torsdag 30 juli 2015

En kort resa i nordlig riktning

Idag var det åter dags för mig att sätta mig på tåget. Inte hem till Skåne, nej, upp till Norrland. De mest sydligare delarna av Norrland. Gävle. Där bor nämligen en väninna till mig med sin knasiga katt. Eller om det snarare ligger till på det viset att det är katten som bor med sin knasiga matte. Det är svårt att avgöra.

Hur som helst, väninnan mötte mig i ett soligt Gävle varpå vi genast körde norrut till hennes stuga där en utomhusfrukost väntade i den prunkande trädgården. Varför smakar allt mycket godare al fresco? 


Kaffet.



Aromen från det nybryggda kaffet blandades med de fantastiskt goda dofterna från blomster och örter. Omgivningen var bedövande vacker. Stillheten var påtaglig. Sånär som på en rovfågel av något slag som cirkulerade ovanför oss och pep som en liten mus. Tufft. Verkligen.


Stugan.


När vi kände oss färdiga med stuglivet fortsatte vi ännu en stund norröver för att besöka väninnans barndomstrakter, på begäran av mig. Byn heter Trödje. Uttalas Tröjje. Låter som Tröja. Väl där fick jag inte bara träffa hennes förtjusande mor utan även grannkatten Kolan som genast markerade mig som sin.

Innan vi åkte tillbaka till stan tog vi en sväng till Trödjefjärden och andades lite havsluft. Gott för lungorna. Efter att vi blivit mätta av de friska vindarna satte vi oss åter i bilen, nu hem till katten! Efter en stund började det ösa överdrivna mängder regn. Alltså galet mycket regn.


Regnet.


Resten av dagen skulle präglas av ymnig nederbörd. Vilket inte påverkade vårt humör det minsta. Efter utsökt pajlunch med kall flädeblomssaft till, trotsade vi vädret och gick ut. Det skulle visa sig att Gävle Stadsfest pågick. Varken besökare eller de som stod i stånden var särskilt engagerade. Alla såg gravt uttråkade och blaha blaha ut. 

Till slut infann sig timmen när det var dags för mig att återvända till huvudstaden. Vi tog adjö och jag satte mig ner bekvämt i tågsätet. Dyngsur. Typiskt. I morse innan jag åkte iväg försökte mamma övertala mig att ta med en stabil regnponcho. Jag sa bestämt nej. Varför har hon alltid rätt? Hon vet alltid bäst. Mysko.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar