tisdag 14 juli 2015

Folk. När man stör sig på folk.

Ibland önskar jag att jag var som de flesta andra. I alla fall i vissa avseenden. Problemet med mig är att jag tar överdrivet mycket hänsyn. Jag vill inte störa, inte tränga mig på. Inte synas. Inte höras. Det är förmodligen inte friskt. Jag vet inte om det beror på min uppfostran eller om jag bara är sådan av mig själv. Jag kanske har en diagnos. Många har en nuförtiden.

Sällan tar andra i min omgivning samma hänsyn. Om alls. De tänker bara på sin egen bekvämlighet och är helt immuna inför mina gelikars förvånade och irriterande blickar. Tänk så skönt att vara sådan. Helt bekymmerslös. Helt obrydd. Med selektivt seende och hörande.

Jamen ni vet, som när vi kliver på en fullpackad buss, tunnelbana eller pendeltåg så finns det alltid de som har sina väskor på ett säte bredvid sig. Dessa människor är helt oförmögna att tänka själva och dra slutsatser som: "Oj, så mycket folk, kanske kan jag ha min väska i knät eller på golvet." Icke. Vi måste säga till, eller förlåt jag menar, be snällt om inte vederbörande möjligtvis kan tänka sig avlägsna bagaget så att en sittplats frigörs. På så sätt får dessutom fler pendlare plats. Fiffigt.

En gång när det var så trångt på ett Pågatåg att risken för oönskad graviditet var överhängande, stirrade jag frågande på en stor svart väska som vilade skönt på ett eget säte och sen tittade menande på ägaren. Han låtsades inte se mig. Men när jag var på väg att sätta mig på hans väska återfick han kvickt synen och ryckte åt sig sin trunk med påtagligt stort besvär. Stackare. Så jobbigt livet blev för dig.

Jag har studerat dessa människor. Jag är intresserad av psykologin här. Vad gör dem så ignoranta? För att inte säga arroganta? De finns i alla åldrar, ur alla samhällsklasser och det är lika delar män som kvinnor. Alla typer. Alla sorter. Det går inte att se på en person om hen är en tvåsitsare. Förrän de sätter sig ner.

De finns dessutom överallt. Jag trodde länge att det var ett stockholmsfenomen men beteendet förekommer lika frekvent här nere i Skåne.

Märkligt. Det var inte alls det här jag skulle skriva om idag. Hur blev det så här? Jag skulle skriva om min juliklapp. Det får bli i ett annat blogginlägg. Stay tuned! 

1 kommentar:

  1. Jamen, i Skåne är man breda över röven, För det har jag hört.

    SvaraRadera