fredag 23 november 2012

Huvudbry

Årstiden då solen knappt orkar sig över ögonhöjd är som bekant här. Med solbrillorna stadigt på näsroten stegade jag till stationen för vidare färd mot Eslöv och min avtalade tid hos Raad. 


Solen i ögonen.
I skuggan av en iPhone.

Efter att jag med noggrann precision manövrerat biljettautomaten och mottagit giltig färdbiljett kunde jag inte låta bli att överhöra ett samtal från ett ungt par nära mig. 

Kille (pigg): "Jag tänker ha ett nyårslöfte i år!"
Tjej (neutral): "Verkligen?"
Kille (entusiastisk): "Jag tänker satsa på beach 2013!"
Tjej (neutral): "Jaha?"
Kille (extatisk): "Jag har läst om det här med muskelmassa, jag väger åttioen kilo, jag har gått upp ett kilo sen sist, jag har beräknat att om jag gör dessa övningar (kille gestikulerar) och äter bara det här (jag kan inte bearbeta info) så kan jag bli ett muskelpaket lagom till nästa sommar!"
Tjej (uttråkad): "Mhm..."
Jag: (lyfter upp magen, drar in en haka och ler stramt medan jag försöker med lätta fötter gå ombord tåget.)

Nåväl, för att återgå till mitt eslövsbesök, ni kanske undrar vem i hela friden Raad är och vad jag har med honom att göra? Oroa er inte, jag ska stilla er nyfikenhet. Raad är frisör och dessutom förmodligen en av Nordeuropas trevligaste dito. Stig in i hans salong och var beredd på att försvinna in i intressanta diskussioner. (Temat för dagen var religion. Och de Förenta Staternas delstat Tennessee. Utan någon som helst relation till varandra.)

Jo, han kan klippa hår också förstås. 

Idag tog han sig an en önskan jag haft men som andra yrkespersoner före honom vägrat - nämligen att klippa lugg. Tidigare utlåtanden har alltid varit att jag har för låg panna och alldeles för många galna virvlar. Det går bara inte!

Raad nämnde inget om min så uppenbara handikappade panna men tillstod att jag hade för många galna virvlar för mitt eget bästa. Till min lättnad och stora glädje tillade han dock efter någon minuts djupt begrundade - ett stort rungande "men, vi gör så här!"

Saxen kom fram och och jag gick från salongen med en lugg i högsta hugg.


Hemma igen hade Doris som vanligt mycket att hålla koll på. Jag måste ibland stänga fönstret så att koltrastarna, talgoxarna och andra fjäderbemängda varelser får äta av äpplena ifred. Ni ska se äppelträdet, det är ett riktigt konstverk. Hade jag haft en ordentlig kamera hade jag visat er. Föreställ er ett träd full med äppelskruttar!


När ska de tömma grannens sopor egentligen?

I skrivande stund dansar jag och Doris på borden då herrn i huset är på utegång. Det skvallras om hockey och billig öl för den samme medan vi flickor njuter av vitt vin, lugg och kaninkompott! (Den senare gäller enbart katten.)


Ingen kandidat till beach 2013. Men lugg har hon.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar