tisdag 1 januari 2013

Baksmällen

Och så överlevde vi 2012 och vi har ett helt nytt fräscht år framför oss. Härligt! Älskar allt nytt!

Som brukligt avslutas ett år med dunder och brak för att inviga det nya. Även i lilla Stehag var det ymnigt med fyrverkerier. Festligt. 

Foto: Magnus Bengtsson (redigerad av mig)

Men den här gången tyckte jag att det mest var arbetsamt. Vår katt Doris var orolig och rädd inför detta skådespel - som hämtat ur en krigszon.

Invånarna har prövat sig fram med smällarna i ett par dagar nu så jag har vittnat om Doris oro och vilja att gömma sig. Jag har inom mig hoppats att hon skulle hinna vänja sig inför tolvslaget.

Det är olika hur djur reagerar på dessa hotfulla läten. Min katt jag levde med i Stockholm, Mr Pickles, brydde sig inte det minsta om fyrverkeri. Tvärtom. Han satt gärna på fönsterbrädan och tittade intresserad ut.

Men vi känner inte till Doris bakgrund. Vi vet inte vad hon har varit med om. Under de snart tolv månader hon har bott hos oss har hon varit vansinnigt kärvänlig, artig (ja, artig - liksom väluppfostrad), lugn, beskyddande (ibland tror jag att hon ser oss som sina ungar), gosig och lekfull - men väldigt känslig för höga ljud. Även om det innebär något så positivt som skratt.

Ju närmre tolvslaget vi kom desto fler knallar och Doris valde till slut att gömma sig inne i vårt förråd. 

Inte förrän klockan var halvsex på morgonen hoppade hon upp i sängen för att lägga sig vid mina fötter där hon alltid ligger och sover om nätterna.

Ytterligare en timma förflöt och katten började ägna sig åt sin favoritlek: "jaga-fötter-under-täcket-för-att-slita-dem-i-stycken". Bra. Business as usual.

Vi somnade alla om (med fötter och tassar i behåll) och sov länge på årets första dag.

Igår skulle vi egentligen har firat Nyårsafton i sällskap av goda vänner men vi valde att stanna hemma då min sambo inte kände sig helt kry. På ett sätt är jag glad för det. Jag hade inte velat att Doris hade varit ensam med alla smällar.

Idag är dock katten precis som vanligt men med gårdagens erfarenheter känner hon att det är bäst att vara förberedd.

"Jag lägger mig lite skyddat uti fall att..."

Idag har ingen av oss har gjort många knop. Magnus och jag åkte in en sväng till Eslöv för att handla lite. Vägen både dit och hem kantades av regn och en hel del nyanser av grått.

Ljusare än så här blev det inte idag.

Hemma igen klev givetvis Ivanhoe fram ur tv-rutan. Eller om jag får fonetiskt visa er hur de säger i Brasilien enligt en vän från Rio: [ivanjoäh].

Denne arme man som år efter annan väljer fel tjej!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar