måndag 18 maj 2015

Abstinens (substantiv, härleds ur latin abstinere, verb i neutrum)

Min abstinens har för längesedan nått sin kulmen. Inte bara mitt köttsliga jag har varit skakigt och stressat. Inte bara min arma kropp har lidit av bristen på varorna utan även min själ har känt av en frustration. En oro. Ett olugn. Det kan bara inte få fortgå. Jag måste göra något åt detta. Redan igår kväll hade jag bestämt mig. Idag skulle jag åka in till länets residensstad och träffa min leverantör.

Efter en god natts sömn (trots abstinensen) vaknade jag en halvtimme före väckarklockans inprogrammerade signal. Jag ställde mig under vattenstrålarna i duschen och löddrade in mig från topp till tå. Under tiden hade kaffet bryggt klart i köket och när jag stod invirad i ett badlakan med vattendropparna från mitt hår rinnandes längs ansikte och nacke, kände jag hur den ljuvliga kaffedoften spridit sig i lägenheten. Jag tycker att det är gott att dricka kaffe. Jag gör det varje morgon. Fast jag måste erkänna att det luktar godare än vad det smakar. Till skillnad från ost. Ost kan stinka som en gammal socka som suttit fast i en babianrumpa i fyrtio dagar, men smaka gudomligt.

Klockan 09:50 prick (ja, det kom i tid) klev jag ombord Pågatåget och for söderut. Cirka en halvtimme senare gick jag av vid Malmö Central. Nu var jag nära mitt mål. Det var fråga om minuter. Jag gick med bestämda steg mot Lilla Torg och Engelbrektsgatan.

Leverantören.
I kundkorgen la jag ner en burk Branston small chunk pickles,
en flaska Sarson's Malt vinegar och en burk Marmite.
 Och när jag ändå var där fick ett par påsar Twiglets följa med hem också.
Eller brända barkbitar, som Magnus kallar dem.

Låt mig förklara. Under min studietid i England i början på 90-talet utvecklade jag en fäbless för de engelska smakerna. De smaker som jag vet att de flesta av mina kamrater finner bisarra och de kan inte begripa hur mina smaklökar är beskaffade. Well, jag kan inte hjälpa det. Jag har väl B-vitaminbrist. Eller brist på god smak.

Lättad fortsatte jag ut i solen med kassen av nödvändigheter. Jag strosade Södergatan ner, fyndade ett par "lufsa-hemma-byxor", sneddade över Gustav Adolfs torg, eller "Gustav" som är den lokala benämningen, fortsatte över Davidhallsbron och hamnade på Södra Förstadsgatan. Det var dags för nästa abstinensfix, en bodylotion från Lush. Har man en gång börjat med "Karma Kream" kan man omöjligt gå tillbaka till något annat och känna sig tillfreds. Derivaten känns bara som blaha mot huden. Jag har varit blaha länge nog.

Del av Södra Förstadsgatan.

Jag funderade på om jag skulle fika någonstans men suget infann sig inte så jag fortsatte ner mot Triangeln. Eller "Trianglen" som det heter på skånska. 

Det fanns ytterligare en abstinens kvar att ta hand om. Sushi. Jag ville ta med mig sushi hem till min kvällsvard. Om jag var lat kunde jag ta med mig från "Slimfood" i närheten av Station Triangeln, de har rätt god sushi. Men 1) jag gillar inte namnet på restaurangen, det provocerar mig. Att gå omkring med en påse som det står "Slimfood" på, känns så utstuderat på något vis. "Hej, jag är duktig och äter nyttigt". Och alla andra tänker: "ja, hon kan ju behöva slimma till sig lite" 2) Skånes, nej, hela rikets godaste sushi finns nästan inom räckhåll. I Lund.

Jag behövde inte fundera särskilt länge. Jag tog tunnelbanan.

Station Triangelns norra uppgång.

Nu tänker ni säkert "vänta nu, vadå tunnelbana?!" Jo, jag kallar det för världens minsta tunnelbanenät (tre stationer). Jag tycker att när man åker mellan Malmö Central och Hyllie, så blir det en tunnelbana. Ergo, jag tog tunnelbanan. När jag kommer till Malmö C förvandlas tåget automatiskt till ett pendeltåg. Inga konstigheter alls. 

Lund.

Inte nog med att "Zen sushi and tea" har fantastisk god sushi, de har fantastiskt goda sidorätter som jag finner oemotståndliga. Och! De har en fantastiskt fiffig app där man kan göra sin beställning. Dessutom är appen kopplad till ditt betalkort så när du kommer för att hämta din mat är allt klart och betalt. Det är bara att gå förbi kön och voilà, sushi to go! Überfiffisch!

Jag gick och satte mig i solen vid domkyrkan och ögnade igenom deras meny. När jag hade bestämt för vad jag ville ha skickade jag således in min beställning och fick till svar att det skulle ta 19 minuter. Bra. Jag lutade mig tillbaka och kände lugnet.

Min vy där jag satt på Domkyrkoplatsen.

Min förra katt Pickles älskade sushi, men det gör inte Doris så innan jag gick till Zen köpte jag ett teriyakimarinerat kycklingspett hos hennes hovleverantör. Doris är gravt förtjust i dessa spett! Magnus? Nej, han gillar inte sushi. Han tycker i och för sig om teriyakispetten men jag brydde mig inte om att köpa något till honom, han spenderade dagen i Kivik och blev utfordrad i sitt föräldrahem.

När jag satt på tåget hem blev jag nästan bländad av alla knallgula rapsfält. Jag skulle vilja vara en fågel, segla omkring däruppe och titta ner på lapptäcket i grönt och gult som Skåne bjuder på. Skåne är färgglatt nu.

Väl hemma serverades 1 st kycklingspett till 1 st katt. Det uppskattades. Milt uttryckt.

Mjums!

Min middag däremot, bestod av en 9-bitars omakase, dvs kockens val. Man vet aldrig vad man får, men man vet att det alltid är delikat. Till det hade jag en skål med Goma Wakame (japansk tångsallad gjord på gröna alger, sesamfrö och chili) och en skål med Chuka Ika Sansai (bläckfisk och sesamsallad). Och så misosoppa förstås. Eller "smelly-feet-soup" som min vän Jackie kallar den.

Omakase.

Efter att ha läst vad jag precis har ätit antar jag att det nu är än fler som är tveksamt inställda till mina smaksinnen.


2 kommentarer: