söndag 17 maj 2015

Dagen efter kvällen före




24 timmar tidigare.

Ni vet när man får en låt på huvudet utan någon förklaring. Liksom från ingenstans. Det finns inget uppenbart skäl till att melodin går runt på repeat inne i skallen. Jag vaknade upp med tonerna av "The Hustle" i min obegripliga hjärna. "The Hustle". Va? Va! 

Den försvann inte ens efter att Magnus och jag låg kvar i sängen och pratade om mormonerna. Vi diskuterade högerkristnas värderingar, vi undrade när i den mänskliga historien män tog makten och exkluderade kvinnorna och vi frågade oss varför. Vi kom in på allsköns religiösa och filosofiska frågor. Alltså inte direkt ett festligt samtalsämne som lockar fram 70-talshits. Men "The Hustle" spelade alltjämt på högsta volym inne i huvudet på mig. Och inte nog med det. Jag var tvungen att få ur mig det. Jag började nynna högt på den. Magnus var inte sen med att hänga på. Vi kastade oss ur sängen och började dansa och sjunga. Eller nja, vi skränade mest. Det är inte direkt mycket text att sjunga med i, "do the hustle" är väl all lyrik som finns i låten. Allt som fattades var en stor discokula i taket. Som i och för sig inte hade varit att rekommendera eftersom vi har väldigt lågt i tak. Men ändå.

Ni som känner mig vet att jag är förtjust i Melodikrysset i P4. Denna morgon såg jag framemot programmet mer än någonsin. Jag såg min chans att bli kvitt den inneboende hustlern. Med all musik som Eldeman tänkte spela för oss var jag övertygad om att Van McCoys slagdänga från 1975 äntligen skulle lämna mitt blodomlopp. Så var naturligtvis inte fallet. 

Nåväl, kanske var det ett sätt för min kropp och själ att komma i stämning, för på kvällen var vi bjudna på födelsedagsfest hos goda vänner i Malmö!

Sent på eftermiddagen var vi således redo. Goodiebagen var klar. Partyfejorna var på. Vi satte oss i bilen och styrde vår kos mot Malmö, med Limhamn Sjöstad som slutdestination.


Goodiebag till de nyss blivna 40-åringarna.


Mingelmood på.
(Magnus gick hela kvällen under namnet Fredrik Lindström.)

Kvällen avlöpte som förväntat. Det var en uppsluppen stämning och väldigt trivsamt. Skrattsalvor varvades med hyfsat seriösa samtalsämnen. 

Aftonen förgylldes inte bara av trevligt sällskap utan även av en delikat buffé och ymnig bar som förmodligen inte stängde förrän de sista gästerna gått. Vem vet, kanske är den fortfarande öppen.

Jag fick även det stora nöjet att äta årets, för mig, första svenska jordgubbe. Fantastiskt söt och saftig! En av jordgubbarna hade fötter. Den kunde vi givetvis inte äta.

Gubbe på stående fot.

Min favorit i baren var en piggelinfägad drink som hette Göteborg. Under kvällens gång döptes den om till På Limhamn. Den smakade lite som Päronsplitt. Fast med en melontwist. Läskande god!

Barhäng.

När klockan närmade sig ettsnåret började vi tänka på refrängen. Och inte alls på the hustler-refrängen, den hade nu falnat bort tack vare spotifylistan som ljöd ur högtalarna. 
Vi sa adjö och på återseende. På väg till bilen höll Öresund på att blåsa bort oss men med stadiga (nåja) steg och våra händer i varandras, lyckades vi oskadda ta oss till fordonet.

Väl hemma mötte katten Doris oss med ett glädjefnatt vilket uttryckte sig i att hon rusade runt i lägenheten ett par varv och trulsade ihop, samt flyttade runt, alla mattor. Jag gjorde endast två saker innan jag kastade mig i slafen, 1) serverade Doris en sen supé och 2) tog av mig ansiktet. Eller vänta, jag borstade tänderna också. Och klädde av mig. Okej, jag gjorde allt som allt fyra saker innan jag la mig. Sista gången jag tittade på klockan var hon 02:17.

Sex timmar senare väckte blåsan mig. Den signalerade att det var dags att göra sig av med allt jag hade druckit igår. Efter det kunde jag inte somna om. Jag tittade ut genom fönstret och konstaterade att det visserligen blåste halv pelikan ute, men solen var i alla fall framme. Men knappt hade jag tänkt tanken klart när allt plötsligt blev mörkt som i en grotta. Ett öronbedövande muller hördes. Det lät argt och hotfullt. Efter några sekunder vräkte hagel ner från himlen.

"Hör du?" sa jag mer som ett påstående till Magnus. 
"Zzzzzzz", fick jag till svar. Han sov djupt och var helt omedveten om sin omgivning.

Lika plötsligt som hagelskuren överraskade mig, lika tvärt upphörde den och solen tittade fram igen. Det är ett lynnigt väder som inte vet vad det vill.

Jag upplever en ganska seg söndag. Jag skulle inte vilja påstå att jag är bakis, jag har ingen huvudvärk att stoltsera med, men jag är sådär långsam ni vet. Lite suddig i konturerna liksom. Min sambo är nog mer bakis än jag. Han drack en hel flaska vin. Minst. Och han var inte den som spottade i glasen vid baren. Fast det förstås, allt han fick i sig var alkoholfritt. Det är nog det att han kräver mer sömn än jag. I det hänseendet är han mer lik Doris, 20 timmars sömn/dygn hade varit toppen för honom.

Dagen kommer att gå i lugnets tecken. Jag ser framför mig en filt, i vilken jag befinner mig inunder, katt på samma filt - jag fortfarande där inunder, en DVD-rulle instoppad i adekvat maskin och en balja hett te vid min sida, för helvete vad kallt det är!

Idag är jag extra glad att jag inte är från Norge, jag hade inte för alla norska kronor och norsk olja som finns i hela det norska kongeriket orkat fira syttende mai. 


2 kommentarer:

  1. Hoppas du fick mycket tid under filten :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det fick jag! Nu är jag som en ny människa. Igen. ;)

      Radera