onsdag 14 november 2012

Mina reflektioner fortsätter...

Jag ska försöka att inte tråka ut er med ännu ett långt blogginlägg om Sverigedemokrater och främlingsfientlighet men ni förstår, mitt arma huvud har en tendens att spinna okontrollerat när det är för många saker samtidigt som jag inte begriper. Jag har ett behov att sätta dem på pränt. Kanske fattar jag bättre då. Kanske inte.

Innan jag börjar så vill jag bara tillägga att det finns ingen anledning till oro. Mitt huvud roterar inte på ett sådant där läskigt och kladdigt sätt som på flickan i filmen "Exorcisten".

Som ni alla säkert läst och hört har ännu en SD-politiker lämnat sina uppdrag inom partiet (men sitter kvar i riksdagen) efter att en viss film nått media och åter igen avslöjar sverigedemokraters fula tryne.

Vad händer då? Det blir krismöte och presskonferens. Partiledaren Jimmie Åkesson kommer in och visar upp sig med ett konstlat lugn. Mig lurade han dock inte där han sammanbiten och nervös snurrade på sin ring. Hans utstrålning gick inte att ta miste på, den skvallrade om en vilja att fly.

Någon timme senare hamnar Erik Almqvist i blickfånget och han förklarade att idag var den värsta dagen i hans liv. Samma mening som hans partiledare hade uttalat strax innan. 

Nyckelordet  i Almqvists tal var "men"

"Jag vill be om ursäkt, men...", "Jag gjorde fel, men...", "Det är ingen ursäkt, men..." Och så vidare. På något vis tar han tillbaka det han har sagt innan "men".

Jag hörde bara ett försvarstal. Vad jag inte begriper är varför han och hans gelikar inte bara säger som det är, varför står de inte för deras ställningstagande? Skyll inte på att ni helt plötsligt, från ingenstans, blir rasistiska och sexistiska bara för att ni är fulla en tidig lördagmorgon. Som ni givetvis inte kommer ihåg. Eftersom ni var för fulla. Och mådde dåligt.  

Visst hade det varit uppfriskande om han istället för att åberopa minneslucka hade sagt:

"Det här är den värsta dagen i mitt liv, min polare Åkesson har bett mig att hoppa av och det retar mig så in i helvete! Men jag kommer fortsätta att kämpa för att skapa ett Sverige som bara blir MITT! Blattar, horor, kommunistsvin och feministfittor har inget här att göra!"

Det hade väl inte varit så svårt att säga, är det inte det deras politik går ut på? Tills Sverige blir Erik Almqvists - Gud förbjude - så lever vi ett fritt land, vi har yttrandefrihet. Alla får säga och tycka vad de vill. Hur stötande och störande det än må vara. Men försök inte vara någon ni inte är.

Sverigedemokraterna kammar sig och bär välstrukna skjortor. Men det passar dem inte. Det lyser igenom hur obekväma de känner sig när de inte får ha på sig sin säckväv och vikingahjälm. Ugh!

Hörni, en annan sak jag har reflekterat över är det här med rasisters förhållande till svensk kultur. Hur pass mycket lever de som de lär egentligen? Ta den svenska kulinariska kulturen exempelvis. Är de så att SD:are endast äter svensk husmanskost? (Inte för att det är något fel på fläskkorv med rotmos och Janssons Frestelse). 

Inte kan de väl gå till vare sig McDonalds eller den populära thaibuffén? För att inte tala om den lokala pizzerian. Jag kan inte se att varken hamburgare eller nudlar platsar i den traditionella svenska matkulturen. För att inte tala om kebabpizzan.

Våra traditioner såsom exempelvis Midsommarafton, surströmmingspremiären och Valborgsmässoafton - det finns väl ingen i vårt vackra land som känner sig hindrad att fira dessa svenska högtider bara för att alla inte gör det. Jag till exempel. Jag tar inte del av festligheterna kring jäst fisk och mandelpotatis men jag skulle aldrig komma på tanken att för den skull förbjuda andra från att göra det. Även fast jag vid ett svagt tillfälle funderade på det i brist på gasmask.

Åter igen - samma fråga jag ställde i gårdagens blogginlägg - varför känner de sig så rädda att den svenska kulturen ska utplånas bara att för att det finns de som firar Eid Al-Fitr i dörren bredvid? Jag begriper inte hur detta ens kan vara ett problem.

Jag ser deras hat som utlopp för sin rädsla. Vissa kanske känner obehag inför det som är främmande, det man inte känner till. Andra blir nyfikna och vill lära sig mer för att förstå. 

Vi är naturligtvis alla olika. Det är just det som är grejen. Vi är alla olika.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar