söndag 22 juli 2012

En liten historisk utflykt

Söndagsmorgnar innebär scrambled eggs och bacon. Eller äggröra som det heter på svenska men jag tycker inte att det låter lika gott. Skramlade ägg kan jag möjligtvis gå med på att kalla det. För att det låter roligt.


Medan vi åt vår morgonmat berättade vi för varandra om våra drömmar vi hade haft under natten samt läste igenom nättidningarna. Inga större nyheter.


Medan jag tog sista klunken av mitt kaffe tittade jag ut genom fönstret och konstaterade att det var en vacker förmiddag. Solen sken och himlen var härligt blå med stora vita moln som såg ut som om de var ditmålade.


"Ska vi ta en tur?" undrade Magnus medan han sträckte på sig och blev ungefär lika lång som det gamla vattentornet i Eslöv. "Ja, det gör vi!" gurglade jag snabbt tillbaka, spottade ut vatten och tandkrämsrester i handfatet och ställde tillbaka tandborsten i glaset.


Sagt och gjort - vi hoppade in i bilen och körde söderut. Efter ca 8 mil kom vi till Kåseberga, ett pittoreskt litet samhälle alldeles vid havet. Vi parkerade bland alla andra bilar vars ägare hade haft samma tanke som vi - ett besök på Ales Stenar.


Vi följde skylten.

Alldeles intill den historiska platsen bodde både får och kossor.

Jag har försökt läsa mig till lite kunskap om dessa stenar men det verkar som om det inte riktigt finns någon förklaring till exakt vad syftet med skeppssättningen på Kåsehuvud har varit. Det råder dessutom delade meningar om huruvida det har varit ett minnesmärke eller någon sorts solkalender. Det sistnämnda verkar inte rimligt enligt Länsstyrelsen i Skåne Län. Själv har jag ingen aning, men platsen lämnar mycket till fantasin.

Ales Stenar.
Ales Stenar.
Min sambo tar en närbild (?) av en väldigt gammal sten.

Det var vidunderligt vackert att stå uppe på åsen och blicka ut över havet. Jag kunde se vita segel kryssa i den friska vinden. Det blåste på rätt rejält faktiskt, så segelbåtarna hade endast storseglet eller focken uppe. 

Folk passade även på att skärmflyga, det såg riktigt härligt ut. Tänk att människan alltid har velat flyga.

Ett möte upp i luften.
Det var för övrigt inte enbart människor som ägnade sig åt flygning, även trutar och kråkor lekte vant i vinden.

Efter ett tag gick vi från stenarna och lämnade dem till sitt långvariga öde. Våra steg styrde ner till den lilla småbåtshamnen.

Inte så många kom vattenvägen idag.

Frihet.

Fiskrökeri, fiskhandel och fiskrestauranger vid Kåseberga Hamn. Det både såg gott ut och doften av grillad fisk som spred sig var svår att motstå, men vi hade inte hunnit bli hungriga än samt att kön av sugna matgäster ringlade lite för långt (och långsamt) för vår smak. Vi återvände därför till bilen.

När vi satte oss i den solvärmda Peugeoten kom Magnus med ännu en briljant idé: "När vi ändå är här nere, ska vi inte åka till Glimmingehus?" frågade han mig innan han förde in nyckeln i tändningslåset. Utan att veta vad Glimmingehus var för något var jag inte sen med att nicka entusiastiskt. Ja!

Två mil nordost om var vi befann oss finns alltså Glimmingehus, en medeltidsborg. Även här vittnade den tillhörande parkeringsplatsen om att vi inte var ensamma om att vilja insupa lite historisk atmosfär. Vi betalade inträdesavgiften och närmade oss borgen. I priset av sextio kronor per vuxen person ingår en guidad visning om man vill. Vi avstod eftersom tiden som nästa tur skulle gå inte riktigt passade oss. Men det gjorde inget. Det var spännande och intressant att gå i alla rum, bestiga de snäva stentrapporna, titta ut genom de små gluggarna och bara stanna upp och känna den historiska vingslagen försiktigt flaxa omkring oss. Även här var det väldigt fantasieggande att vara.

Glimmingehus. Började byggas 1499.

Glimmingehus - interiör.

Glimmingehus - interiör.

Glimmingehus - interiör.

När vi kom ut till dagsljuset igen gick vi till caféet på borggården där jag åt en fantastiskt god lavendelkaka med rostade mandelspån. Med en caffe latte därtill förstås.

Sent på eftermiddagen var vår historiska mättnad överfull och vi bestämde oss för att åka hem. Jag var på väg att somna flera gånger i bilen men kom aldrig till ro eftersom Magnus gormade ut sina monologer på låtsasdanska. 

Något säger mig att jag kommer somna ovaggad i kväll.


Vi rörde oss som en åtta ungefär.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar