lördag 4 juli 2015

Bara katten och jag

Idag har vi tagit det väldigt lugnt, Doris och jag. Vi har haft lyan för oss själva då husse under helgen befinner sig på Österlen

Melodikrysset följdes av Pop och Politik som följdes av gårdagens Sommar i P1 där skådespelerskan Saga Becker var värd. Jag blev så tagen av hennes berättelse att tårarna trillade ner för mina kinder flera gånger.

Efter det gick jag ut, men bara för ett ögonblick. Det var outhärdligt att stanna kvar i vädret. Termometern visade på strax över 30°C i skuggan med total avsaknad av fläkt. Inte ens den svagaste bris hade orkat leta sig till byn. Det var helt stilla och dödstyst ute. Inget fågelkvitter, inga barnskratt, inga vuxenskratt, inga plask i diverse mindre pooler som vissa lyckostar har i sina trädgårdar - ingenting. Jag såg ingen. Hörde ingen. Jag kände mig ensammast i hela världen. Spöklikt mitt på ljusa dan

Alla hade väl dragit till någon av kusterna som omger länet, där chansen för vindpustar sannolikt var överhängande och närheten till vattnet lockande. Själv fick jag hålla till godo med kallduschen. Upprepade gånger.

Doris å sin sida, som anser att vatten endast är till för att släcka törsten, tvättade sig med sin sträva tunga för att uppnå svalka. Därefter måttade hon in det perfekta avståndet mellan bordsfläkten och det öppna fönstret, hällde ut sig där och blev 3 ½  meter lång. Och platt. Ett med underlaget på bästa kattmanér. Ni som känner en katt vet vad jag menar.

För att underlätta för henne tog jag fram borsten och ryktade henne. Hon spann och visade var hon ville att jag skulle ansa henne. Jag borstade bort päls värt tre kattungar i samma takt som Doris minskade i storlek. Hon älskar att bli borstad. 

När jag föreslog att vi skulle släppa ut pälsen genom fönstret så att fåglarna kunde ta det för att göra det mysigt i sina bon blev hon däremot inte lika förtjust. Till fåglarna? Pah!

Jag blev nyligen glassugen. Sen blev jag sur. Det fanns nämligen ingen glass. Jag öppnade frysen ännu en gång för att försäkra mig om att jag inte missat någon liten Piggelin någonstans och se!, till min glädje upptäckte jag den sista biten av sambons hemmagjorda nutellacheesecake längst in i frysen. Nästan glass.


Frozen.
Med hackade hasselnötter on top.


Nä, mina vänner, roligare än så här blev det inte idag. Nu är det dags för mig att gå ut och vattna mina och grannens blommor.

***

Vänta! Gå inte än! Jag är tillbaka. Under blomvattningen märkte jag att livet har återvänt till Stehag. Jag tänkte att ni kanske ville veta det. Ja, så att ni inte oroar er för mig menar jag. Jag såg flera stycken! 

Men framför allt hörde jag en kvinna sjunga så himmelskt vackert när hon gick förbi vårt hus. Jag gick inte in igen förrän hennes röst dött bort. Den gick rakt in i hjärtat.

Så. Nu kan ni återgå.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar