måndag 3 december 2012

Ur trafik

I morse efter att vi hade ätit vår frukost satt vi redo nere i lobbyn i väntan på vår skjuts till mötet hos AFUB (African Union of the Blind). Det plingade till i Annas telefon och vi fick meddelandet att det rådde trafikkaos, utöver det vanliga, på grund av transportstrejk.

Tydligen är bussförarna sura över att de inte får köra som de vill längre. Vi fick det förklarat för oss när Patrick och Fred slutligen kom till hotellet - att det ska bli ändrade trafiklagar i landet. Det ska tydligen bli olagligt att köra som om man har stulit fordonet och hitta på egna filer när väl så passar. Det går inte de som kör bussarna med på. Så de har stökat till lite extra och blockerat vissa körvägar. Busigt. 

Den egentliga orsaken på omaket beror väl mest på att alla de som brukar åka med bussen nu tog bilen x miljarder stycken.

Som tur var ligger AFUBs kontor ganska nära flygplatsen - utanför stan, så vi slapp sitta i den svåraste bilkön på vägen dit. Men däremot såg vi hur alla bilar praktiskt tagit stod stilla i den körriktningen som leder in till de centrala delarna av Nairobi.


AFUB har sitt kansli i samma byggnad som
den kenyanska synskadeorganisationen.

Utanför grindarna.

Innanför grindarna, ingången till AFUB.

Arrangemang innanför grindarna.

Mötet inleddes med fika.

Mötesdeltagarna gick igenom budget, projektmål et cetera. Det är ett samarbetsprojekt mellan SRF (Synskadades Riksförbund) och AFUB gällande mänskliga rättigheter för personer med synskador i afrikanska länder. Just detta angår Uganda som fungerar som pilotland för projektet. Vi åker dit på onsdag kväll.

Fred, Gladys, Peter och Anna. Högst koncentrerade.

Anna och Peter.

Varje land har varsin mapp. Eller låda snarare.
I bokstavsordning. Prydligt.

Utsikt från ordförande Freds arbetsrum.

Efter långa diskussioner och uppföljning av projektet krävdes en bensträckare. Anna råkade då på en gammal kompis.

Oväntad återträff.

Mötet fortsatte med nya krafter. Och lättare blåsor.

Efter en stund visade klockan lunch.

Chipsi kuku. I papper.
Nästan som fish and chips. Fast fågel.

Och sedan var de på ett igen. Ingen hänsyn till eventuell matkoma.

För att slippa den tradiga trafiksylten beslöts det att sluta tidigare än vad som var planerat, de hade ändå hunnit med mer än vad de hade räknat med så det var ingen allvarlig ko på isen.

Nu slapp vi ju inte trafikstockningen helt, men det gjorde inget. Jag kunde på det viset ta lite bilder genom den nerdragna bilrutan. Håll till godo - lite miljöbilder.

Allvarlig men utan is.

Positivt klotter.

För somliga är Allah stor.

Både Anna och jag behövde plocka ut lite lokal valuta så vi bad Patrick att stanna vid en lämplig bankomat. Vilket han så tjänstvilligt gjorde. Bankomaten fanns i en liten hytt intill en shoppinggalleria. Där kan man snacka att man inte behöver varken vara rädd för att någon ska se ens kod eller sno pengarna. Om man nu är det.

Jag tycker att även Sverige kan införa artiga bankomater. Tack.

Poppis fruktstånd. Bananer någon?

För övrigt är det den Internationella Funktionshinderdagen idag, den tredje december. Det hade vi tänkt fira på en lounge som har ryktet om sig att servera fantastiska mojitos. Men varken namnet på haket eller adressen var någonting som hotellpersonalen ville kännas vid, ej heller taxichauffören Cyrus. Däremot rekommenderade han en italiensk krog. Så vi åkte dit. Och det ångrade vi inte en sekund. Ett genuint och rustikt ställe med bra service, trevlig personal och läcker mat. Jag kunde inte motstå den grillade tonfisken.


Frågor?

Jo, och så har jag blivit förkyld. Föga förvånade. Endast trafik i höger borre. Den vänstra strejkar på grund av blockering. Jag nyser cirka oavbrutet. Charmigt.


2 kommentarer:

  1. ...och här sitter x miljarder Christrar och läser och njuter. För x = en miljarddel då. :)

    SvaraRadera