fredag 20 april 2012

Fredagsbetraktelser

Trots att jag la mig tidigt i går kväll vaknade jag rätt sent idag. Det kan kanske bero på att jag hade haft så mycket att göra under natten. Röriga drömmar som präglades av möss som ramlade ner från taket och andra stressdrömmar. Så jag var trött.


Doris, som ju hellre ville ha frukost än brunch, väckte mig genom att trampa med sina tassar på min bröstkorg. Jag försökte spela död. Jag får inte öppna ögonen. Jag ville sova vidare. Jag märkte att hon upphörde med trampandet efter ett tag och gav ifrån sig en liten suck. Jag visste att hon stirrade på mig. Jag får inte öppna ögonen. Sedan kände jag något blött och strävt på min näsa. Hon slickade mig på nästippen! Jag skrattade till och kände mig besegrad. Till svar fick jag en huvudbuff rakt i nyllet ackompanjerat med ett näst intill öronbedövande spinnande.


Jag skulle vilja jämföra morgonens procedur lite grann med hur Simon's Cat brukar göra, ni vet katten som Simon Tofield tecknar? Med några enkla streck fångar han genialiskt in innekattens hela väsen. (Om ni klickade på länken och tittade på Simon Tofields egna katter, tycker ni inte att Jess påminner lite om min Doris?)


Doris.








I mitt fall hann det inte bli så våldsamt som i youtubeklippet ovanför. Tack och lov.


Jag var inte sugen på Doris frukost som till hennes förtjusning bestod av oxkött och lever. Nej, utan jag var sugen på ägg. Ett kokt ägg. Gott! Undrade stillsamt för mig själv varför jag aldrig äter det.


När ägget var färdigkokt kom jag på varför. Vi äger inga äggkoppar. Men man har väl snapsglas!
Frukostnubben.
Jag åt ägget med god aptit samtidigt som jag tittade på "Efter Tio" på TV4. Jag blev tröttsamt förvånad över att de fortfarande tjatade om Lundsbergs Skola. Men begrep snart att det var en repris jag såg.

Programledaren Malou von Siwers hade bjudit in tre gäster på champagnelunch. Trevligt. Av de tre gästerna var det endast en jag kände till: Täppas Fogelberg. Om var sin sida hade han två vackra flickor. En Karina.. Katrina Zymoter... Zytmoo.. Äh! jag minns inte namnet men hon hade tydligen tappat bort en barnflicka i USA och berättade vidare att hon strävade efter att bli överklass. Vad som nu menas med det vet jag inte, men jag hoppades för hennes skull att hon lyckas. 

Den tredje gästen var den mest underbara karamell jag har sett på länge! Gunhild Carling! Namnet satte sig direkt hos mig. Hon och, som jag förstod det, hennes familj gav ett musiknummer som var helt underbart. Jag fylldes av energi och glädje! Vilken "feel-good-pralin"! Tack! 

Nåväl, nu gott folk har jag lite att stå i. Mest sannolikt kommer Magnus hem i kväll så jag ska hoppa in i duschen och raka bort pälsen jag har på benen. Jag vill inte att det första han ska behöva göra när han kommer hem är att fundera över vem som är jag och vem som är Doris. Vi har ju inte setts på nästan en vecka och han kanske inte känner igen mig.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar