torsdag 9 juli 2015

Att vädra vädret

Äntligen dags för en ny Önskeblogg! Från en av mina trogna läsare har det kommit in ett förslag på ämne för mig att skriva om - varför är vi svenskar så besatta att prata om vädret? Det är en mycket intressant iakttagelse. Ja, varför? Jag har mina teorier.

I likhet med engelsmännen pratar vi svenskar gärna om vädret med människor som vi inte känner så väl. Som en isbrytare på exempelvis fester, när man träffar nya kurskamrater, med kassapersonalen på diverse butiker etc. (På Systembolaget i Eslöv är de alltid pigga på att prata väder. Väldigt pigga.)

Att språka med varandra om vädret är helt ofarligt. Till och med de mest blyga och konflikträdda vågar prata om vädret. Vi avslöjar varken vår politiska åsikt, inkomst eller annat stoff som kan anses vara känsligt. Vädersnacket är neutralt. 

Vädret är dessutom något som berör oss alla. Vi alla har upplevt väder och vi kan ofta enas om dito: "ja, usch så det regnar, typisk svensk sommar!" eller "ja, visst är det härligt när solen skiner från klarblå himmel, en klassisk svensk sommar!"

Som ni kunde läsa helt kort om i ett tidigare blogginlägg så har jag en benägenhet att gnälla när det blir för varmt, men annars är jag inte särskilt brydd. Det har regnat så gott som hela dagen idag men jag bryr mig inte. Tvärtom, jag tycker att det är mysigt. Men visst, jag kan hålla med om att om det skulle regna oavbrutet i flera veckor så är det klart att jag skulle bli påverkad. Som jag även skulle bli efter flera veckor med trettiogradersvärme. Omväxlande väder passar mig bäst.

Jag kan tycka att vi vid det här laget borde ha lärt oss att den svenska sommaren är oberäknelig. Vi kan inte lita på den. Vi kan inte utgå ifrån att det är sol varenda dag i tre månader. Det är bara att lära sig leva med det. Om det nu ösregnar en dag så skjut upp den planerade picknicken och gör något annat. Förslagsvis en inomhussyssla.

Personligen känner jag ibland att sommaren förpliktigar. På sommaren måste vi vara sprudlande glada och aktiva. Vi ska vara ute, hela tiden. Hitta på saker, hela tiden. Sola och bada, hela tiden. Nästan lite tvångsmässigt om ni frågar mig. Men kanske inte så konstigt ändå. Efter de många långa mörka dagar vi måst genomgå, suktar vi nordbor efter solen. Ljuset. Redan i början på mars ser vi folk invirade i tjocka filtar huttrandes på stadens uteserveringar i inte mer än +5°C. Men solen anas! Som vi har längtat!

Vi svenskar är ett tappert folk. Ena halvan av året är det bara mörkt, den andra bara ljust. Det är faktiskt rätt konstigt om ni tänker efter. Klart vi är lite besynnerliga och har ett något obehärskat förhållande till väder.

Okej, jag vet att man ibland är direkt beroende av vädrets makter. Till exempel när man tältar. Eller, som jag ägnade mig åt förr i tiden, seglar. Då spelar vädret en stor roll. Huvudrollen faktiskt. Men annars tycker jag att om man är någotsånär frisk är det att krångla till det för sig om man blir upprörd över vädret. 

Om det inte finns något du kan göra åt saken, om du inte kan påverka det - acceptera det. Är det outhärdligt, så åtgärda det. Lämpligast genom utvandring åt sydligare nejder om det är stabil värme som saknas i era liv. I det här fallet kommer inte berget till Muhammed.

Jag tror att vi är besatta av att prata om vädret för att det engagerar oss. Hur vi än gör kommer vi inte undan vädret. Vädret vinner. Alltid. Men framför allt - vädret är ett ess i ärmen att ta fram när allt annat tryter. När vi inte har något annat att komma med.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar