fredag 27 juli 2012

Frejdig fredag

Jag behövde åka in till Eslöv en snabbis för att handla lite varor som vår, annars så eminenta, lokala matbod inte har till försäljning. 


När jag stod med de andra väntande trafikanterna (som i huvudsak var från Värmland och Tyskland, det gick inte att undgå att höra där de stod och samtalade med varandra) tittade jag upp mot den blåa skyn och upptäckte en rolig liten filidäng på ledningarna. 


Med lite fantasi kan det vara någon sorts g-klav, tycker ni inte?

Innan jag gick och handlade det jag hade skrivit på min lilla lista vandrade jag omkring i staden. Allt var sig likt. Boijertz Conditori hade lagt fram sin delikata kakor och bakelser för alla att beskåda. Jag gick in och köpte en chokladmuffins. 

Efteråt gick jag förbi den underbara blombutiken Blomsterhörnan, deras gerbera såg så fina ut. Medan jag stod och valde vilka färger jag vill ta med hem så kom jag på att krukväxterna hemma blommar alla så fint. Snittblommorna kommer liksom bara att försvinna. Så jag köpte frukt istället. Fast inte hos Blomsterhörnan förstås.

Det här med frukt. Jag älskar frukt, de är så vackra. Jag köper ofta frukter av olika slag som om de vore en bukett med blommor. När jag kommer hem lägger jag dem i en skål och njuter av dem. Men jag äter dem extremt sällan. Jag är i princip aldrig sugen på frukt. Tyvärr, för det ska ju vara nyttigt har jag hört. 

Eslöv, förmodligen en av Sveriges tråkigaste städer.
Men jag gillar den ändå.

Staden har tydligen flera vänorter. På Stora Torg visar denna pinne vilka och var de ligger.
Samt hur långt det är till kompisstaden i fråga.

Jag vet inte riktigt hur länge jag hade varit i "stan" men efter ett tag kände jag hur svetten lackade. Och duschen lockade.

När jag senare klev av vid min hemmastation tog jag i vanlig ordning Genvägen hem.

Genvägen - namnet är vad den är.
Sen kan man ju diskutera om huruvida det alls är möjligt att det 

finns en genväg i en sådan liten håla som Stehag.

Doris välkomnade mig med ivrig kärlek där hon stod högst upp på trappen. "Var har du varit, vad har du köpt, jag vill ha mat!" gormade katten som om det inte fanns någon morgondag värd att nämna.

Djuret utfodrades varpå jag slet av mig kläderna och ställde mig i duschen. Tjugo minter senare satte jag mig belåtet i min läshörna med en handduksturban på huvudet, en kopp nybryggt kaffe och chokladchocken från kondiset i Eslöv. 


Sedan följde en spontan siesta.


I skrivande stund njuter jag av kvällsbrisen som gör sitt intåg genom fönstren, de nya skira gardinerna gör sitt bästa för att inta rollen som en spinnaker. Idyllen hade varit total om det inte hade varit för högljudda och stökiga imbeciller till grannar (det blir väl så när föräldrarna är släkt med varandra...). Men jag ignorerar dem. Sommarkvällar som denna är till för att inse hur lyckligt lottad man är.


Och jag är fantastiskt lycklig.



torsdag 26 juli 2012

En dag på stan

Jag kysste Magnus farväl innan jag gick mot stationen för en shoppingrunda i Malmö. Min sambo ska vara hos sina föräldrar på Österlen ett par dagar för att hjälpa till att fixa lite ditt och datt. Doris stannar hos mig för att hjälpa mig med dito aktivitet.


Jag manövrerade biljettautomaten på perrongen snabbt då det endast var fråga om sekunder innan Pågatåget skulle komma. Maskinen svarade med att spotta ut en enkel biljett till Malmö som jag hade uppenbara svårigheter att få tag i. Förmodligen för att jag var en smula stressad. Eller så hade jag redan fått en liten knuff av solsting.


Tåget kom, jag satte mig vid ett fönster och njöt av landskapet. Ungefär fyrtio minuter senare klev jag av och försvann in i mängden av alla andra som yrde runt på stan.


Kommersen på Södergatan var i full gång när jag anlände till staden.

Jag hittade inget jag ville ha i stånden men väl i butikerna omkring. Där fyndade jag rejält då temat för dagen verkade vara "allt ska bort". Eller som mitt huvud läste det: "allt är jättebilligt!".

Efter ett par timmar satte jag (och alla mina påsar) mig ned på ett café och beställde in en cappuccino. Jag ville ha något sött och starkt (och sockrade därefter) medan jag lät mina fötter vila en stund.

Strax efteråt kunde jag med kvicka fötter spatsera tillbaka till stationen och ta nästa tåg hem.

Men innan jag klev ombord hade jag tid att köpa en kall dryck, jag var vansinnigt törstig! Jag gick in till den lilla livsmedelsaffären som finns där nära till hands och köpte en flaska välkyld iste med persikosmak. 

I kassan blev jag betjänad av en ung man med kort blont vågigt hår med ett brett stomatolleende. Trots att jag trodde att det var en omöjlighet, log han ännu bredare när en kompis (eller kollega?) ställde sig bredvid kassan och hälsade. Även han ung och blond - fast med snaggat hår. 

"Nämen hej! Fan, vad fräsch du ser ut idag!" sa Vågiga Håret.
"Ehh, va, jaha..?" sluddrade Snaggade Håret med kinder skära som hallon. (Och jag har en bestämd aning om att det inte berodde på solen.)
"Va, bara idag?" fortsatte Snaggade Håret och log snett. 
Vågade Håret började stamma: "Jamen, asså, nämen, du är verkligen f r ä s c h idag...".

Jag kunde inte sluta fnissa så när jag förde in mitt visakort i betalmojängen och knappade in min kod kunde jag inte låta bli att säga till Snaggade Håret: "Du är lite extra fräsch idag, raring, lite extra snygg!"

"Jaaa, prrrecis!", fyllde Vågade Håret i med sitt skorrande "R". 
"... eh, men TACK" sa Snaggade Håret och visste inte inte riktigt vem han skulle adressera sitt tack till, mig eller Vågade Håret. Vi tre log alla löjligt brett. Snaggade Håret avlägsnade sig. Och så även jag.

Jag hann även förbi sushiplejset innan jag sprang ner till spår 3 och påbörjade färden hem.

Väl hemma började jag och katten fixa och dona. På den varmaste dagen i mannaminne bytte vi gardiner, spikade upp saker och ting, fejade, dammade, dammsög och höll på som små duracellkaniner! Doris tröttnade rätt snart och la sig och spann i sin gungfåtölj medan jag slet i mitt anletes svett.

När jag äntligen var klar hoppade jag vigt (jaja, i min värld var jag vig som en gasell men jag misstänker att i realiteten såg jag ut som en mammutkalv) ur mina kläder och ställde mig i duschen. Från duschmunstycket strilade vatten i huvudsak från den kranen som har ett blått märke på sig.

Nytvagad plockade jag fram asken med de tio sushibitarna som jag hade införskaffat på Malmö Centralstation tidigare idag. Jag hällde upp resterna ur gårdagens rosa bubbel i ett glas, tog fram ätpinnarna och satte mig till rätta framför TV:n. Ni kanske undrar vad som var på burken? Jamen DALLAS förstås! Kultserien framför alla! JR rockar!

Doris spanar!

onsdag 25 juli 2012

Zoo och ettårsdag

När värmen tränger sig på öppnar man ju gärna fönstren vilket i sin tur gör att man ibland får, om än motvilligt, lyssna på både det ena och det andra från sina grannar. En smärre grannfejd utspelades på förmiddagen som lämnade en viss dålig eftersmak efter sig. Var finns Robert Aschberg när man behöver honom? 


Vi var redan redo att gå ut så att gömma oss i klädkammaren var inget val. Trots att vi var medvetna om risken att fastna i klorna på den mer agressiva parten tog vi tjuren vid hornen och störtade ut. 


Och mycket riktigt, den mörka sidan försökte locka över oss. Jag gick med långa kliv utan att ta någon ögonkontakt med upprorsmakaren och satte mig i bilen för att vänta på Magnus som till sist lyckades skaka sig loss från det ruttna nätet.


Med gasen i botten lämnade vi Stehag bakom oss och styrde mot Höör. Idag ska vi gå på Skånes Djurpark! En stor utomhuspark där djur från Nordens alla hörn bor i.


Sambon checkar in på Foursquare. Viktigt. 
(Foto taget på Skånes Djurpark)


När det blev vår tur att betala inträdesavgift sa Magnus med stadig blick till tjejen i luckan: "Två barnbiljetter, tack." Tjejen tittade på oss trött, log överseende och gav oss sedan två vuxenbiljetter.


Jag vill redan nu förvarna er som tycker att bilder på djur är svårt tråkiga - ni kan byta kanal per omgående. Fast jag blir ju himla glad om ni vill hänga med! Det blir ett litet sött jubileum på slutet.


Rätt snart förstod jag att dagens besökare var i huvudsak skåningar och danskar. Men det skulle visa sig att det även fanns två Stockholmare närvarande idag - jag och Ester. Jag kommer att återkomma till Ester om ett ögonblick.


Paj bakad av Magnus Bengtsson.
Ni följer väl med?
(Foto taget på Skånes Djurpark)
Vissa invånare var lite mer fria att gå omkring i parken än andra.
(Foto taget på Skånes Djurpark)
Gråsälen med de stora näsborrarna.
Foto: Magnus Bengtsson, redigerat av mig.
(Foto taget på Skånes Djurpark)
Storkfamiljens takvåning.
(Foto taget på Skånes Djurpark)
Grävlingar in love.
Foto: Magnus Bengtsson, redigerad av mig.
(Foto taget på Skånes Djurpark)
Här bor en bäver. Den sov gott och ville inte hälsa just nu.
Tyvärr var vi tvungna att tacka nej till bäverns inbjudan till en aftonsupé.
(Foto taget på Skånes Djurpark)

Nu mina damer och herrar - här kommer vi till Ester. Ni vet, den andra nollåttan? Nedanför till vänster ser ni Ester och till höger hennes man Glok. (Tror jag, eller om det är tvärtom, ni vet, det är ibland svårt att se skillnad på björnarna. Och det vet de. De gör det bara för att reta oss eftersom de vet hur genusstyrda vi människor är.) 

Ester och Glok.
(Foto taget på Skånes Djurpark)
Ester flyttade hit från Skansen, Stockholm. Inte - som i mitt fall - för att hon blev kär i en skåning, nej, utan för att hon blev vansinnigt förtjust i en finländsk björn: Glok, som flyttade hit då hans älskade mor råkade ut för en tågolycka. Kärlek uppstod och förra året nedkom de med två kärleksbarn.

Finlandssvenska björnbarn. Söta till tusen!
(Foto taget på Skånes Djurpark)
Dovhjort vilar i skuggan. Den undrade om jag hade en cigg på mig.
Men det hade jag ju inte. Så jag gick vidare.
(Foto taget på Skånes Djurpark)
Pga allvarlig hetta (och bara därför) avstod jag från att hoppa.
(Foto taget på Skånes Djurpark)
Kronhjortar. Skånes landskapsdjur.
Foto: Magnus Bengtsson, redigerat av mig.
(Foto taget på Skånes Djurpark)
Kungsörn. Vacker och ståtlig. Gallret förtar det hela lite tyvärr.
Foto: Magnus Bengtsson, redigerat av mig.
(Foto taget på Skånes Djurpark)

Jag är alltid ambivalent när det gäller djurparker. Samtidigt som det är en fantastisk upplevelse för mig att se vissa rovdjur på säkert avstånd så blir jag ändå beklämd. Ingen ska behöva bo inburad. Men jag måste säga att när jag jämför med många andra djurparker har djuren här rätt stora områden att ströva på.

Men vad är det för besynnerlig djurras?
(Foto taget på Skånes Djurpark)
Siesta.
(Foto taget på Skånes Djurpark)
Jag ÄLSKAR min pöl!
(Foto taget på Skånes Djurpark)

Titta! Där är ju Doris! Eller näe.. det är ju en lokatt.
Bara tofsarna som skiljer dem åt.
Foto: Magnus Bengtsson, redigerat av mig.
(Foto taget på Skånes Djurpark)
Området hade givetvis ett gammalt brännvinshus.
(Foto taget på Skånes Djurpark)

Älgmor och älgvalp delar matlåda.
(Foto taget på Skånes Djurpark)

Huggormar. Faktiskt söta.
(Foto taget på Skånes Djurpark)
Dags att återvända hem till vårt eget lilla zoo.
(Foto taget på Skånes Djurpark)
Det var inte angenäm upplevelse vi fick när vi skulle sätta oss i bilen. Vi var tvungna att köra och ställa bilen under ett träd för att få lite skugga och låta ratten svalka av sig. Det var nämligen omöjligt för min sambo att hålla i styrdonet utan att få andra gradens brännskada på insidan av sina händer.

Varmt i bilen.

Nu är det så här att idag, den tjugofemte juli, är det Magnus och min årsdag. Närmare bestämt ettårsdag. Låter ungefär lika seriöst som om vi gick på kindergarten och har barbapappaaffischer på väggarna - men så är det.  

Vi hade tänkt att fira med trerätters och jag vet inte vad. Men vi orkade inte riktigt. Hettan och sådär ni vet. Så vi bestämde oss för den alldeles enkla italienska rätten som jag bjöd Magnus på för precis ett år sedan när han kom och hälsade på mig i Stockholm. Pasta Puttanesca - förföriskt god! Jag lyckades ju förföra honom. Och här är jag. Livet är ett äventyr.

Rosa bubbel dagen till ära!

söndag 22 juli 2012

En liten historisk utflykt

Söndagsmorgnar innebär scrambled eggs och bacon. Eller äggröra som det heter på svenska men jag tycker inte att det låter lika gott. Skramlade ägg kan jag möjligtvis gå med på att kalla det. För att det låter roligt.


Medan vi åt vår morgonmat berättade vi för varandra om våra drömmar vi hade haft under natten samt läste igenom nättidningarna. Inga större nyheter.


Medan jag tog sista klunken av mitt kaffe tittade jag ut genom fönstret och konstaterade att det var en vacker förmiddag. Solen sken och himlen var härligt blå med stora vita moln som såg ut som om de var ditmålade.


"Ska vi ta en tur?" undrade Magnus medan han sträckte på sig och blev ungefär lika lång som det gamla vattentornet i Eslöv. "Ja, det gör vi!" gurglade jag snabbt tillbaka, spottade ut vatten och tandkrämsrester i handfatet och ställde tillbaka tandborsten i glaset.


Sagt och gjort - vi hoppade in i bilen och körde söderut. Efter ca 8 mil kom vi till Kåseberga, ett pittoreskt litet samhälle alldeles vid havet. Vi parkerade bland alla andra bilar vars ägare hade haft samma tanke som vi - ett besök på Ales Stenar.


Vi följde skylten.

Alldeles intill den historiska platsen bodde både får och kossor.

Jag har försökt läsa mig till lite kunskap om dessa stenar men det verkar som om det inte riktigt finns någon förklaring till exakt vad syftet med skeppssättningen på Kåsehuvud har varit. Det råder dessutom delade meningar om huruvida det har varit ett minnesmärke eller någon sorts solkalender. Det sistnämnda verkar inte rimligt enligt Länsstyrelsen i Skåne Län. Själv har jag ingen aning, men platsen lämnar mycket till fantasin.

Ales Stenar.
Ales Stenar.
Min sambo tar en närbild (?) av en väldigt gammal sten.

Det var vidunderligt vackert att stå uppe på åsen och blicka ut över havet. Jag kunde se vita segel kryssa i den friska vinden. Det blåste på rätt rejält faktiskt, så segelbåtarna hade endast storseglet eller focken uppe. 

Folk passade även på att skärmflyga, det såg riktigt härligt ut. Tänk att människan alltid har velat flyga.

Ett möte upp i luften.
Det var för övrigt inte enbart människor som ägnade sig åt flygning, även trutar och kråkor lekte vant i vinden.

Efter ett tag gick vi från stenarna och lämnade dem till sitt långvariga öde. Våra steg styrde ner till den lilla småbåtshamnen.

Inte så många kom vattenvägen idag.

Frihet.

Fiskrökeri, fiskhandel och fiskrestauranger vid Kåseberga Hamn. Det både såg gott ut och doften av grillad fisk som spred sig var svår att motstå, men vi hade inte hunnit bli hungriga än samt att kön av sugna matgäster ringlade lite för långt (och långsamt) för vår smak. Vi återvände därför till bilen.

När vi satte oss i den solvärmda Peugeoten kom Magnus med ännu en briljant idé: "När vi ändå är här nere, ska vi inte åka till Glimmingehus?" frågade han mig innan han förde in nyckeln i tändningslåset. Utan att veta vad Glimmingehus var för något var jag inte sen med att nicka entusiastiskt. Ja!

Två mil nordost om var vi befann oss finns alltså Glimmingehus, en medeltidsborg. Även här vittnade den tillhörande parkeringsplatsen om att vi inte var ensamma om att vilja insupa lite historisk atmosfär. Vi betalade inträdesavgiften och närmade oss borgen. I priset av sextio kronor per vuxen person ingår en guidad visning om man vill. Vi avstod eftersom tiden som nästa tur skulle gå inte riktigt passade oss. Men det gjorde inget. Det var spännande och intressant att gå i alla rum, bestiga de snäva stentrapporna, titta ut genom de små gluggarna och bara stanna upp och känna den historiska vingslagen försiktigt flaxa omkring oss. Även här var det väldigt fantasieggande att vara.

Glimmingehus. Började byggas 1499.

Glimmingehus - interiör.

Glimmingehus - interiör.

Glimmingehus - interiör.

När vi kom ut till dagsljuset igen gick vi till caféet på borggården där jag åt en fantastiskt god lavendelkaka med rostade mandelspån. Med en caffe latte därtill förstås.

Sent på eftermiddagen var vår historiska mättnad överfull och vi bestämde oss för att åka hem. Jag var på väg att somna flera gånger i bilen men kom aldrig till ro eftersom Magnus gormade ut sina monologer på låtsasdanska. 

Något säger mig att jag kommer somna ovaggad i kväll.


Vi rörde oss som en åtta ungefär.


onsdag 18 juli 2012

Kiviks Marknad - premiären

Så. Nu är det över. Nu har jag besökt en av landets mest kända marknader för första gången. Mitt liv kommer aldrig mer bli detsamma. Världen ser inte likadan ut längre.


Skämt å sido, riktigt så överväldigad är jag inte. Men det var roligt att äntligen få närvara vid detta fenomen som Kiviks Marknad ju är. Jag har hört talas om det så länge jag kan minnas men har inte fäst någon större uppmärksamhet vid händelsen som har skett varje sommar i etthundra år. Minst.


Igår på förmiddagen la Magnus och jag ner våra få pinaler i var sin väska, kramade om Doris, satte oss i bilen och körde mot Österlen. 


Vi blev välkomna i vanlig ordning.

Vi parkerade hos Magnus föräldrar och gick rätt omgående ner till marknaden. Jag var förväntansfull och följde min sambo som ledsagade mig på rätt spår. Jag gissar att han har varit där innan han ens hade upplevt sin ettårsdag. Så han är proffs. Jag gör som han säger. För en gångs skull.

Dag 1

Kiviks Marknad - nu i tre dagar. Jippot har tydligen bara varit under två dagar förut.

Vi började med att gå runt bland alla karuseller innan vi gav oss på alla stånden. Varken Magnus eller jag hade någon dödslängtan så vi lät bli att åka på några av attraktionerna. Men de är roliga att titta på.

Up, up, up and away!

Stor grön jätte. Även kallad Hulken.

Barnkarusellerna var söta. Och lugna nog för min smak. Men jag skulle bara känna mig dum att åka dessa utan något barn bredvid mig. Funderade ett ögonblick på att låna någon liten men hittade ingen som passade mig. Visserligen har Magnus barnasinnet kvar men kan utseendemässigt inte misstas för en sjuåring.

Tåget går utan tidtabell.

Jorden rund på åttio dagar?

Känslan att vara i en såpbubbla.

Vi lämnade tivolit bakom oss och fokuserade på det viktiga - vad vill alla utställare sälja och till vilket pris?

Denna knivman kunde strimla sönder en tomat till oigenkännlighet på mindre än fem sekunder.
Fyra knivar och en slipmojäng för fyrahundrakronor. Som hittat.

"Putte-Press" - marknadens egna fotograf.

Folkhavet.

Detta var en prövning för mig. Jag ska förklara varför. Vanligtvis när jag ser en folkmassa vill jag instinktivt vända på klacken och fly. Jag avskyr att trängas. Alltså på riktigt, jag verkligen starkt och helhjärtat ogillar att vara beroende av hur snabbt/långsamt människor omkring mig går och deras tendens att tro att de är helt ensamma på Jorden (avundas dem dock för deras bekymmerslöshet) och således gärna stannar på stället när de känner för det och vi arma människor bakom måste tvärnita och göra vårt bästa för att inte skapa en levande seriekrock. (Så man kan ju stillsamt fundera över hur jag har stått ut att bo i Stockholm i alla år.)

Men innan vi klev in på området bestämde jag mig för att behålla lugnet och acceptera den extensiva folkmängden och bara njuta. Och därmed hade jag fantastiskt roligt och njöt av spektaklet. 


"Nää, jag orkar inte gå mer, kan inte hantera alla dofter!"

Magnus förde mig med trygg hand genom den - i hans huvud - utstakade och snitslade bana. Vi rörde oss sakta (så sakta att jag tappade balansen flera gånger) tillsammans med andra lika långsamma och nyfikna shoppingsugna besökare. Vi kunde hitta det mesta: kläder av alla de slag, klistermärken, smycken, kryddiga korvar, iPhoneskal, servetter, korgar, knivar, blommor, foppatofflor, T-shirts, rökt ål, kylskåpsmagneter, damväskor, dukar, DVD-filmer, rökelser, marmelader och övriga oidentifierbara ting. 

Det fanns givetvis även de högst irriterande säljare som outröttligt vill att vi ska byta mobilabonnemang ideligen. Vissa politiska partier utmärkte sig. Scientologer delade ut små gula lappar och jag såg några främlingsfientliga gossar som lyssnade på "viking-rock" och försökte sälja fula tröjor. (Har väldigt svårt att tro att vikingar hade uppskattat musiken. Och budskapen på tröjorna med för den delen.) 

Jag hittade en hel del jag var intresserad av men blev upplyst av Proffset att "Dag Ett" tittar man, "Dag Två" köper man. Så vi (läs: jag) låg lågt.

Var man hungrig fanns varierad mat att tillgå. Langos, älgkebab, thai, indiskt, hamburgare, varmkorv, belgiska våfflor - bara för att nämna ett litet urval. Och givetvis Sillapågens Meny!

Sillapågens!

Om hungern var av det lite mindre slaget fanns det gott om popcorn, sockervadd, munkar, godis och frukt.

Efter ett par timmar sa våra fötter ifrån och vi påbörjade vår väg hem till the Bengtsson's Family. Väl framme efter den långa uppförsbacken bjöd Kerstin på kaffe som gjorde susen.

På kvällen gick vi hem till goda vänner och grillade, drack drinkar och mådde oförskämt gott.


Dag 2

Idag skulle vi alltså köpa det vi hade kollat in igår. Hurra! Strax efter frukost gick våra steg åter till marknaden. På vägen dit stötte vi ihop med våra vänner vi hade umgåtts med kvällen innan så vi gjorde sällskap dit.

När vi kom fram kände jag genast en känsla av "dagen efter". Energin var borta och skräpet var påtagligt. Säljarna såg oengagerade ut (vissa höll redan på att packa ihop), besökarna var avsevärt färre och jag mindes inte längre vad jag vill köpa. Men det blev en korg. Och lite saffran. Min sambo investerade i några DVD-filmer.

Tråkigt.

Några få.

Karusellen gick igång för de fem flygsugna.

Väntar på någon som vill åka en tur.

Ingen verkade särskilt sugen idag.

Glest.

Positivt var att vi fick tillfälle att njuta av havsutsikten tack vare bortavaron av den stora folkmassan.

Vid frukosten i morse visade det sig att det var Kerstins och Karl-Axels fyrtioandra bröllopsdag! Efter att noggrant ha förvissat oss om vilket material dagen ger, lärde vi oss att det var mässing. Så vi höll ögonen öppna efter all sorts mässing på marknaden. Vi fann inget. Vi tänkte om. Det blev en serietidning från 1970 istället. Samma år som Magnus föräldrar gifte sig. Borde funka lika bra.
(Eventuell liknelse med "Lilla Fridolf" är oavsiktlig och med verkligheten ej överensstämmande. Utom möjligtvis den gröna pyjamasen.)

Med den gamla tidningen i den nyköpta korgen och med korgen i hand återvände vi till bröllopsdagsparet. Efter en delikat måltid samlade vi så åter ihop våra tillhörigheter och lämnade Kivik för den här gången.

Vi kommer igen.