tisdag 17 april 2012

Kryptisk krypofobi

Jag avskyr småkryp! Trots att jag är tusen gånger större än varelserna i fråga är jag rädd för dem. När jag stöter på insekter och spindlar av det större slaget eller råttor med onödigt lång svans samt övrigt krälkryp tappar jag helt förmågan att tänka rationellt.


Så även idag. 


Jag la märke till att Doris satt och fixerade blicken på något uppe vid elementet. För övrigt samma element där musportalen har sin entré. (Fast portalen är förstås lite längre ner. Närmare bestämt vid den musvänliga golvnivån.)


Hur som helst så ignorerade jag Dorrans överdrivna intresse för elementet ett litet tag. Men till slut kunde jag inte låta bli att gå fram och få klart för mig vad i all sin dar det var frågan om. Jag stelnade till. Åh nej! NEJ! 


Det jag såg var som direkt taget ur en b-skräckis. Vad tusan ÄR det för något? Jag tyckte för ett ögonblick att det var något som liknande en musnos med morrhår men de långa smala tentaklerna som kände sig fram genom springan hade inga tassar på sig. Det var ruskigt! Jag tog duken som låg på bordet och började slå mot den så att varelsen inte skulle komma igenom öppningen. Hela tiden hade jag i bakhuvudet att får de bara genom huvudet följer resten av kroppen med utan problem.


Jag bor i ett såll.


Doris reagerade ögonblickligen och sprang fram till mig. Hon ställde sig på sina bakben och knuffade undan mig med sina framtassar. Jag vacklade bakåt och stirrade häpet på katten. Hon cirkulerade runt mig och på något underligt vis föste ut mig till köket. Jag kan inte förklara.


Förvirrad satte jag mig på en stol och kände hur pulsen dunkade inom mig. Min första tanke var att jag måste ringa Magnus. Min andra tanke var att jag måste fly fältet. Min tredje tanke var att googla på om det finns dödligt giftiga kackerlacksmöss i Sverige. Ni må skratta men ha i åtanke att jag visste ju inte vad det var för monstrum som försökte bryta sig in.


Medan jag satt där med alla tankarna farandes i huvudet på mig fanns katten vid min sida. Hon buffade sitt huvud mot mig, gned sig mot mina ben, hoppade upp i mitt knä och spann. Hon lugnade mig. Jag kan inte förklara. 


Efter några minuter hoppade hon ner och jag smög efter henne in till vardagsrummet. Och kom nu öga mot öga med min motståndare. Som var en... humla. Eller något som liknande en humla men den var stor som en häst! Den var gigantisk! Fan - alla kryp, kråkor, möss, humlor, you name it i Skåne måste gå på steroider för de är alla så förbannat jävla stora jämfört med dito i Stockholm.


Jag lyckades öppna fönstret på vid gavel och anabolahelikoptern surrade lättad ut.


Jag stod mitt på golvet och kände mig som ett våp.


Doris kom mot mig och kurrade uppmuntrande. Bra gjort människan! 


Jag har kollat om det finns någon speciell fobi mot diverse kryp i allmänhet. Det verkar inte så. Men däremot har jag lärt mig att det finns en hel del fobier som jag inte hade en aning om att de fanns. Exempelvis nomofobi. Rädsla för att vara utan mobiltelefonkontakt. Jag misstänker att den kan nog vara rätt utbredd.


Ordet fobi används kanske lite slarvigt av mig här, jag kan inte påstå att det är sjukligt i mitt fall och får ingen stark ångest. Men jag blir överdrivet rädd. Jag hinner känna fruktan och tappa fotfästet i någon sekund.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar