tisdag 4 december 2012

Nairobbery

Jag vaknade alldeles svullen i hela huvudet. Halsen, näsan och bihålorna hade gaddat ihop sig mot mig under natten. Vad gör man då? Man sköljer givetvis ner en Ipren med ett stort glas vatten och behandlar insidan av näsan med nässpray. Därefter masar man sig in till duschen (som fungerar utan anmärkning nu) och ställer sig under vattenstrålen. Jag är lite för lång och duschmunstycket går inte att justera så jag måste stå lite bakåtböjd när jag ska skölja ur schampot ur min kalufs. Förstår ni vad jag menar? Finns det förresten inte yogaställning som heter den konkavkonvexa räkan? 



Den röda rosen i hörnet är äkta. 
Om ni händelsevis undrar.

När jag ändå är inne i badrummet - på begäran: nu följer lite bilder på mitt rum och hotellet i övrigt.

Flitens lampa.

Den stora rosa.

Från mitt fönster.

Hissknapparna är av modell touch-screen.
Kanske inte det bästa valet för de gäster som kräver
taktila knappar för att komma till rätt våning.
Men modernt är det.

Repan. Som man säger i branschen.

Souvenirshoppen.

Affärs- och konferensdelen.

Utsikten från vårt frukostbord.

Frukostbuffé i restaurangen.

Ni som känner mig vet att jag inte är en fruktmänniska men jag inbillade mig att en tallrik från frukostens fruktbuffé skulle göra mig gott.

Färgglad frukt versus förkylning.

Morgonen följde i stort sett samma procedur som igår. Vi blev hämtade på hotellet och åkte till AFUBs kansli. Trafikstrejken var inte över men vår eminenta chaufför Patrick var full av överraskningar och handlingskraft. Vi fick uppleva en något annorlunda terräng. Han fann vägar som inte var ämnat för biltrafik. Bitvis åkte han emot körriktningen i rondeller. Patrick utnyttjade också faktumet att i diken kör inte så många bilar. Alltså tog vi det alternativet när det så passade. Alla borde ha ett berg-och dalbaneåk varje morgon. Det sätter liksom de inre organen på plats. Och frisyren blir mer vild.

Innan vi blev hämtade försökte jag ta några bilder på hotellets utsida men blev ombedd av en vakt att låta bli. Jag hann få med ett foto i alla fall. Men tyvärr har jag inget på själva entrén.


Hoppas att jag inte åker in i finkan för att ha tagit bilden.
Och dessutom publicerat den. 

Jag gör detta med friheten som insats.


För att inte störa mötet med mina attacknysningar jag gick ibland ut på kontorsområdet för att få i mig lite luft. Vilket inte gick så bra eftersom näsan inte var kapabel att andas. Ni vet alla varför. 

Solen tittade fram en stund och jag upptäckte små vänner som yrade omkring.

Knatte, Fnatte och Tjatte.

Till lunchen valde jag en lokal läsk. Med en stark smak av ingefära som rev skönt i halsen. För dagen ett utmärkt val.

Stoney Tangawizi

Jag vet att man inte ska jämföra äpplen med päron (för att fortsätta med frukttemat från i morse), men jag kan inte låta bli att jämföra Nairobi med Dar es Salaam. Det är ju liksom som att jämföra Stockholm med Oslo exempelvis. Två helt olika städer. Det behöver ju inte betyda att likheterna är stora bara för att det är städer i grannländer. Men jag märker att jag gör det utan att tänka på det.

När jag har följt med som ledsagare i dessa sammanhang har det oftast varit till Tanzania. Jag känner mig liksom mer hemma i Dar. Vilket i och för sig inte är så konstigt med tanke på att jag har varit där fler gånger än i Nairobi. Dessutom var det sju år sedan sist jag var här.

Hur som helst, jag har kommit fram till följande skillnader. *

Nairobi känns mer "städat" på något vis. Lite mer utvecklat vad gäller infrastruktur. Allt är mycket dyrare här. Modernare bilar. Större bilar. Vilket kanske en förutsättning om man vill köra ner och upp ur diken. Och - såg ni läsken jag drack? Ur PET-flaska. Du lär inte se den typen av flaska i Dar. Där är det gamla hederliga glasbuteljer som gäller.

Kvinnorna i Dar es Salaam har i större utsträckning traditionella kläder på sig medan här bär de flesta västerländska dito.

Jag har hittills inte sett några tiggare här. När man satt i bilen vid rödljus eller i bilkö i Dar kom det alltid några och knackade på rutan för att be om lite pengar. Och som mzungo (slang för viting på swahili) blev man inte sällan uttittad i Tanzania. De är märkbart vanare vid mzungos här.

Det sägs att tanzanerna har en mjukare framtoning än kenyanerna, men jag vet inte. Jag uppfattar båda som vänliga, lättsamma att umgås med och har ofta glimten i ögat. De har en underbar humor och tycker om att driva med sig själva. Och andra. 

Det sägs också att kriminaliteten i Nairobi är mycket hög, jag minns en gång när den dåvarande generalsekreteraren för TAS (Tanzanian Albino Society) berättade för mig att Nairobi kallas för Nairobbery på grund av detta. Humor.

Som avslutning på vår sista kväll i den kenyanska huvudstaden åt vi middag tillsammans med AFUB-gänget på ett så ganska typiskt afrikanskt vis. Scenariot för denna mycket trevliga kväll, som mest bestod av vrålskratt och fnitter, tog plats på en enkel restaurang som hette Nyama Changa som bokstavligt talat betyder färskt kött. Eller grillat kött. Men vad det än betyder stämmer båda varianterna in. 

Gästerna går fram till en disk, som till en slaktare ungefär, och väljer en bit rått kött. Sen grillar de den över öppen eld.

Kvällens val var inte rikt, de hade endast get och kyckling hemma. Och så fick det bli. Vi blev serverade nygrillat färskt kött, potatis som rostats över samma eld och grönsaker på gemensamma tallrikar som sattes i en salig röra på bordet för alla att ta. Och givetvis med händerna, det är så befriande. Jag älskar det!

Mästaren styckar upp de grillade djuren.

Vi hade fantastiskt trevligt!

Det var en gång en get.

När vi var mätta och belåtna sa vi god natt till varandra och åkte till var sitt. När Anna och jag kom fram till hotellet kände vi båda att geten behövde hjälp att finna sig till rätta så vi tog en fängsösare, förlåt, en sängfösare i baren. En dubbel gin och tonic råder bot på det mesta. Lättare i anden, magen och bihålorna sitter jag nu och tittar på en inhemsk talkshow. Det är kvinnor som talar om deras relationer till män.



* Jag vill poängtera att jag nu endast har jämfört huvudstäderna, det är annorlunda på landsbygden.



1 kommentar:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera