söndag 15 april 2012

Gräsänkorna - dag tre

Den månatliga magsmärta, som något ljushuvud inom naturbranschen tycker att jag bör genomgå, nådde idag sin maximala höjdpunkt varför jag beslöt att söndagens eventuella ansträngningar skulle bli minimala.


Allt jag tog mig för gick väldigt långsamt. Lite väl långsamt ansåg katten vars mage kurrade med ett sällan hört eko. Ge mig frukost. Nu. Eller ska jag ta fram klorna?


Jag märkte att solen gjorde sitt bästa med att visa sin närvaro men slöjan med moln ville inte riktigt släppa fram den. Vilket var rätt skönt. Det är som att det är mer okej att stanna inne och skrota när det är lite mulet ute.


Min promenad idag sträckte sig endast några meter. Jag följde med soppåsen ut till dess nya tillfälliga boende för vidare färd mot sin slutdestination.



Under min korta utflykt kunde jag konstatera att det var fuktigt på marken och jag anade små regndroppar i luften. Yes! Soffan - here I come!


Jag tog fram mitt påskägg som fortfarande hade godsaker i sig, hämtade min bok och intog liggande position.

Doris följde mitt exempel. Fast utan ägg. Och utan bok.


Innan Magnus for iväg i fredags såg han till att jag laddade ner ett spel från den inbyggda butiken i datorn. Den affären har öppettider längre än vad 7Eleven har


Kanske var han rädd att jag skulle få tråkigt medan han var borta. Men jag tror att den främsta orsaken var att sedan han fick vetskapen om att jag aldrig hade spelat "Monkey Island" har han varit i något som kan liknas vid ett lätt chocktillstånd. Och det måste vi ju givetvis råda bot på. Alla i hela världen har tydligen spelat spelet någon gång.


Så när jag tröttnade på att ligga med näsan i vädret la jag boken åt sidan, gömde undan ägget, antog med lite möda sittande ställning och iklädde mig rollen som wannabe-piraten Guybrush Threepwood och begav mig således till Mêlée Island för att söka lyckan.


"Excuse me, but do you have a cousin named Sven?" undrar snubben till vänster. Den fagre till höger är jag. (Frågan är givetvis en kod, jag är väl inte dum heller?!)

Då stora visaren vilade på tolv och den lilla på tre kom så Magnus hem. När han hade installerat sig och tömt den lilla gröna säckliknande väskan ställde han sig i duschen och sjöng "I'm singing in the rain".  Allt är som vanligt igen. Eller, nja, i vanliga fall brister han ju ut i julsånger när han står och tvagar sig under vattenstrålen, men Gene Kelly går också bra. Jag gillar Gene Kelly.


Före.                                Efter.

När jag stod där som bäst och lekte med fotoapparna jag har i mobilen insåg jag att vi har något så udda som en balkongdörr. Utan balkong.

Inte så bra.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar