onsdag 6 mars 2013

Ny fas

I morse gick jag upp när sambons klocka ringde. Jo, för klockan halvnio skulle jag nämligen infinna mig på ett informationsmöte hos Arbetsförmedlingen. Jag antar att jag har varit arbetslös för länge så nya insatser krävs för min del. Kanske känner de att de ska göra skäl för sitt namn. Kanske?

När jag var klar med mina morgonbestyr begav jag mig således ut i onsdagen. Katten tittade något irriterat på mig. Jag hade brutit vår rutin. När husse går iväg ligger vi kvar och somnar om en stund. Gå tillbaka och lägg dig människa!

Det var några grader under nollstrecket, solen hade skyndat sig upp och jag möttes av pigga "god morgon" av grannar som med breda leenden skrapade frost från bilrutorna. Våren!

Jag mötte även skolbarn som på sina sparkcyklar susade iväg till skolan. Deras ögon lyste av glädje och en sorts förväntan. De äldre skoleleverna gjorde mig sällskap in till Eslöv. I deras ögon såg jag bara uttryckslös trötthet.


I väntan på 07:52-tåget söderut.

Förberedelser inför dagens torghandeln på Stora Torg i Eslöv.
Det är tydligen påsk snart.

Skulle hit.

Ville hellre hit.

Väl i Arbetsförmedlingens lokaler visade det sig att vi var en blygsam skara på tre personer. Tydligen var det tio anmälda. Jag gissar att de andra sju har hunnit få jobb sedan kallelsen skickades ut. Grattis! 

Det hela handlade om "Jobb- och utvecklingsgarantin". Även kallad "Fas 1". Jag satt och funderade på varför de inte har denna jobbgaranti från den första dagen man anmäler sig istället för att vänta en sisådär trehundra dagar.

Nåväl, det blir säkert bra allting. Det råder dock vissa frågetecken kring min ekonomiska ersättning (naturligtvis...) så jag får snällt återvända för ytterligare ett möte i morgon. Fortsättning lär följa.

Jag hade en halvtimme på mig innan tåget hem skulle gå så jag satte mig på en bänk och lät solen överösa mig med ljus och värme. Det värmde på ordentligt, det brände duktigt på mina ben. Var faktiskt tvungen att uppsöka skugga till slut.

När jag kom hem uträttade jag några måsten, fixade, donade och satte mig sedan bekvämt i soffan med kaffe, choklad och ny bok. Doris låg i mitt knä och spann. Harmoni.

Bokcafé.

Ni kanske minns när jag berättade om min fäbless för biografier generellt och - för tillfället om kvinnor som på ett eller annat sätt levt med hatade män i synnerhet. Just den här boken är skriven av en fransk journalist där hon tar upp olika kvinnor, olika diktatorer. Tack Magnus som hittade den!