måndag 30 april 2012

Valborg

Det är sista april idag. Nästan sommar. Den digitala termometern vi har på väggen visade som mest +20,4°C.


I morse när vi vaknade var det visserligen ca tio grader kallare men faktiskt helt okej för att vara före klockan åtta på morgonen. Som vanligt öppnade jag fönstret, det är alltid det första jag gör när jag har stigit upp. 


Inte nog med härlig morgonluft, jag fick även nöjet att andas in doften av nyklippt gräs. På gräsmattan utanför såg jag en stehagare (iförd för ändamålet lämplig outfit bestående av röd t-shirt, svarta snickarbyxor samt svart keps) rasta en gammal hederlig gräsklippare.

Min älskade sambo hade tagit ledigt idag för att supa och slåss. 

Äh, jag skojar bara. Men däremot var det tid för svensexa så det lär ju ändå gå lagom vilt till. En vän ska gifta sig i maj. Om vännen överlever förstås.

När det var dags för Magnus att köra till Österlen för att delta i festligheterna skjutsade han mig in till Eslöv där jag gav honom en smaskig puss mitt på munnen innan jag klev ur bilen och sa till honom att ha det så kul (men att helst inte följa med någon tjej hem som just hoppat ut ur en låtsastårta iförd endast glittrande bikini och fylliga läppar) och att hälsa alla så gott.

Det var en härlig stämning i den lilla skånska staden. Jag gillar den mer och mer. Kanske är det inte så lämpligt att flytta till ett nytt ställe när det är som mest grått och trist ute för jag har märkt att det är lätt att göra orättvisa bedömningar då. 

Knoppar brister längtansfullt ut i solens sken och färger tränger sig äntligen bortom gråskalan. Jag blir alltid lika rörd varje år när vi, det melankoliska folket på det norra halvklotet, öppnar upp oss. Både från koftan och den mentala skyddshjälmen. Det är så härligt att se. Jag älskar det. Pånyttfödelsen. Hoppet.

På en ful husvägg i Eslöv finns den, skylten jag älskar.

Efter att ha promenerat lite, kollat i affärer och suttit och ätit glass på torget gick jag sedan till stationen för att åka hem.

De flesta skulle till Lund. Så klart. Det är ju där det händer denna Valborgsmässoafton. Trafikanterna som rörde sig på perrongerna var unga, glada och hade dylika flaskor och burkar i de bekanta lila systembolagspåsarna. Men jag skulle åt andra hållet, hem till Doris.

Cykelhavet vid stationen.

Medan jag stod vid biljettautomaten hörde jag två tjejer som passerade bakom mig. Den ena berättade för den andra att "jaa, den är god men jag tar alltid bort jallapenisen". Jag försökte verka oberörd och fortsatte mitt biljettköp genom att vidröra fingret över pekskärmen. Men jag fnittrade inom mig. Jallapenis? Vad i hela friden är en jallapenis? Jag förstod rätt snart att hon talade om en "jalapeño" (hoppas jag i alla fall). Papperspåsen från Frasses som de bar på gav mig den ledtråden. Kanske har Frasses en burgare med styrka på menyn. 

Frasses på Eslövs station. Även här finns, kanske inte ett hav, men väl en sjö med cyklar.

Skylten där Skånetrafiken vill att jag ska räkna med att de ska ta mig dit jag vill fick mig att drömma. Jag blundade och såg mig själv kliva ombord tåget för att sedan gå av på Stockholms Centralstation. Jag fortsatte vidare till Kungsträdgården (som jag vet nu lyser med sin rosa prakt) för att stilla sitta ner på en bänk.

Även till Kungsan?

Jag har alltid älskat Kungsan, särskilt när körsbärsträden blommar, men jag har inte riktigt insett att jag skulle känna denna saknad. Förrän nu när jag ser vänner lägga upp alla bilder på dessa vackra träd, som jag förut tog för givna.

Stockholm är den vackraste staden jag vet. Och som så mycket annat i mitt liv har den format mig till den jag är. Och den jag är har lett mig till Skåne. Till kärleken.

Jag önskar er alla en glad Valborg. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar