söndag 31 maj 2015

Pitt med liten kula

Vaknade alldeles för tidigt idag. Klockan var inte ens sju. Inga problem tyckte Doris och visade ystert att det var dags för frukost. Visst. Jag släpade mig upp och med sömnsvullna ögon, som ännu inte lyckats återfå sin skärpa (nåja, den skärpa som de är villiga att ge en kvinna i min höga ålder), klarade jag av jag att servera katten sitt morgonmål utan att spilla alltför mycket utanför kanterna.

Efter min bragd, och ett hastigt besök i badrummet, hasade jag mig tillbaka till sängen. Innan jag slöt de små springorna till ögon hann jag uppfatta det vackra väder som rådde utanför fönstren. Det liknade sommar ute. Även om termometern visade på något annat. Bra. Jag tar en promenad i solen sen. Det blir säkert varmare.

Nästan tre timmar senare vaknade jag en andra gång. Toppen tyckte Doris och tog en rövare genom att visa mig sin tomma matskål i hopp om att jag skulle ha glömt frukosten jag gav henne tidigare under morgonen. Jag lät henne tro det och skyfflade på lite mer tonfisk.

Vädret gick nu givetvis i de grå skalornas tecken och ett omen om kaskadnederbörd vibrerade i luften. Den enda promenad jag förmådde idag var för att slänga soporna.

Innan jag gick ut tog jag en snabbdusch, en så kallad pitt med liten kula. Pitt i det här fallet härrör från det engelska ordet för armhåla, armpit, så få inga idéer. Dvs, jag rollade en deodorant under armarna. 

Med hjälp av en hårklämma satte jag upp håret i en bångstyrig svinrygg. Det är inte lika lätt att samla ihop manen sedan jag klippte av en halvmil av den för någon månad sedan. 

Jag borstade även tänderna och strök rosaskimrande cerat på läpparna ifall jag skulle stöta på en granne som närgånget vill utväxla några ord med mig. Jag är väl ingen slusk heller?!

Dagens promenad var inte lång. Men kort.

När jag kom upp igen gjorde jag ett tredje försök med de där fröiga knäckebröden och precis som jag misstänkte ledde det till perfektion. Lyckan är gjord. Kanske slutar jag att tjata om dem nu. Jag får se.

Här bor de. Godbitarna.
Jaja, jag vet att det står att det ska vara kakor i,
men det kommer inte på fråga ity sötsaker ej falla på min läpp.


Medan jag avnjöt ovannämnda bröd, som jag nyss halvt om halvt lovat att inte beröra fler gånger, kom jag att tänka på det jag skrev om igår. Det där att ens klasskamrater väljer vilka som ska vara med i sina lag på skolgympan. Gör man så än i dag? Jag undrar om det är så bra egentligen. 

Jag har aldrig blivit retad. Jag har aldrig blivit mobbad. Jag är uppvuxen i en familj som gett mig trygghet och kärlek. Även om jag var blyg som barn, och är det än till viss del, hade jag bra självkänsla. Jag led inte av att bli vald sist i gymnastiksalen, det gjorde mig inget. Jag var hela tiden medveten om mitt eget värde. Spela roll att jag inte var bra på att spela innebandy. Det var oviktigt för mig. Jag var bra på annat. 

Men det måste kännas fruktansvärt om man är utsatt för plågoandar. Eller osynliggjord. Hånad. Att stå där utlämnad och oönskad. Utan en stabil grund att stå på, en grund som jag önskar att alla barn får med sig hemifrån. 

Så här på Mors dag passar det bra att tacka morsan för all styrka och uppmuntran hon gett mig. Och fortsätter att ge mig. Puss!

Mamma i sina tonår, just hemkommen från en
spännande USA-resa, intervjuad av den lokala pressen.
Det var då jag såg henne, från ovan.
Hon verkar bekant, vi får nog utbyte av varandra.
Jag lämnade in en ansökan om att denna vackra varelse
 en dag skulle bli min mamma. Den beviljades.

I skrivande stund känner jag hur en oväntad värme har spridit sig. Inte sådan värme som uppstår av kärlek till sin mor utan snarare en hetta av annat slag. Jag måste öppna fönstret. Konstigt, hur blev så varmt? Upptäcker att jag glömt att stänga av ugnen. Den har varit på ett par timmar. Elföretaget bah: tjohoo!

På tal om hetta. Av ett annat slag. Idag läste jag att porrstjärnor kan tvingas ha skyddsglasögon på sig i tjänsten. Jag är visserligen ingen konsument av filmer vari dessa stjärnor medverkar, men jag är heller inte helt bakom flötet. Med rimlig sannolikhet ligger (haha, ligger!) inte stjärnornas prestation i eventuella dialoger. Inte heller kan jag tro att handlingen, om det ens finns någon, har en direkt bäring på slutresultatet. Snarare tror jag att de lättklädda skådespelarnas akrobatiska färdigheter är i fokus. 

Okej. Jag har tillstått att jag inte är tappad bakom en vagn, men kan någon ändå, för guds skull, förklara för mig hur skyddsglasögonen kommer in i bilden? Vad gör de egentligen? Har jag haft fel hela tiden? Visar porrfilmer i själva verket dokumentärer om svetsare? Djuphavsdykare? Människor som åser en solförmörkelse? Kemister? Vad händer?


2 kommentarer:

  1. Eller så är det ett jättesmart sätt att minska suget efter nämnda kategori filmer. Jag menar, skyddsglasögon. Hur sexigt är det?

    SvaraRadera
  2. Det finns säkert skyddsglasögonsfetischister. ;)

    SvaraRadera