onsdag 21 november 2012

Tefat till Tellus

Jag bor med en mycket kärleksfull man. Han är sympatisk på alla sätt och vis. Snäll, generös, rolig och ser inte helt oäven ut. Tvärtom, jag vilar gärna ögonen på honom mer än vad nöden kräver. Enligt min mamma är han dessutom ett vinnande exempel på en svärmorsdröm. 

Ett utmärkande drag hos denne svärsmorsdröm är att han sällan är tyst. Han är duktig på att prata. Hela tiden. Har han inget väsentligt att förtälja säger han vad helst som faller honom in. Antagligen för att hålla käkarna i trim.

Min sambo tar även denna färdighet med sig in i sömnen. Förutom de obligatoriska snarkningarna som uppstår i varierad styrka och intervall, underhåller Magnus mig även med sång och musik, skratt, mumlande i ultrarapid och hela monologer. 

Jag är van och fäster ingen större vikt vid det längre utan sover gott vidare. Men ibland säger han något riktigt spännande. Som i natt till exempel. I samband med att han vände sig mot mig yttrade han i en pedagogisk röst:

"Tefat stannar till på Jorden för att tanka. Det finns olika ställen här som de kan tanka på, det är inte alls konstigt. De vet var de ska och är tacksamma."

Intressant tanke att gröna långfingriga utomjordingar inte alls besöker oss för att sprida avancerad teknisk kunskap. Inte heller för att ta över världen och sätta skräck i oss jordlingar medan de i glänsande uniformer äter upp peruanska marsvin på löpande band.

Vi är blott en bensinmack. I omloppsbana.


Timmar senare var det onsdagsmorgon och jag tog mig i kragen - idag skulle jag uträtta mina ärenden som jag ignorerade igår. Både jag och vädret var minst lika gråa som dagen innan, om inte mer, men jag hade lyckats bygga upp en inre glöd som jag tydligen kunde åka snålskjuts på. Sagt och gjort, jag tog tåget till Lund.


Torget närmast stationen har redan fått sin granna gran.
Lite snö och lyktor på det här så blir det säkert fint till jul.

Uteservering i november.

Bengtsons håller reda på sin ost.

Till min stora glädje såg jag äntligen tulpaner igen. Men är det inte lite för tidigt? Fast vem bryr sig - jag älskar tulpaner! Mer tulpaner till folket! Borde inte det vara en mänsklig rättighet med en tillvaro ständigt förgylld med dessa underbara liljeväxter? Kanske borde jag bli expat i Holland istället.

En mänsklig rättighet.

För övrigt satt Strindberg här nedanför och skrev på sin bok Inferno. Boken handlar om den psykiska kris han upplevde i Frankrike och Österrike i slutet på 1800-talet. Det verkar helt vettigt allting. I kris - skriv på franska. I Skåne. 

Grönegatan 8.

När jag hade snurrat klart bland de gamla kvarteren och kände mig färdig med allehanda besök i utvalda butiker och annorstädes, kunde jag bocka av min lista och åka hem.

På väg hem.

Jag hittade en liten påse med något som jag ansåg var passande för dagens tema. Kanske triggar det igång vidare information i natt. Tänk om vi lyckas knäcka koden. UFO-koden. 

Det är alltså nu ni hör signaturmelodin till "The Twilight Zone".*

En påse med sura oblater.

*Om det är någon som mot all förmodan har glömt eller alls inte begriper vad jag gapar om kan ni, för stämningens skull, klicka här om ni vill:




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar