnade min bok. Doris hoppade upp i mitt knä och trampade. Med de vassa klorna ute. (Eller snarare, långt inne i köttet på mina lår.) Jag försökte läsa. Men mina tankar vandrade iväg hela tiden och när jag hade läst samma stycke onödigt många gånger utan att förstå vad som stod så gav jag upp även det. (Och det berodde inte enbart på att katten sargade mina ben.)

Jag hade multipla wordfeudspel igång men jag kände mig som en analfabet.

Rastlösheten var hos mig för att stanna. Äh! Jag åker väl in till Eslöv då!

Så jag grabbade tag om mitt paraply och gick ut i regnet.

På väg till stationen stötte jag på en sadel som hade tappat sin cykel.

Jag hade i mitt huvud förberett mig på vad jag skulle säga till den stjärna som tog emot mig hos Arbetsförmedlingen angående det arbete de hade anvisat att jag skulle söka i förra veckan. Men där stod en glad ung tjej som inte heller begrep varför de hade ansett att jag skulle söka jobbet så hon klickade genast bort platsanvisningen i datorn och innan jag hann fråga henne varför de alls hade skickat mig kravet kvittrade hon piggt vidare och undrade vilka andra jobb jag hade sökt sedan sist. 

Jag tog fram min lapp där jag noggrant hade skrivit ner jobben jag hade sökt och började rabbla men hon avbröt mig rätt snabbt och meddelade att hon bara var intresserad av inom vilket yrkesområde jag hade sökt. Så jag sa det. Hon tackade mig och sa att hon var nöjd. 

Jag dröjde av någon anledning kvar ett par sekunder. Sa sedan tack tillbaka, tog min väska, vände på klacken och gick därifrån.

Besöket tog inte mer än en minut.

Jag hade velat prata mer och be om råd. Men det funkar nog inte så när det är "drop-in". Jag måste förmodligen boka tid hos min utsedda handläggare. Som jag ännu inte har träffat. Kanske dags nu. Undrar varför hon inte är intresserad av att träffa mig.

Men jag är glad och väldigt tacksam att personalen på Arbetsförmedlingen i Eslöv är så mycket trevligare än de jag råkade ut för i Stockholm för tio år sedan. Om de arbetssökande i Johanneshov (Globen) har tur så är de arroganta stofilerna borta nu.

Hur som helst så var det en halvtimme innan nästa tåg hem skulle gå så jag gick in till Systembolaget som ligger nästan dörr i dörr. Vilket i och för sig inte är så konstigt då hela Eslöv ligger dörr i dörr med sig själv. 

Jag köpte en låda vin. Och jag kunde inte låta bli att köpa en flaska dito till Magnus. Tämligen onödigt eftersom han inte gillar att dricka rödvin och jag slipper gärna att lyssna på Motörhead. Men han gillar musiken (läs: oljudet) och jag gillar mest sannolikt innehållet.

Jag kan ju alltid avnjuta vinet medan han lyssnar på oljudet. I sina hörlurar.

Flaskan får stå och trängas bland de tomma karafferna. Ett litet tag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar