fredag 26 juni 2015

Den avslöjade ändalykten

Min sambo är vad man kan kalla en entusiastisk amatörfotograf. Jag tycker att han är för proffsig för att kallas amatör men det är en annan femma.

Jag är i trettiotalet (köket) och bakar fröigt knäcke medan han sitter i sin studio (soffan i vardagsrummet framför datorn med Adobe Lightroom strålandes mot honom) och går igenom bilder han tog vid en strand strax utanför Simrishamn för någon dag sedan.

Magnus: "Haha!"
Jag: ...
Magnus: "Hahaha!"
Jag: ...
Magnus: "HAHAHAHA!"
Jag: "Ja?"
Magnus: "Kom och kolla!"
Jag: sköljer av händerna och går in till studion
Magnus: "Nu ser du inget märkvärdigt, eller hur?"
Jag: "Njäa, det är ju en fin bild..."
Magnus: "Titta nu noga när jag zoomar in!" *ljudeffekt*
Jag: "Ja?"
Magnus: "Är inte det där en RUMPA?!"
Jag: "Jo."
Magnus: "En NAKEN RUMPA!"
Jag: "Se där ja. Måste ha varit kallt som fan att bada nu."
Magnus: "Synd att jag inte vet vem det är för då kunde jag pressa henne på pengar!"
Jag: ...
Magnus, med teatralisk röst: "Ge mig tre miljoner annars publicerar jag bilden med ditt namn i Ystads Allehanda!"
Jag: "Den där rumpan har inget att skämmas för så jag tror att hon bara skulle be dig att ty dig någonstans där solen aldrig skiner. Vilket du i och för sig redan är med tanke på hur vädret har varit de senaste tio månaderna."
Magnus: ...
Jag: Jag kan ta en bild på din rumpa, den är alltid god och glad. 
Magnus: ...
Jag: "Den är så mjuk och angenäm."
Magnus: "Den är fast och spänstig!"
Jag: "Jag skickar in den till Ystads Allehanda så blir dina föräldrar stolta."
Magnus: "Min rumpa är dödsmetall!"
Jag: Jo tack, jag vet."
Magnus: ...

2 kommentarer:

  1. Hahaha! (Förresten, ni utgår båda två från att det är en damrumpa...?!)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag vågar sätta mitt liv på att det var en damrumpa. :)

      Radera