onsdag 18 juli 2012

Kiviks Marknad - premiären

Så. Nu är det över. Nu har jag besökt en av landets mest kända marknader för första gången. Mitt liv kommer aldrig mer bli detsamma. Världen ser inte likadan ut längre.


Skämt å sido, riktigt så överväldigad är jag inte. Men det var roligt att äntligen få närvara vid detta fenomen som Kiviks Marknad ju är. Jag har hört talas om det så länge jag kan minnas men har inte fäst någon större uppmärksamhet vid händelsen som har skett varje sommar i etthundra år. Minst.


Igår på förmiddagen la Magnus och jag ner våra få pinaler i var sin väska, kramade om Doris, satte oss i bilen och körde mot Österlen. 


Vi blev välkomna i vanlig ordning.

Vi parkerade hos Magnus föräldrar och gick rätt omgående ner till marknaden. Jag var förväntansfull och följde min sambo som ledsagade mig på rätt spår. Jag gissar att han har varit där innan han ens hade upplevt sin ettårsdag. Så han är proffs. Jag gör som han säger. För en gångs skull.

Dag 1

Kiviks Marknad - nu i tre dagar. Jippot har tydligen bara varit under två dagar förut.

Vi började med att gå runt bland alla karuseller innan vi gav oss på alla stånden. Varken Magnus eller jag hade någon dödslängtan så vi lät bli att åka på några av attraktionerna. Men de är roliga att titta på.

Up, up, up and away!

Stor grön jätte. Även kallad Hulken.

Barnkarusellerna var söta. Och lugna nog för min smak. Men jag skulle bara känna mig dum att åka dessa utan något barn bredvid mig. Funderade ett ögonblick på att låna någon liten men hittade ingen som passade mig. Visserligen har Magnus barnasinnet kvar men kan utseendemässigt inte misstas för en sjuåring.

Tåget går utan tidtabell.

Jorden rund på åttio dagar?

Känslan att vara i en såpbubbla.

Vi lämnade tivolit bakom oss och fokuserade på det viktiga - vad vill alla utställare sälja och till vilket pris?

Denna knivman kunde strimla sönder en tomat till oigenkännlighet på mindre än fem sekunder.
Fyra knivar och en slipmojäng för fyrahundrakronor. Som hittat.

"Putte-Press" - marknadens egna fotograf.

Folkhavet.

Detta var en prövning för mig. Jag ska förklara varför. Vanligtvis när jag ser en folkmassa vill jag instinktivt vända på klacken och fly. Jag avskyr att trängas. Alltså på riktigt, jag verkligen starkt och helhjärtat ogillar att vara beroende av hur snabbt/långsamt människor omkring mig går och deras tendens att tro att de är helt ensamma på Jorden (avundas dem dock för deras bekymmerslöshet) och således gärna stannar på stället när de känner för det och vi arma människor bakom måste tvärnita och göra vårt bästa för att inte skapa en levande seriekrock. (Så man kan ju stillsamt fundera över hur jag har stått ut att bo i Stockholm i alla år.)

Men innan vi klev in på området bestämde jag mig för att behålla lugnet och acceptera den extensiva folkmängden och bara njuta. Och därmed hade jag fantastiskt roligt och njöt av spektaklet. 


"Nää, jag orkar inte gå mer, kan inte hantera alla dofter!"

Magnus förde mig med trygg hand genom den - i hans huvud - utstakade och snitslade bana. Vi rörde oss sakta (så sakta att jag tappade balansen flera gånger) tillsammans med andra lika långsamma och nyfikna shoppingsugna besökare. Vi kunde hitta det mesta: kläder av alla de slag, klistermärken, smycken, kryddiga korvar, iPhoneskal, servetter, korgar, knivar, blommor, foppatofflor, T-shirts, rökt ål, kylskåpsmagneter, damväskor, dukar, DVD-filmer, rökelser, marmelader och övriga oidentifierbara ting. 

Det fanns givetvis även de högst irriterande säljare som outröttligt vill att vi ska byta mobilabonnemang ideligen. Vissa politiska partier utmärkte sig. Scientologer delade ut små gula lappar och jag såg några främlingsfientliga gossar som lyssnade på "viking-rock" och försökte sälja fula tröjor. (Har väldigt svårt att tro att vikingar hade uppskattat musiken. Och budskapen på tröjorna med för den delen.) 

Jag hittade en hel del jag var intresserad av men blev upplyst av Proffset att "Dag Ett" tittar man, "Dag Två" köper man. Så vi (läs: jag) låg lågt.

Var man hungrig fanns varierad mat att tillgå. Langos, älgkebab, thai, indiskt, hamburgare, varmkorv, belgiska våfflor - bara för att nämna ett litet urval. Och givetvis Sillapågens Meny!

Sillapågens!

Om hungern var av det lite mindre slaget fanns det gott om popcorn, sockervadd, munkar, godis och frukt.

Efter ett par timmar sa våra fötter ifrån och vi påbörjade vår väg hem till the Bengtsson's Family. Väl framme efter den långa uppförsbacken bjöd Kerstin på kaffe som gjorde susen.

På kvällen gick vi hem till goda vänner och grillade, drack drinkar och mådde oförskämt gott.


Dag 2

Idag skulle vi alltså köpa det vi hade kollat in igår. Hurra! Strax efter frukost gick våra steg åter till marknaden. På vägen dit stötte vi ihop med våra vänner vi hade umgåtts med kvällen innan så vi gjorde sällskap dit.

När vi kom fram kände jag genast en känsla av "dagen efter". Energin var borta och skräpet var påtagligt. Säljarna såg oengagerade ut (vissa höll redan på att packa ihop), besökarna var avsevärt färre och jag mindes inte längre vad jag vill köpa. Men det blev en korg. Och lite saffran. Min sambo investerade i några DVD-filmer.

Tråkigt.

Några få.

Karusellen gick igång för de fem flygsugna.

Väntar på någon som vill åka en tur.

Ingen verkade särskilt sugen idag.

Glest.

Positivt var att vi fick tillfälle att njuta av havsutsikten tack vare bortavaron av den stora folkmassan.

Vid frukosten i morse visade det sig att det var Kerstins och Karl-Axels fyrtioandra bröllopsdag! Efter att noggrant ha förvissat oss om vilket material dagen ger, lärde vi oss att det var mässing. Så vi höll ögonen öppna efter all sorts mässing på marknaden. Vi fann inget. Vi tänkte om. Det blev en serietidning från 1970 istället. Samma år som Magnus föräldrar gifte sig. Borde funka lika bra.
(Eventuell liknelse med "Lilla Fridolf" är oavsiktlig och med verkligheten ej överensstämmande. Utom möjligtvis den gröna pyjamasen.)

Med den gamla tidningen i den nyköpta korgen och med korgen i hand återvände vi till bröllopsdagsparet. Efter en delikat måltid samlade vi så åter ihop våra tillhörigheter och lämnade Kivik för den här gången.

Vi kommer igen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar