tisdag 28 juli 2015

Mest på Söders höjder

Att säga att gårdagskvällen var njutbar är att underdriva. Äntligen fick morsan och jag snacka ikapp flera månaders prat. Allt bubblade upp och vi hade svårt att inte prata i munnen på varandra. Vi både skrattade och grät beroende på vilka ämnen som avhandlades. Ofta skrattade så att vi grät. En hel del tårar blev det således. Och detta vid ett bord till bredden fyllt av delikat meze från hovleverantören i Hötorgshallen. Smakerna hittar verkligen hem hos mig, det stämmer överens med mitt väsen. Allt sköljdes ner med svalkande rosévin. Kvällsvarden avrundades med utsökt vaniljglass och bedårande söta hallon. 

Sen blev jag dödstrött. Det var inte särskilt sent på kvällen men mina ögon kunde inte förmå sig att hålla ögonlocken i öppet läge. Det blev slafen direkt och jag sov likt en griskulting i en dypöl hela natten. Med andra ord, gott som fan.

I morse blev det frukost på sängen. Franskrostat kaffe (mamma är frankofil), små snygga smörgåssnittar och en virgin mimosa toppat med hallon. Jaja, jag vet att en virgin mimosa är det samma som helt vanlig apelsinjuice, men vad låter mest spännande?

Medan jag njöt av frullen funderade jag på vad jag skulle hitta på idag. Jag har med flit inte bokat upp varenda dag, det är en viss frihetkänsla när man får ta dagen som den kommer. Längtan efter vatten var stark och jag beslöt mig för att ta tunnelbanan till Slussen. Därifrån skulle jag promenera längs Skeppsbron, gå förbi Grand Hôtel, förbi skärgårdsbåtarna, förbi Nationalmuseet, sedan vidare ut till Skeppsholmen och Kastellholmen för vidare färd med färjan över till Djurgården. Plötsligt hörde jag regndroppar falla mjukt mot fönstren. Dropparna sa till mig att känna lugnet och njuta av kaffet. Du sa ju ta dan som den kommer.

Några timmar senare tog morsan och jag sällskap på 57:ans buss mot Söder. Hon hade ärenden att uträtta vid Mariatorget. Själv hade jag övergivit min ursprungliga tanke och åkte till Sofia istället. För er som inte är bevandrade i Stockholm, är Sofia ett stadsdelsområde på Södermalm och inte en person. Eller jo, klart det finns det finns tjejer som heter Sofia, exempelvis gör vår senaste prinsessa det. Det är också huvudstaden i Bulgarien. Men i mitt fall är det området på Söder jag syftar till. 

Under bussturen kunde jag konstatera att hela stan är en enda stor byggarbetsplats. Det grävs upp, byggs till och rivs. Okej, Stockholm har alltid varit en stad i förändring men nu är det allt på en gång. Rörigt. Stökigt. Jobbigt. Men det blir säkert bra när det blir klart. Om det blir klart...



Kolingsborg. Jag känner inte riktigt igen det.
Jag var på roller disco här på 70/80-talet. Någon
enskata gång i alla fall. Rullgrillor var inte riktigt
min grej. Är fortfarande inte min grej. Balansen ni vet.


Jag flanerade Renstiernas gata ner mot Katarinavägen där jag visste att jag skulle få se vatten med en vidunderlig utsikt. På vägen slank jag in på underbara Cajsa Warg och botaniserade. Jag kom ut med en påse sydkoreansk sjögräschips med sesam (som senare skulle visa sig vara smulor snarare än chips, men smaken var det inget fel på. Tyckte jag. Mamma tyckte att de smakade... skit...). Det är en underbar livsmedelsaffär, varför finns inte Cajsa Warg överallt? Man får så mycket inspiration när man vistas där.

Väl på Katarinavägen trängdes jag bland fotograferande, entusiastiska och beundrande turister. Jag förstår dem. Stockholm tar andan ur en.


Katarinavägen när jag tittar åt vänster.
Härliga gamla söderkåkar.


Katarinavägen när jag tittar åt höger.


Stans bästa strömming. Men jag avhöll mig.
Även ikväll skulle det vankas delikatesser hemma.

Då vill man vara hungrig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar