onsdag 15 juli 2015

Gammal är äldst. Och spelar Bingo.

Jag vaknade till tidigt i morse av att Doris kräktes upp en hårboll. Jag valde att ignorerade det. Jag kände på mig att klockan var pro fem. Jag var inte på humör. Min avsikt var att sova bort hela dagen. Sömnen hade varit instabil under natten på grund av mensvärken från helvetet. 

Jag längtar efter klimakteriet så jag slipper eländet. Fan alltså, de månatliga blödningarna är helt bortkastade på mig, jag har ju aldrig någonsin velat föröka mig! Snacka om att kasta pärlor för svin. Eller pärlor förresten, det var väl att ta i. Svin med för den delen.

Läste på nätet att genomsnittsåldern för kvinnans menopaus är vid 51-års ålder. Skönt, inte allt för långt bort i framtiden för en annan. Okej, jag vet att övergångsåldern är svår för många kvinnor men jag kan inte låta bli att invänta den med glädje. På något underligt vis har jag alltid sett fram emot att bli äldre. Jag ser det som en frihet att åldras. Vi blir mer vågade, mindre osäkra och framför allt - vi blir vackrare med åren. Vi får en mer intressant karaktär. Det är inte förrän vi har några år på nacken som vi blir attraktiva. Tycker jag. Särskilt om vi får åldras naturligt. Omgjorda fejor ser aldrig yngre ut, utan bara konstgjorda. Och sällan attraktiva. Mest otäcka. Och varför vill man vara stöpt i en plastikmall och se ut som alla andra? Jag har aldrig förstått detta. Är det inte roligare att vara unik?

Hur som helst, jag var som sagt inte på humör idag. Jag vill ställa in idag. Hoppa över idag. Jag svalde en värktablett, drog täcket över huvudet och gav onsdagen fingret.

Ett par timmar senare vaknade jag återigen, denna gång av att katten låg tätt intill mig och spann lågt. Hennes ordlösa kärlek fyllde mig med energi och jag staplade mig upp. Doris var med på noterna och skuttade iväg till sin matplats för att göra mig uppmärksammad på hennes begynnande svält.  

Efter dusch och kaffe var det dags att lufsa ut i luften. Som sällskap hade jag planerat att lyssna på en deckare, men efter att ha sett att Storytel aviserat om att Bingo Rimérs självbiografi nu fanns i deras bibliotek valde jag den. Inte för att jag var särskilt intresserad av personen per se, men som vissa av er kanske vet har jag en förkärlek för biografier - oavsett vems. Berättelser om verkliga personer lockar mig. 

Jag vet inget om Rimér. Mer än att han plåtar lättklädda flickor med fyllda läppar och bröst. Och efter att ha lyssnat på boken idag, den var bara på fem och en halv timme, så vet jag fortfarande inte mer än så. Det var mycket sex, en hel del droger och namedropping. Inget överraskande. Jag har ingen recension att ge er mer än att det var en kort, hyfsat underhållande och ytlig berättelse om en Hugh Hefner-wannabe med distans. Jag skrattade till några gånger. Han kan nog vara rätt kul, den där Bingo. Han ser ju rätt kul ut om inte annat. Fast han är en sån där som säger "igenklingen" i stället för egentligen. Det kan vara det mest osexiga som finns. En riktig turn off.

På den sena eftermiddagen plingade grannarna på dörren. De överräckte en flaska chilenskt rödvin som tack för att jag hade vattnat deras blomster medan de hade varit annorstädes. 

Min mor har alltid sagt att rödvin gör susen vid mitt nuvarande blödande tillstånd. Och eftersom hon alltid har rätt, korkade jag genast upp flarran och serverade mig själv ett glas. Och vet ni, kramperna i de lägre magtrakterna släppte.



Istället för Ipren. Godare än Ipren.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar