onsdag 27 maj 2015

Kommunikation

Jag vill återge en konversation jag och min sambo hade i morse vid frukosten.

Magnus sitter och läser om hajar i den elektroniska upplagan av Illustrerad Vetenskap medan jag nyvaket försöker komma ihåg hur man brygger kaffe.

Jag: "Brr, är det inte fasligt kallt?"
Magnus: "Helt sjukt, vi har en massa hajar i Sverige!"
Jag: "Ska det verkligen vara så här kallt i maj?"
Magnus: "Brugden!"
Jag: "Är det inte lite väl svalt för årstiden?"
Magnus: "Brugden är en av världens största hajar. Den finns på Västkusten."
Jag: "Jag vill minnas att det brukar vara rätt så varmt i maj."
Magnus: "Den kan bli upp till tolv meter."
Jag: "Jag menar, det är ju nästan juni!"
Doris: "Kurr". Frukost tack.
Magnus: "Men den äter inte kött."
Doris. "Kurr, kurr." Jag äter kött.
Jag: "Har det varit fel när det varit varmt i maj?"
Magnus: "Håbranden är den enda haj som leker."
Jag: "Är det rent av lämpligt att det bara ska vara tio grader ute nu?"
Magnus: "De leker undervattenstafatt med varandra."
Doris: "Mjaaauuuwwwrrrrr!" Jag svälter!

På Wikipedia står det att kommunikation är en process för att överföra information från en punkt till en annan. Vanligtvis ses kommunikation som en tvåvägsprocess där det sker ett utbyte av tankar, åsikter eller information, oavsett om det sker via tal, skrift eller tecken. 

Samtalet som jag just återberättat är inte ovanligt hemma hos oss. Eller ja, det är ju inte alltid vi pratar om just väderlek och hajarter, men detta att vi pratar med varandra om olika saker. Samtidigt. Det måste dock fortfarande anses som en kommunikation anser jag, då utbytet av tankar, åsikter och information finns där. Att mottagaren inte finner informationen intressant nog att föra anteckningar inför Intresseklubbens årsmöte hör inte hit.

När Magnus och jag kommunicerar med varandra genom olika rum, som inte heller det är ovanligt, har vi ibland svårt att fokusera på vad den andra sa eftersom vi för tillfället ofta är engagerade i våra egna små projekt. Då vi vill visa vår goda vilja och markera att vi har uppmärksammat partnerns vokala vilja att meddela sig, men att vi inte lyssnat, har vi löst det genom att svara: "älskar dig". Det kan aldrig bli fel. 

Det blir många "älskar dig" om dagen. Ibland blir det i och för sig bara ett "dig". Men innebörden är den samma.

Ett annat avvikande inslag i vår kommunikation är att jag inte alltid riktigt förstår vad Magnus säger. Nej, det beror inte på skånskan, även om Magnus själv tror det. När jag har sagt va? två, tre gånger brukar han med överdriven stockholmsdialekt repetera vad han sa i tron om att det hela genast ska bli glasklart för mig.

Nej, det beror inte på den skånska dialekten (jag har faktiskt språköra), utan på att jag tycker att han mumlar i skägget med dov röst. Gammal teaterskoleelev som jag är, tycker jag inte att han tar i med magstödet och artikulerar ordentligt. Eller så har jag nedsatt hörsel.

Som idag till exempel, när jag stod och hängde av tvätt från torkställningen, hörde jag hur Magnus säger något.

Jag: "Va, vad säger du, snablar i en håv?
Magnus: "Nej, jag sa att det här var sannerligen WOW!" (Han beundrade en bild.)

Också idag:
Jag: "Om jag är arg på dig? Varför skulle jag vara det?"
Magnus: "Nej älskling, kan du hjälpa mig mot bagaren?" (Han spelade en rafflande match i Quizkampen.)

Och så här pratar vi med varandra. Varje dag. Orden flödar hit och dit. Ibland landar de rätt, ibland inte. Men hur det än är förstår vi varandra. 

Nu hade jag tänkt avsluta dagens blogginlägg men sambon kom just in i köket varpå jag känner mig nödgad att ta med ytterligare en kommunikation mellan honom och mig.

Magnus är inte så förtjust i att dricka vatten. Nu har han kommit på att det kanske inte är helt fel att dricka vatten. Men att dricka vatten kan endast kombineras medelst finurlig app, inte att jag i flera år har upplyst honom om att det är en god idé att dricka lite vatten då och då.

Denna app ger ifrån sig ett roligt bubbligt ljud när det är dags för honom att dricka en halv liter av det kökskranen har att erbjuda. Han har sedan sitt dricka-mer-vatten-upplägg, ett glas stående på diskbänken.

Jag har idag skalat potatis. Som de flesta av er vet så stänker det av stärkelse från potatisen när man skär bort skalet på den.

När Magnus nyss stegade in i köket för sin vattendos upptäcker han att det är små vita fläckar utanpå glaset (och jag vill poängtera att det var utanpå glaset, även om det nu inte hade var giftigt för honom att dricka vattnet med stärkelsen i glaset) utbrister han:

Magnus: "Vad är det där?"
Helena: "Det kommer från potatisen."

Magnus ställer bort glaset för att ta ett nytt.

Jag: "Alltså, du ställer undan glaset men tänker inte diska det?"
Magnus: "Jag älskar dig." (Han drack från det stärkelsestänkta glaset.)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar