fredag 29 juni 2012

Hemma igen

Sista dagen på min lilla semestervecka landade förstås oundvikligt. 


Torsdagen ägnades åter till att flanera på stan och ladda stockholmsbatterierna. Jag shoppade lite. Fast det blev mest fönstershopping om jag ska vara ärlig. Jag betraktade alla invånare och turister, trängdes med dem och la förvånat märke till att jag har har blivit långsam. 


Stockholm är sig likt fast har ändå förändrats. Det är bra tycker jag, det håller en stad levande. Det ska inte stagnera och bli statiskt.


Bibblan på hörnet Sveavägen/Odengatan.



Min mamma bjöd på en lätt lunch i Vasastan. Vi snackade ivrigt och i farten löste vi några av världens problem. De var visserligen av det mer lättlösta slaget, men ändå. Dessvärre kunde vi inte låta bli att kräkas lite (läs: spy galla) över vanishreklamen som infekterar våra arma tv-apparater.


Hit till det kubanska etablissemanget gick vi inte, men ni vet - jag och skyltar... (Älskar dem!)

På kvällen gick jag hem till en bästis och det var så härligt att återse varandra! Trots kylan satt vi ändå ute på hennes nybyggda balkong och njöt av rosévin och pizza. Och även om mat ytterst sällan ser gott ut på bild, än mindre pizza, så frångår jag min princip och lägger ut ett foto på föda. Verona på Ringvägen - där kan de pizza! Nu vet ni. (Och missta er inte på restaurangens töntiga namn, deras pizzor är kanon!)

Balkongbordet är för litet. Eller egentligen, hela balkongen är för liten för dessa dasslock.

Mätta och matta undrade min kära vän om jag inte kunde hjälpa henne med en undersökning som Evas jobb har initierat för att mäta kunskaperna i det engelska språket. Förutom att vi slog våra språkbegåvade huvuden ihop krävdes även en ordbok. Vi använde oss av en som gick i tryck 1971.

Koncentrationen. Fokuseringen. 1971.

Vi var inte riktigt färdiga med varandra och vinet var inte slut än men det fanns en morgondag. Somliga skulle jobba medan andra skulle hem och packa för att förbereda sig inför hemresan. Men för er information - vi har varit ordentliga nattsuddare i våra dagar. Det finns historier, tro mig. Men det tar vi inte här. Och inte nu.

Eftersom vi visste att vi snart skulle ses igen senare i sommar så blev vårt avsked inte vemodigt. Jag gick ut i den svala kvällsluften, promenerade förbi det fula och gråa bostadsområdet på Åsögatan, korsade Magnus Ladulåsgatan och fortsatte mina steg på Swedenborgsgatan mot Mariatorget. 

Utanför Mariatorgets tunnelbanestation en torsdagskväll.

Jag sov som en gris sista natten. När jag kände mig redo lämnade jag lägenheten som har varit mitt hem de senaste dagarna och släpade mitt rosa bagage till Centralen där jag och min mor hade bestämt att ses för en fika innan mitt tåg skulle föra mig hem till Skåne.

Bögringen/Spottkoppen - den givna mötesplatsen på Stockholms Centralstation.

Även här blev det inget ledsamt avsked eftersom vi visste att vi snart skulle se varandra igen så det var med glatt humör som jag klev ombord vagn nummer sex på X2000-tåget mot Malmö.

Jag har haft en underbar vecka men såg nu fram emot att komma hem. 

Tågresan gick bra. Irriterade mig lite på min granne som inte hade den där naturliga "det-här-är-min-gräns"-zon utan var och fibblade på min hela tiden.

Efter att jag hade åkt över gränsen mellan Småland och Skåne började jag så småningom kolla i mobiltelefonen var min älskade höll hus någonstans.

Vi närmar oss!

Endast några minuter försenat anlände vi till Lund. Jag lyckades hiva ut min stora kappsäck på perrongen och följa själv efter. Mitt i folkhavet såg jag Magnus komma emot mig med bestämda steg och ett brett leende. Jag log lika brett tillbaka. Vi möttes i en efterlängtad omfamning och hade svårt att släppa taget om varandra men eftersom vi var svårt hungriga så hade vi inget annat val. 

Cirka tjugo minuter senare parkerade vi bilen utanför huset i Stehag och jag var hemma! Doris mötte mig vid dörren. Först med en viss skepticism men den gick snabbt över till överväldigad kärlek. När vi hade hälsat klart på varandra la hon sig till rätta i min väska och har legat där hela kvällen. 

Jag tycker att hon har vuxit lite sedan sist...

Magnus dukade fram lite rödvin och sin hemlagade köttfärspaj. Det är så gott att leva.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar