fredag 19 juni 2015

Dagen före midsommarstången

Morgonen blev inte som jag tänkt mig.

Magnus gick upp i ottan pga ett besök hos sin tandhygienist. Ottan var så pass arla att inte ens tuppen hade en ärlig chans att gala i tid. Jag misstänker att tandhygienisten avgudar min sambos tänder då sannolikheten att mottagningen är öppen för allmänheten vid den tiden är minimal. Det enda som är öppet i Eslöv det aktuella klockslaget, är brevlådorna. 

Jag såg fram emot Magnus tidiga uppstigning. Det innebar nämligen att jag skulle vakna till av hans stök och bök för att sedan somna om. Det är just det momentet som är så skönt. Ni vet vad jag menar, sekunderna som gör er medvetna om att ni sover. 

Jag minns när jag var yngre och bodde hemma. När jag var ledig från skolan bad jag min mor ändå väcka mig innan hon gick till jobbet bara för att jag skulle kunna somna om. För att känna känslan att jag sover.

I morse blev det inget av den varan. Sambon kysste mig ömt på kinden och viskade att han skulle gå iväg. Jag vände mig om i sängen, drog täcket över huvudet och såg fram emot den sovande känslan. Men istället inträdde en helt annan upplevelse. En förnimmelse av obehag. Av oro. Det bubblade. Det gurglade. Det krampade och gjorde ont. Jag var tvungen att rusa upp. Rusa upp ur den sköna sängen in till damrummet. Som ibland även fungerar som herrum. Beroende på vem av oss som befinner oss där.

Hela morgonen och förmiddagen präglades av ett springande till och från bekvämlighetsanrättningen. Jag hade råkat ut för ett programfel i magen. Väldig opassande, inte nog med att hantverkare av dylika slag skulle besöka oss för att mäta både det ena och det andra, det var också meningen att jag skulle luncha med en av mina bästa vänner.

Det hela löste sig med att vännen kom förbi med take away-lådor från thaivagnen som finns mitt i ingenstans, mellan härifrån till evigheten. Jag fick den bleka och snälla varianten. Det smakade gott och jag kunde äta flera bitar kyckling samt åtskilliga riskorn som jag vant balanserade med ätpinnarna, innan det var dags igen. Lyckan är då sin egen bajamaja på bara några stegs avstånd. 

Jag anar att ni önskar att jag omgående lämnar ämnet men eftersom jag vet att ni oroar er för mitt välbefinnande vill jag innan dess glädja er med att tarmrörelserna har stillat sig.

Nu lämnar jag över till vädret - ett väder av helt annat slag.

Det brukar alltid vara ostadigt kring midsommar. Vädret är lynnigt och har inte bestämt sig för hur det vill göra än. Men i år har det varit särdeles osomrigt och blött kan jag tycka. Fast egentligen bryr jag mig inte så mycket. Det finns ingen anledning att grubbla över saker man inte kan påverka. Dessutom är alla väder fina på sitt sätt. Men just midsommar är en typisk utomhusaktivitet så jag förstår att många känner ett visst missnöje.

I år ska Magnus och jag fira Midsommarafton i Halland. Mest sannolikt inomhus.

Med detta vill jag önska alla en magnifik midsommarhelg, oavsett väderlek. Det gör inget om det regnar. Hoppas fredagen blir fylld av skratt, hopp och lek.

Jag vill avsluta med att rikta ett tack till mina hängivna läsare. Er uppmuntran betyder mycket för mig. Era förslag till Önskebloggen breddar mig. Ni är fantastiska. 

Till mina nya läsare vill säga hejsan svejsan och välkomna in, hoppas ni trivs.

4 kommentarer:

  1. Trevligt med en vardagsblogg om just vardagen. Allt eller inget är det liv vi vanliga människor lever och det är då rakt mycket intressantare än partyprinsars och bortskämda sessors liv. Jag kommer tillbaka hit och lär känna dig och din vardag.
    Hoppas du och din sambo får en trevlig midsommar. Jag firar i först aand med katten Xanthos, men får eventuellt lite sällskap framåt kvällen beroende på vädret. Riktigt trist väder har vi här i södra nollåttaområdet. Men inte är det bättre norr om stan där jag också har en del av min vardag.
    Trevlig midsommar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, vad roligt att du vill lära känna mig och min vardag.
      Hoppas att din Midsommarafton blev lika trevlig som vår!

      Radera