onsdag 11 april 2012

När man är redo att ge upp

I dag åkte jag in i den berömda väggen med dunder och brak. Jag fick ett nervöst sammanbrott och kunde inte hålla tillbaka tårarna. Jag ville bara skrika i ren frustration. Nu. Får. Det. Vara. Nog.


Nu undrar ni förstås vad i hela friden det är som har hänt. Det gjorde Magnus också. Tur för mig att han var hemma. Jag kunde tack vare honom landa mjukt i hans famn. Han höll mig lugn och tröstade mig. 


Jag orkar inte mer.


Vad som hände? Kanske inte så farligt som det låter men jag ska försöka förklara så gott jag kan.


Jag står sedan några månader tillbaka till arbetsmarknadens förfogande. Javisst, jag är ledig, jag kan ta ett jobb när som helst. Jag är inte svårt nischad utan kan göra det mesta och torde vara lätt att anställa. Bring it on. 


Varje dag går jag igenom Platsbanken på Arbetsförmedlingens hemsida. Jag sparar de annonser som jag tror kan passa mig och företaget i fråga. När jag har gjort mitt urval går jag till fliken "Min sida" där mina sparade annonser nu finns. Smart. 


Nästa steg är att jag skickar iväg min ansökan till de olika arbetsgivarna. Eftersom jag har skrivit en utförlig CV som jag redan har sparat ner på min söta lilla MacBook kan jag således bifoga filen med annonsen tillsammans med ett personligt brev. Och för att göra livet mer enkelt för mig har jag även sparat mitt personliga brev så jag endast behöver göra några smärre justeringar som passar för jobbet jag är på väg att söka. Lätt som en plätt. Det tar inte mer än ca fem minuter att skicka iväg en jobbansökan. Bra! Det betyder att jag får iväg en herrans massa ansökningar per dag. Chansen på positivt resultat är överhängande.


Men vänta nu. Riktigt så går det ju inte till. 


Det är nämligen så här att jag kan inte skicka en ansökan rätt och slätt och bifoga mina filer. Nej. Det blir helt enkelt alldeles för lätt. Jag måste först och främst registrera mig hos antingen bemanningsföretaget som har lagt ut annonsen för kundens räkning eller hos själva kommunen eller företaget i fråga.


Jag har alltså hittills måst registrera mig med mina person- och kontaktuppgifter hos ca miljarder svenska bemanningsföretag, kommuner och övriga företag. Jag har nu samlat på mig en diger hög med konton och lösenord hos så många att jag har tappat räkningen. När allt jag ville göra var att söka ett jobb, inte bli medlem hos alla som lägger ut annonserna!


Okej, tänker ni, det spelar väl ingen roll. Vill man ha ett jobb är det väl bra att finnas i alla dessa miljarder databaser så att de som vill ge mig ett arbete hittar mig. Visst. Men letar de verkligen efter mig där?


Men inte nog med det. Nej. Jag måste fylla i mitt CV. Igen. Och igen. Och igen. För jag kan inte bara bifoga mitt CV som jag har lagt ner mycket arbete på utan jag måste skriva in det på alla dessa miljarder sidor. Igen. Och igen. Och igen.


Jag blir ibland så förvirrad. När jag tror att jag har klickat på en länk för att söka det tänkta arbetet har jag ju då givetvis kommit någon helt annanstans där jag måste uppfinna hjulet, för jag vet inte vilken gång i ordningen, att det har hänt att jag har skickat iväg ansökan utan mitt personliga brev för jag trodde att jag bara hade registrerat mig hos själva bemanningsföretaget. Det får jag ju garanterat inga jobb på. 


Tanken har ofta flugit i mig att kanske är det så jag är dum i huvudet. Alltså korkad. Och det är arbetsgivarnas/bemanningsföretagens sätt att redan nu gallra ut sökanden, klarar man inte detta, klarar man inte jobbet.


Så i morse. Jag hade hittat ett jobb som var klippt och skuren för mig. Och möttes åter av detta ständiga hinder. När jag bara vill söka jobbet! Det rann över för mig. Jag gav upp. Jag bestämde mig för skita i allt. Jag orkar inte skriva in mitt jävla helvetes CV en gång till!


Jag fick ett utbrott. Hur är det möjligt att det ska vara så extremt ineffektivt och krångligt att söka ett jobb? Jag finner det fullständigt absurt.


Magnus fångande som sagt upp mig. När jag hade lugnat ner mig, återfått min andning och vilat efter mitt hysteriska anfall så hoppade jag upp i sadeln igen. Och skrev mitt CV. Igen. Ansökan gick iväg. Med mitt personliga brev. 


Jag har lite missvisande använt mig av uttrycket arbetsgivare, än så länge har de ju inte gett mig något arbete. Fast förmodligen har de gett någon annan stjärna ett jobb så på så vis är de ju givare av arbete.









2 kommentarer:

  1. Hmm. Undrar om det är en tillfällighet att det är just Ctrl-C och Ctrl-V som... Ctrl-C, Ctrl-V, Ctrl-C, Ctrl-V... de måste ju ha tänkt på CV!

    SvaraRadera