onsdag 1 juli 2015

Den heliga rövarens kula

Idag tog Magnus och jag en kortare utflykt till Rövarekulan, ett naturreservat i Höörs kommun. Solen gassade från blå himmel och vi konstaterade belåtet att sommaren äntligen ankommit Skåne. På riktigt.

I Rövarekulan är det branta sluttningar som omringar en liten dal. Min sambo ville givetvis klättra upp för en av dem för att titta på utsikten. Jag undrade varför eftersom det endast kunde finnas en bilväg på den sidan ity vi just kommit därifrån med bilen.

Han hävdade motsatsen och informerade mig bestämt om att man mest sannolikt kunde se ända till Malmö. Vi började bestiga den tvärbranta sluttningen upp till där man kan se ända till Malmö. 

Jag är lika baktung som framtung vilket var min smala lycka. Hade det inte varit för omfånget på min byst hade jag aldrig kommit upp på höjden, utan vält bakåt. Det hade tyngdlagen sett till. 

Väl uppe såg vi då vägen. Och ett fält. Malmö lös med sin frånvaro. Jag gav Magnus en kort blick. Det är möjligt att jag rullade lätt med ögonen.

Vi strövade tyst omkring. Inte ens sambon sa så mycket, vilket hör till ovanligheterna. Ljuden var hänförande, vi ville inte förorena den förtrollande miljön med våra röster. Det susade lätt och förföriskt i lövskogen, det porlade lockande och svalkande från bäcken som rann lite var stans och fåglarna kvittrade elegant och intensivt, inte påträngande, snarare hypnotiserande.

När vi oskadda kom ner till dalen igen hittade jag en fantastisk oas medan Magnus gick omkring och fotograferade. Det fanns rester av en stenmur som jag hoppade upp på och jag hamnade nästan genast i ett meditativt stadium. Jag slöt ögonen och blev ett med den vackra omgivningen.


Här sitter jag. Innan jag slöt ögonen.
Det är så svårt att hantera kameramobilen när man blundar tycker jag.

Bedövande vackert.
Foto: Magnus Bengtsson

Vi hade en obeskrivlig tur då vi var så gott som ensamma i Rövarekulan. Ett namn som för övrigt är missvisande. Platsen borde snarare heta något i stil med den heliga Dalai lamas hemliga paradis. Men jag har läst att stället förr i tiden var ett tillhåll för rövare och banditer så namnet sitter väl i.

När vi satt i bilen igen körde Magnus en annan väg hem än den vi kom. Efter en liten stund sa han med en viss ton av vad-var-det-jag-sa i rösten, nickade menande och pekade ut genom fönstret: "Se, man kan se Turning Torso långt där borta. Malmö."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar