torsdag 11 juni 2015

Spott och spe

I dagens Önskeblogg tar jag upp ämnet saliv. Eller snarare, som en läsare frågade sig:
"Varför anser män att det är ok att spotta på gator och torg, tunnelbanan och varhelst de går? Spottar de även i sina hem?"
Faktum är att det i själva verket kan vara fallet. Men jag återkommer till det.

Jag har ibland funderat i samma banor. Personligen finner jag det enerverande att tidvis behöva zickzacka mellan spottloskorna som ligger och dallrar motbjudande på trottoarerna. Ibland är jag rädd att få loskan på mig när de far ut utan målmedveten riktning från männens svalg. Det gäller att passa sig, i fel vindriktning kan det gå dåligt. Dessutom är det vämjeligt att allt som oftast behöva lyssna på de ljudliga och slemmiga harklingar som förekommer spottandet.

Det är givetvis inte bara karlar som spottar, även om jag vågar påstå att de står för majoriteten av rikets spottare, likaledes ägnar unga skolflickor sig åt aktiviteten. Jag tycker det ser så mal placé ut där de går med stylat hår, välsminkade ansikten och nätta kläder, och vips! så skvätter det fradga från tjejernas målade läppar. En kvalificerad gissning är att de härmar killarna i klassen. 

Är det så att vi i Sverige har extremt mycket överskottssaliv som vi måste bli av med? Vet ni, det kanske inte är så märkligt i sådana fall.

I början på 90-talet pluggade jag i England. Jag hittade en hygglig engelsman och tog med honom hem till Stockholm efter avslutade studier. Eller nja, riktigt så enkelt var det inte, det här var innan vi gick med i EU varför den aktuelle engelsmannen var tvungen att ansöka om uppehålls- och arbetstillstånd innan han kunde invandra till Sverige. 

Hur som helst, när engelsmannen väl anlänt la han snabbt märke till tre saker han ansåg vara högst anmärkningsvärda.

1) Alla cyklar som om de hade en dödslängtan
2) Alla går omkring med svullet tandkött med besynnerliga överläppar till följd
3) Alla spottar överallt och ideligen

Jag kommer inte att beröra cyklisterna, det får i sådana fall bli i ett eget blogginlägg. 

Vad gäller det svullna tandköttet förklarade jag för honom att det ingalunda var tal om uppsvälld gingiva, i alla fall inte i de allra flesta fall, utan om snus. Han hade aldrig sett snusande människor förut och hans spontana reaktion inför företeelsen var my goodness why?

Efter att ha låtit vetskapen om snusets existens sjunka in i hans medvetande trodde han sig förstå anledningen till att svenskar spottar så extensivt. Det är på grund av snuset.

Engelsmannen var inte helt ute och cyklade där, dödslängtan eller ej.

Förr i tiden ansågs det nyttigt att spotta och av den anledningen placerades spottkoppar ut i både hemmen och offentliga lokaler. Det betraktades som hälsosamt eftersom det var bättre att spotta ut överflödigt saliv vid snus- och tuggtobaksanvändade än att svälja det. Således är det inte helt otänkbart att dessa män, som ni inledningsvis kunde läsa om i citatet, de facto spottar hemma. I sin alldeles egna lilla spottkopp. Eller diskho.

Men kan vi belasta alla snusare för den vidlyftiga spridningen av salivsekret? Troligtvis inte. Jag vet till exempel att vissa sjukdomar framkallar ökad salivproduktion. För andra verkar det vara en livsstil.

Visst förstår jag att man någon gång av nöden är tvungen att spotta, det har även hänt mig - jag minns särskilt en gång när jag gapade lite väl stort och råkade få in en liten insekt i käften som jag inte ville svälja. Jag var vegetarian på den tiden. 

För att inte få en massa kränkta herrar efter mig så vill jag framhålla att det självklart inte är alla män som spottar. Magnus spottar inte. Min far har inte för vana att spotta. Mina vänner av mankön spottar inte. Inte de flesta i alla fall. Vad jag vet.

Spottarna tänker nog inte ens själva på att de spottar.

Det är som omedvetna tics.


2 kommentarer:

  1. Så sant, så sant, jag har undrat många gånger över detta med loskandet! Kanske spottaren kunde ta med sig en spottplastpåse?!

    SvaraRadera
    Svar
    1. En spottpåse! Vilken affärsidé! :)

      Radera