måndag 31 december 2012

Nyårslöftet som gick upp i rök

Alltså jag är av princip emot förbud. Som exempelvis det här snacket om att rökare inte ens ska få röka på sina balkonger eller inne i sina lägenheter. Det är klart att de ska få.

Men, jag måste erkänna, det luktar illa. Grannarna under röker nästan oavbrutet och helst under ett av våra fönster. Egentligen störs jag inte så mycket av den "färska" röken, den försvinner snabbt, utan det är den inbitna och unkna lukten av fimp och askfat som borde ha tömts för längesen.

När jag var liten flicka bestämde jag mig för att när jag blev stor skulle jag börja röka. Det tjusigaste jag visste var människor som höll i en cigarett. Jag tyckte att det såg vuxet och glamoröst ut på något vis.

Jag förstod tidigt att mina föräldrar aldrig skulle tillåta mig att röka riktiga cigaretter så jag hade en diger samling av chokladciggarettpaket. De smakade avskyvärt (inte helt olikt de med tobak i) men dög alldeles utmärkt som ett substitut tills jag skulle bli gammal nog att få börja röka på riktigt.

Jag minns att speciellt min farmor Signe var väldigt brydd över mitt näst intill maniska förhållande till cigaretter och förklarade för mig så ofta hon fick tillfälle att det var väldigt farligt att röka.

Jag lugnade henne och sa att jag skulle uppfinna nyttiga cigaretter som skulle innehålla örter. Hon såg skeptisk ut och försökte sedan muta mig med pengar mot ett löfte att jag aldrig skulle börja röka. 


Jag antar att detta inte finns att tillgå längre.
Det var annorlunda på sjuttiotalet.

En hel del år senare började således min debut som rökare. Med riktiga cigaretter. Äntligen!

Jag blev dock rätt besviken men jag gav rökandet en chans. Under många år.

Mina rökande vänner ansåg mig dock aldrig vara en riktig rökare. Av följande anledningar:

1, min första cigg kunde jag aldrig ta tidigare än efter lunch
2, jag kunde ha ett paket misstänkt länge
3, jag klarade inte av rökrum då jag blev illamående av den täta röken
4, jag var en urusel feströkare då blandningen av nikotin och alkohol gjorde mig sjuk

Så rätt var det var upphörde jag med cigaretter. Utan att jag tänkte på det. Mot min vilja. För jag tycker fortfarande att det är snyggt när folk röker. Och det ser så gott ut när rökaren tänder sin cigg och drar det första blosset. Det vilar något lättat och njutningsfullt över deras nuna.

Fast nunan blir ju inte alltid så snygg efter långvarigt bruk av cigaretter. Läderartad grå hud, fula tänder, gula fingrar och skrovlig röst. I vissa fall. 

Och det är faktiskt inte gott. Tycker jag. Men det är väl kanske inte för smakens skull som man röker.

Det lär tydligen inte heller vara en särskild nyttig aktivitet. 

Det finns tusentals bilder på mig i de gamla familjealbumen varav många är där jag sitter med en chokladcigarett i näven. Jag har grävt fram ett av dem.

En inte helt ovanlig bild av mig i slutet på sjuttiotalet.

Med den här något tveksamma bilden vill jag önska er alla ett riktigt gott nytt år! 

Jag, förmodligen i likhet med många av er just nu, funderar på hur detta blogginlägg alls kan ha något med nyårsafton att göra.

Ingenting egentligen. Jag tror att jag funderade på nyårslöften. Att jag skulle sluta röka. Men eftersom jag redan för många år sedan har upphört med både choklad- och riktiga cigaretter är det tämligen meningslöst. Nästan som fusk vid närmare eftertanke.

Jag tänker inte ha några löften. 2013 blir som det blir.

Åter igen mina vänner - GOTT NYTT ÅR!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar